Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmström, Bernhard Elis - Malmström, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolan, delvis äfven mot den götiska, ehuru man
ej kan frånkänna honom en viss frändskap till
Tegnér. Hvad som företrädesvis utmärker hans dikter
är en formfulländning, en ans och tukt i det yttre,
som i viss mening göra honom klassisk, och tillika
en känsla och tankerikedom, som gifva innehållet en
aldrig sviktande ädelhet. Någon gång förefalla denna
formfulländning, denna sans och genomskinliga klarhet
en smula kyliga, men i de flesta fall blott vid första
ögonkastet. Ett närmare inträngande i skaldens väsende
visar, att han oftast förstått att träffa just det
ratta måttet, den passande formen. Med allt detta är
M. ingen skald af första ordningen; dertill äro både
hans diktnings omfång och hans andliga begåfning för
knappa. Men hans dikter äro, såsom en minnestecknare
med rätta anmärkt, »i sitt slag fulländade mönster,
formsköna skapelser af en ren inbillningskraft, fylld
af en varm känsla och ledd af en upplyst smak, och
såsom sådana hafva de egt och skola allt framgent,
för den, som vill i en god skola lära sig förstå
huru en klassisk anda sammansmälter i innehåll och
form till ett skönt och lefvande helt, ega den högsta
betydelse såsom lärande och ledande, upplysande och
upplyftande». De förnyade upplagor, som hans dikter
upplefvat, äro i sin mån vittnesbörd om huru högt
M. fortfarande skattas af sitt folk, detta folk,
som han så högt älskade, samt hvars minnen och
förhoppningar han ofta så varmt och innerligt tolkade.
M:s literaturhistoriska arbeten utmärkas i främsta
rummet af omutlig rättskänsla och manlig ärlighet i
omdömet. Af hans individuella skaplynne följer helt
naturligt, att han väsentligen sympatiserade med
sådana vitterhetens stormän, som i full harmoni
utvecklat sig, och hos hvilka reflexionen,
det oaktadt, utgör det egentligen framträdande
draget. Så tecknar han med hänförelse Shakspeare
och Cervantes, med aktning och erkännande Swift,
Leopold och andra. När hans akademiska föreläsningar
utgåfvos (se nedan), väckte hans omdöme om vår
romantiska skola samt striden emellan henne och det
akademiska lägret mycken uppmärksamhet, och äfven
i senare tid hafva de varit föremål för en ganska
skarp granskning. Det må medgifvas, att M. –
som ju aldrig egentligen var literaturforskare
efter nutidens fordringar – misstagit sig både i
afseende på sakförhållanden och i åtskilliga på dessa
grundade åsigter. Kanske hade han ock mildrat ett och
annat, om han sjelf fått utgifva dessa blott för den
studerande ungdomen afsedda utkast. Men i hufvudsak
uttalar nog M. efterverldens dom om den nyromantiska
skolan i Sverige, särskildt om hennes stridssätt
och ovanligt långt drifna sjelfbeprisning. – M:s
Samlade skrifter utgåfvos 1866–69, under ledning
af C. F. Bergstedt, i 8 band (bd I–V: »Grunddragen
af svenska vitterhetens historia»; bd VI: »Dikter»;
bd VII: »Tal och esthetiska afhandlingar; bd VIII:
»Literaturhistoriska afhandlingar»). Jfr »Inträdestal»
af C. A. Kullberg (Svenska akad:s handl., del 41)
och »B. E. Malmström» i »Estetiska studier» af
C. R. Nyblom (1873). -rn.
2. Malmström, Carl Gustaf, häfdatecknare,
universitetslärare, ämbetsman, den föregåendes broder,
föddes på Södra Holmstorp i Tysslinge socken, Nerike,
d. 2 Nov. 1822. Han blef 1840 student i Upsala,
der han 1846 aflade filos. kandidatexamen, 1848
promoverades till filos. magister och 1849 kallades
till docent i fäderneslandets historia. 1858 blef
han adjunkt i historia och statistik, förestod
läsåret 1850–57, vårterm. 1860, vårterm. 1861,
läsåret 1861–62 skytteanska professuren, utnämndes
1863 till e. o. professor och upprätthöll 1863–67
den ordinarie historiska professuren. 1868 höll
han, enligt uppdrag, föreläsningar vid Kristiania
universitet öfver Sveriges historia under Gustaf Vasa
och hans söner samt åtnjöt 1869–1876 tjenstledighet
för fullbordandet af sitt stora historiska verk (se
nedan). 1877 utnämndes han efter F. F. Carlson till
historiarum professor vid Upsala universitet. Liksom
han följt efter denne i skildringen af fäderneslandets
öden och i katedern, så efterträdde han honom,
d. 1 Nov. 1878, äfven såsom statsråd och chef
för Ecklesiastikdepartementet. Öfverhandtagande
ohelsa nödgade honom dock redan d. 27 Aug. 1880
lemna taburetten. Efter ett år återvände M. till
Upsala, der han återupptog sin lärareverksamhet,
men hvilket han emellertid öfvergaf 1882, då
han utnämndes till riksarkivarie. – M. deltog
såsom lekmannaombud för Strengnäs stift i
1868 års kyrkomöte och hade plats i mötets
kyrkolagsutskott. En mängd lärda och vittra samfund
har skyndat att tillegna sig honom såsom ledamot,
nämligen Samf. f. utg. af handskr. rör. Skand:s
hist. (1855), Vitt. hist. o. ant. akad. (1864),
Vet. societ. i Upsala (1876), Vetenskapsakademien
(1877), Videnskabernes selskab i Köpenhamn (1878)
och Svenska akademien, der han 1878 efterträdde
H. M. Melin.
Såsom historieskrifvare intager M. en af de allra
främsta platserna inom den svenska literaturen genom
sin Sveriges politiska historia från K. Carl XII:s
död till statshvälfningen 1772. Redan 1855 utgaf
han, efter omfattande forskningar, bl. a. i Paris,
Londons och Köpenhamns arkiv (1852–53), detta verks
första del, som tillskyndade förf. det af Svenska
akademien utdelade kungliga priset. 1863 utkom den
andra delen. Löpande göromål och andra offentliga
uppdrag tycktes sedermera hindra författaren
att lägga hand vid fortsättningen. På förslag af
C. F. Bergstedt beviljade då 1868 års riksdag för
1869 ett extra anslag å 2,500 rdr – ett anslag, som
riksdagen, på K. M:ts proposition, förnyade under
de 7 följande åren –, på det att M. skulle sättas
i tillfälle att utan afbrott i de honom åliggande
akademiska funktionernas jämna gång fullborda och
utgifva sitt verk. K. M:t beviljade honom, såsom
nämndt, tjenstledighet fr. o. m. 1869 års början,
och sedan skred arbetet raskt framåt. 1871 utkom 3:dje
delen, för hvilken förf. af Vetenskapsakademien erhöll
Letterstedtska priset, och redan 1877 förelåg verket
afslutadt med 6:te delen. M. har i sin historia lagt i
dagen flere af häfdatecknarens yppersta egenskaper:
han har med orubbligt lugn, omutlig trohet och
genomträngande blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
