Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, såsom oftast är fallet, blyglansen äfven håller
silfver, förändrad förhållandet. Sala-malmen, hvilken
bär sig att bearbeta, utan att dock gifva någon
särdeles stor vinst, håller i medeltal 25 proc. bly
och 20 ort silfver pr centner malm, eller 0,2
proc. silfver. En guldmalm är värd att tillgodogöras,
om den håller endast 1/100 proc. guld. Zinkblende
bör hålla 30 à 35 proc. zink. Nickelmalm, som i
Sverige förekommer i magnetkis, behöfver hålla 2
till 4 proc. nickel; koboltmalm likaså. Hvad åter
jernet beträffar, kunna på metallurgiens nuvarande
ståndpunkt svafvelföreningarna ej användas för
dess framställande, hvarför endast syreföreningarna
kallas jernmalmer. I utlandet, på sådana ställen
der masugnarna kunnat anläggas helt nära intill
de grufvor, i hvilka både kol och malm vinnas,
kunna till och med så fattiga jernmalmer som 25 à
30 proc. användas. I Sverige godkänner man ej gerna
fattigare malmer än några och fyrtio proc., och man
önskar gerna genom olika malmblandningar uppbringa en
beskicknings jernhalt till omkr. 50 proc. På några
ställen inom Sverige, såsom vid Bispberg, Rome,
Grängesberg och de lappländska malmfälten, förekomma
jernmalmer, som hålla 65 till 70 proc. jern. –
I dagligt tal användes benämningen »malm» äfven om
en metall-legering, bestående af koppar, zink, bly
och litet tenn, hvaraf hvarjehanda husgeråd gjutas,
såsom syltgrytor, mortlar, ljusstakar o. s. v.
1. Hj. Sj. 2. C. A. D.
Malm [mam], Eng., geol. Se Jurasystemet,
sp. 1461.
Malm, Stora. Se Stora Malm.
Malm, Lars Johan. Se Ehrenmalm.
Malm, Karl Vilhelm, krigare, en af de i »Fänrik Ståls
sägner» besjungne hjeltarna, född d. 14 Aug. 1772
i Rantasalmi socken i Savolaks, ingick 1789 såsom
frivillig vid Savolaks jägareregemente, deltog, ännu
ej 17 år gammal, i slaget vid Parkumäki samt blef
fänrik 1790 och kapten 1804. Under reträtten i början
af 1808–1809 års krig tog M. ärofullt del i fäktningen
vid Jynkkä d. 15 Mars 1808. Sedermera förenades
hans kompani med Sandels’ brigad, och M. erhöll,
då Sandels efter segern vid Pulkkila begynte rycka
mot söder, i uppdrag att leda förtrupperna. Dermed
begynte den ärorikaste epoken af hans lif. Sedan han
bemäktigat sig en betydande fientlig transport,
tillfångatog han d. 9 Maj s. å. en truppstyrka
vid Idensalmi, utan att sjelf förlora en enda man,
och tågade sedan rakt mot Kuopio. Några mil från
staden möttes han af en brokig skara oregelbundet
väpnade allmogemän, hvilka slöto sig till honom
och organiserades så godt sig göra lät. Den 12 Maj
angreps Kuopio, hvarvid efter fyra timmars strid
en fullständig seger vans. Större delen af den
fientliga styrkan tillfångatogs, och betydliga
förråd föllo i M:s händer. Sedermera bedref han
jämte sin vän J. Z. Duncker med stor raskhet det
lilla kriget i Savolaks, dervid fortfarande verksamt
understödd af allmogen, hvars förtroende han i hög
grad vunnit. Han ryckte bl. a. fram nära till S:t
Michels kyrkoby. Mot slutet af Juli
erhöll han befallning att afgå till Karelen för
att derifrån förjaga de ryska trupperna. Äfven då
strömmade allmogeskaror till hans ströfkår, som bestod
af omkr. 240 man. Han slog fienden vid Pelgjärvi
kyrka, der striden varade i flere timmars tid, men
blef sedermera genom fiendens öfvermakt tvungen att
draga sig tillbaka till hufvudstyrkan. I slaget vid
Virta bro d. 27 Okt. bidrog M. jämte Duncker och
Fahlander väsentligen till segern. Kort derefter
slutades hans krigarebana, i det att han vid det under
Dunckers befäl i början af Nov. företagna försöket att
öfverrumpla den ryska styrkan i Idensalmi blef sårad
och tillfångatagen. Han fick till en början vistas
hos sin familj på Torstila gård, men blef sedan
förflyttad till Petersburg, der han dock bemöttes med
stor aktning. Några veckor före freden i Fredrikshamn
fick han tillstånd att återvända. M. utnämndes
i Sverige till öfverstelöjtnant, men erhöll 1810
afsked ur svensk krigstjenst, hvarvid han upphöjdes
i adligt stånd (ej introd.) och fick titel af
hofjägmästare. Sina återstående dagar tillbragte
han såsom jordbrukare i Savolaks intill sin död,
d. 18 Aug. 1826. M. berömmes för sitt öppna och
flärdfria väsende. M. G. S.
Malm, August Vilhelm, zoolog, född i Lund d. 23 Juli
1821, student derstädes 1838, besökte 1841–42 med
anslag af Vetenskapsakademien den skandinaviska
halföns nordligaste lapp- och finmarker, idkade
zoologiska studier i Köpenhamn 1843–44 och studerade
1844–48 norra Skånes samt södra Blekings lefvande
och utdöda djurverld. Han antogs 1848 till intendent
vid Göteborgs naturhistoriska museum, som under
hans vård förkofrades i hög grad. 1856–67 var han
derjämte tillsyningsman öfver Göteborgs och Bohus
läns fiskerier. Han kallades till ledamot af flere
lärda samfund och fick 1881 professors titel. Död i
Göteborg d. 5 Mars 1882. – M:s förtjenster inom hans
vetenskap äro egentligen den outtröttlige samlarens,
preparatorns och beskrifvarens. Bland hans arbeten
märkas: En vinter och tvenne somrar bland fjellen
(1851), Monographie illustrée du baleinoptère
trouvé le 29 octobre 1865 sur la côte occidentale
de Suède (1867), Hvaldjur i Sveriges museer (1871),
Göteborgs och Bohus läns fauna. Ryggradsdjuren
(1877), dessutom en mängd uppsatser af företrädesvis
ichthyologiskt och ornithologiskt innehåll, införda
i Vetenskapsakademiens och Göteborgs vetenskaps- och
vitterhets-samhälles handlingar, Vetenskapsakademiens
och skandinaviska naturforskaremötenas förhandlingar,
i tidskrifter o. s. v. – Efter M. benämnes i dagligt
tal den s. k. Malmska hvalen, ett omkr. 50 fot
långt exemplar af jättehvalen (Balaenoptera Sibbaldii
Gray, B. Carolinae Malm), hvilket hösten 1865 dödades
i Askimsfjärden (straxt s. om Göteborg), preparerades
af M., förevisades vid skandinaviska utställningen
i Stockholm 1866 och sedan dess utgjort en prydnad
för Göteborgs museum.
Malma. 1. Socken i Skaraborgs län, Viste härad. Areal
2,742 har. 1,094 innev. (1884). Annex till Tengene,
Skara stift, Väne kontrakt. – 2. Socken i Vestmanlands
län, Åkerbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
