Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en nafvellinie är förenad med en stor
nafvelfläck å den bredare, trubbiga änden. Å sidorna
löpa flere (omkr. 16) ribbor, konvergerande mot
spetsen. Det liksom stoftströdda fröskalet är
ljusbrunt. Sötmandlar äro vanligen något större
och mera platta än de bittra, hvilka, sönderstötta
med vatten, utveckla den egna lukten af blåsyra,
hvilken lukt icke tillhör de förra. Bittermandlar
införas hufvudsakligen från norra Afrikas
kuststater, men äfven Sicilien och södra Frankrike
producera sådana mandlar, vanligen större och mera
värderade. Sötmandlar, af flere, ofta stora och vackra
slag, erhålla vi från Spanien (Valenciamandlar äro
mycket värderade), men mindre goda från Italien och
Frankrike. Den ymnigaste (och tillika i sötmandlar
den vigtigaste) beståndsdelen är den officinella
mandeloljan (se d. o.). Bittermandlarna innehålla
förutom fet olja den vigtiga beståndsdelen amygdalin
jämte fermentet emulsin. Bittermandlarnas medicinska
verksamhet har sin grund i den halt af det ytterst
kraftiga giftet blåsyra (se d. o.), som utvecklas ur
deras amygdalin. –
2. (Tonsilla amygdala). Anat. a) En
på hvardera sidan af svalgtrånget framskjutande,
i gropen emellan gombågarna befintlig massa af
adenoid substans, delvis ordnad i klumpar kring små
insänkningar i organets kullriga yta, hvaraf denna är
ojämn och gropig. Organet är af okänd fysiologisk
betydelse och vexlar till storleken. Mandlarna
äro i friska tillståndet vid pass 1/2 tum
långa samt 1/3 tum breda och tjocka; men vid
»halsfluss» (akut eller kronisk angina tonsillaris)
kunna de uppsvälla till flere gånger denna volym,
så att de högeligen besvära, t. o. m. omöjliggöra
sväljning och andning. Då mandlarna svälla upp, äro
de känbara i det yttre vid underkäkens vinkel, straxt
nedom örat, hvarför de ock kallas »örmandlar»
eller »öronmandlar». b) Två små mandelformiga delar
(lober) af lilla hjernan (cerebellum), tillhörande
dess undre yta, belägna mot medellinien samt bakom
(ofvan) medulla oblongata. –
3. Geol., mandelformadt mineralparti af annan
sammansättning och beskaffenhet än den omgifvande
bergartens. Se Geod.
1. O. T. S. 2. G. v. D. 3. E. E.
Mandel, Friedrich August Eduard, tysk kopparstickare,
f. i Berlin 1810, studerade under Buchhorn till
1830 och gjorde först uppseende med ett stick
efter Hildebrandt, Krigaren och hans son (1835),
samt Lorlei (efter Begas; 1837). Sedan han i Paris
vunnit guldmedaljen, studerade han der ett år
under Henriquel-Dupont. 1842 blef han professor
vid konstakademiens kopparstickareskola i Berlin
och var 1857–75 denna skolas direktör. Död i Berlin
1882. – Bland M:s stick, alla i liniemanér, märkas
sjelfporträtt af Van Dyck och Tizian, Karl I (af
Van Dyck), Rafaels Madonna Colonna och Madonna della
sedia (ett af hans yppersta blad) och Ecce homo
(af Guido Reni). Hans sista mästerverk var Rafaels
Sixtinska madonna (ofullb.).
Mandelberg, Johan Edvard, historie-, [l]andskaps- och
genremålare, född i Stockholm
d. 22 Juni 1731, utförde under sina första ynglingaår
åtskilliga små fält- och lägerscener m. m. med en
fin och spetsig pensel samt i en något grönaktig,
men ej obehaglig ton. I Juni 1752 begaf han sig till
Paris, der han närmast slöt sig till sin landsman
Roslin och genom grefve de Caylus fick tillstånd
att kopiera i Louvre. Af danske konungen Fredrik
V, hos hvilken han blifvit rekommenderad, åtnjöt
han frikostigt understöd för fortsättningen af
sina studier, dock med vilkor att han efter dessas
afslutande skulle bosätta sig i Köpenhamn. Efter
några års studier i Rom, anlände M. i Okt. 1758
till Köpenhamn. Han var då en ganska mångsidigt
utbildad konstnär. Hans i k. kopparstickssamlingen
i Köpenhamn förvarade handteckningar visa, att han
icke blott idkat studier för bataljmålning, utan
äfven komponerat större historiska, allegoriska och
mytologiska scener, herdestycken och lekande barn i
Bouchers stil samt framförallt studerat det »heroiska»
landskapet i den italienska skolans anda. M. blef
också redan 1759 medlem af den danska konstakademien
(hans receptionsstycke var en Strid mellan kristna och
turkar, en stor, något mörkt hållen bild af mycken
förtjenst i sammansättning och teckning), och 1763
kallades han till professor vid samma akademi. Det
var emellertid ej genom sina bataljstycken, utan genom
sina stora dekorativa bilder, som M. förvärfvade sig
ett aktadt konstnärsnamn. Så utförde han bl. a. i
kupolen på Fredensborg fyra stora målningar med ämnen
ur »Iliaden» samt för Kristiansborg takmålningar
m. m., hvilka sistnämnda gingo förlorade vid
slottsbranden 1794. För utförandet af sina stora
arbeten använde han flere af akademiens bästa
lärjungar. Både Abildgaard och Clemens t. ex. bildade
sig först under hans ledning. Efter hans målningar
finnas kopparstick af Clemens, Bradt m. fl. M. afled
i Köpenhamn d. 8 Aug. 1786. -rn.
Mandelgren, Nils Månsson, tecknare, kulturforskare,
föddes i Ingelsträde by, Väsby socken, Skåne,
d. 17 Juli 1813 och började sin bana som
bondmålare. 1831 fick han någon undervisning af en
ung tysk porträttmålare Berger vid Höganäs och blef
sedermera beskyddad af excellensen J. G. De la Gardie
samt inskrefs 1833, under det då antagna tillnamnet
Mandelgren, vid konstakademien, der han studerade i
fem år. Han lärde dessutom litografi af v. Schéele
och utförde åtskilliga planscher till det af denne
utgifna verket »Minnen ur Napoleons lefnad». I
Maj 1838 begaf M. sig till Köpenhamn, vid hvars
konstakademi han studerade till 1842. Der fick han
den afgörande väckelsen för hela sin framtid genom
den framstående konsthistorikern Höyen, bland hvars
flitigaste elever han räknades. Samtidigt lärde han
sig restauration af äldre taflor. För att förkofra
sig både som konstnär och som restauratör begaf
han sig 1842 till kontinenten. Han tillbragte julen
s. å. i Rom, återvände öfver Paris och hemkom till
Stockholm, i Dec. 1843. – M. började nu utveckla en
flerfaldt gagnande verksamhet. I förening med Ahlborn
och Berlien inrättade han en slöjdskola, afsedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
