Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bibringa handtverkslärlingar den
teckningsfärdighet och den allmänna handskicklighet,
som äro nödvändiga underlag för all praktiskt
betydande slöjdutöfning. Skolan mottogs med välvilja
af konstakademien, der förr i tiden liknande
sträfvanden gjort sig gällande, men betraktades
misstroget af ganska många bland hufvudstadens
handtverksmästare. För att höja intresset
såväl för företaget som i allmänhet för slöjdens
gemensamma angelägenheter stiftades 1844, till en
del genom M:s åtgärder, »Svenska slöjdföreningen»,
till hvilken han 1845 öfverlemnade sin skola
jämte inventarier. Det är ur denna, som Tekniska
skolan i Stockholm småningom utvecklats. Ungefär
samtidigt åstadkoms på M:s initiativ en förening
af hufvudstadens konstnärer och konstvänner, som
fick namnet »Konstnärsgillet». Efter någon tids
förlopp svalnade visserligen dettas intresse för
de mer ideella värfven; men genom stiftandet af
»Artisternas och litteratörernas pensionsförening»
förekoms upplösningen och vans ett rent praktiskt
syfte. Äfven detta skedde hufvudsakligen genom M. Han
egnade sig under dessa år äfven åt restaurering och
återställde tre stora plafondmålningar i slottets
festvåning, åtskilliga taflor för k. museum samt
många sådana för enskilda samlare.
Med år 1846, då M. erhöll ett litet offentligt
anslag till resor inom Sverige for idkande af
konsthistoriska studier, vidtog ett nytt skede
i hans verksamhet. Han begynte nämligen då de
anteckningar, ritningar och samlingar, hvilka sedan
alltjämt fortsatts samt slutligen vuxit till högst
betydligt omfång och värde. Till en början var hans
uppmärksamhet närmast riktad på de lemningar af
medeltidens konst, som ännu bevaras i svenska kyrkor,
särskildt minnena af dess måleri. Med anledning af en
långvarig och bitter tvist med Vitterhets- historie-
och antiqvitets-akademien om eganderätten till
de ritningar M. under åren 1846–51 utfört upphörde
med sistnämnda år reseanslaget, och utsigterna till
offentligt understöd för utgifvandet af M:s tillärnade
planschverk voro nästan omintetgjorda. Till följd
deraf och på grund af förhoppningar om bistånd
från England beslöt han att begifva sig till
utlandet. I Köpenhamn, der han uppmuntrades af
Höyen och erhöll lofordande uttalanden om värdet
af sina samlingar, stannade han en tid och fick då
i uppdrag att restaurera takmålningarna i Bjeresjö
kyrka. Han återvände således till Skåne, der dels
restaureringsarbeten, dels forskningar och andra
värf uppehöllo honom ett par år. Utrustad med bidrag
af åtskilliga skånska godsegare, begaf M. sig 1854
till Paris för att utföra en del planscher till sitt
stora verk. 1855 utkom i Köpenhamn första häftet af
Monuments scandinaves du moyen-âge, och med det 6:te,
utgifvet i Paris 1862, fulländades arbetet. Det
hade emellertid vunnit understöd af flere bland
Frankrikes framstående män (Ingres, P. Mérimée,
Thiers): en subskription föranstaltades, och ett
franskt statsbidrag erhölls. En del exemplar inlöstes
äfven för svenska statens räkning. Detta verk, för
hvilket M. utförde ej blott
originalteckningarna, utan äfven samtliga litografierna,
väckte ganska mycket uppseende och framkallade
ett enhälligt bifall i utlandet samt förskaffade
sin upphofsman ledamotskap af konstakademierna
i Amsterdam, Florens och Rom. Å andra sidan
hafva åtskilliga detaljanmärkningar framstälts,
särskildt rörande teckningarnas trohet. På
grund af den förtjenst om svensk fornforskning,
som M. genom detta arbete inlagt, erhöll han af
riksdagen 1863 ett årsanslag till fortsättande af
sina studier och resor i denna vetenskaps tjenst,
hvilket anslag sedan årligen förnyades, men 1873
förvandlades till en lifstidspension. M. begynte
1866 utgifvandet af Samlingar till svenska konst-
och odlingshistorien, hvilket arbete dock i brist
af uppmuntran måste upphöra med 2:dra häftet
(1868). År 1867 blef han af svenska regeringen
utsedd att ordna Sveriges andel i utställningen för
»l’histoire du travail» vid verldsutställningen
i Paris. Genom M:s bedrifvande framkommo på
konstnärsmötet i Göteborg 1869 uttalanden, som
yrkade på det önskvärda i att en allmän svensk
förening för konstminnesmärkens bevarande bildades,
och denna kom också, hufvudsakligen till följd af M:s
åtgöranden, till stånd s. å. under namn af »Svenska
fornminnesföreningen», i hvars tidigare utveckling och
verksamhet M. lifligt deltog. Till följd deraf blef
han 1871 anmodad att leda den första vetenskapliga
undersökningsfärd, som den finska fornminnesföreningen
föranstaltade, och hvilken riktades till Åland. –
Utom med flere polemiker, med anledning af M:s
uttalanden i slöjdundervisnings- och antikvariska
frågor, har han sedan midten af 1870-talet sysselsatt
sig med ordnandet och offentliggörandet af sina under
tusenmila färder i fäderneslandet bildade samlingar
af ritningar och uppteckningar. 1877 utgaf han första
häftet af Atlas till Sveriges odlingshistoria, ett
storartadt planlagdt företag, ämnadt att i bilder
och förklarande text lemna en öfversigt af den
svenska odlingen på alla områden och beräknadt att
i sin helhet omfatta 1,200 planscher. Det hittills
utgifna omfattar »bostäder och husgeråd» (h. 1, 2;
1877) och början af afdelningen »helgedomar» (h. 1,
2; 1883–84). För att möjliggöra fortsättandet
af detta arbete samt understödja konst- och
kulturforskning i Sverige testamenterade M. 1882
sina samlingar jämte ett kapital till Lunds
universitet, under särskildt föreskrifna vilkor,
och denna gåfva har af detsamma mottagits. Vidare
har M. utgifvit Praktisk lärokurs i teckning
(kurs 1, 2, 4; 1884–86), i hvilken han särskildt
uppträdt mot det från Tyskland införda stuhlmannska
systemet. Utom flere belöningar vid utställningar
m. m. har M. äfven erhållit kallelse till medlem
af konstakademierna i Madrid och Petersburg.
-rn.
Mandelmjölk beredes af söt- och bittermandel samt
socker och vatten och motsvarar ungefär farmakopéns
emulsio amygdalina (mandelemulsion). »Mandelmjölken»
är en svalkande, behaglig dryck, som jämväl nyttjas
för medicinskt ändamål vid sjukdomar i urin-vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
