Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manfred ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra med den berömde egyptiske författaren. Den
bästa edition vi ega af M:s fragment finnes i Fruins
Dissertatio philologica de Manethone Sebennyta
librorumque ab eo scriptorum reliquiis (1847),
der man äfven finner en sammanställning af allt
hvad vi veta om hans person och skrifter. –
Jfr Böckh: »Manetho und die Hundssternperiode»
(1845), Lepsius: »Chronologie der aegypter» (I,
1849), Lauth: »Manetho und der turiner königspapyrus»
(1865), Unger: »Chronologie des Manetho» (1867) och
Krall: »Composition und schicksale des manethonischen
geschichtswerkes» (1879). K. P.
Manfred (Manfredo), konung af Neapel och Sicilien,
f. 1231, var en naturlig, sedermera legitimerad
son af kejsar Fredrik II af Hohenstaufen och Bianca
(dotter till en grefve Lancia). År 1250 erhöll han
af sin fader furstendömet Tarent och förde styrelsen
öfver de hohenstaufenska landen i södra Italien
(konungariket Apulien) till 1252, då hans halfbroder
Konrad IV öfvertog regeringen. Sedermera stod han
med oegennyttig trohet vid dennes sida och blef
efter hans död, 1254, af rikets store utsedd till
regent. Då påfvestolen ville undanrycka hohenstauferna
både Apulien och Sicilien, lyckades M., till en del
med bistånd af sarasenerna i Luceria (Italien),
återeröfra såväl fastlandet som Sicilien och lät
d. 11 Aug. 1258 kröna sig i Palermo. Bannlyst af
påfven, hemsökte M. dennes stater och intog 1260
hela Tuscien. Sedermera, 1263, gaf Urban IV M:s land
såsom påfligt län åt Karl af Anjou, och denne angrep
1266 M:s rike. I kamp mot honom stupade M. d. 26
Febr. 1266 vid Benevent. M:s enka, Helena, blef på
flykten jämte sin dotter och sina tre söner gripen i
Trani och dog jämte sina söner i fängelse; dottern,
Beatrix, utlöstes efter 18 års fångenskap. M:s dotter
i första giftet med Beatrix af Savojen, Konstantia,
var förmäld med Peter III af Aragonien. – M. var en i
andligt och kroppsligt afseende rikt utrustad, ädel
personlighet. Vid hans glänsande hof funno skalder,
sångare och konstnärer huld och skydd. A. B. B.
Manfredi, Eustachio, italiensk skald och astronom,
f. i Bologna 1674, d. 1739, vann mycket beröm för sina
canzoner och sonetter, i hvilka han sökte efterlikna
Dante och Petrarca.
Manfredonia, stad uti italienska prov. Foggia, vid
Manfredonia-viken och foten af Monte Gargano. 9,400
innev. (1881). Ärkebiskopssäte. Något sydligare låg
det gamla Sipontum, som 194 f. Kr. koloniserades af
romarna och senare förstördes af jordskalf. Konung
Manfred lät anlägga den nya staden 1261. Utgräfningar
hafva bragt i dagen betydande ruiner af den gamla
staden.
Manfåret, Ovis tragelaphus, zool., hör till
familjen getdjur (Capridae) inom boskapsdjurens
ordning (Pecora) och däggdjurens klass. På undre
sidan af halsen finnes en fin, ända till bröstet
och frambenen sig sträckande man, hvilken,
likasom de på knäna sittande hårtofsarna, räcker
ned till marken. Svansen bär i änden en lång
hårqyast. Tårgropar saknas. Hornen äro skärformigt
böjda och hos honan nästan lika stora som hos
hannen. Könen skiljas derigenom
att honan har mindre utvecklad man. Färgen är
blekt rödbrun, med den på strupen sittande delen af
manen svart. Kroppslängden stiger till 1,6 m. och
skulderhöjden till 95 cm. Manfåret är hemma i norra
Afrikas bergstrakter, der det håller sig på de högsta
sträckorna. C. R. S.
Mangalore (Mangalur), hufvudstad i distriktet
South Canara, Madras, kejsaredömet Indien, på
Malabarkusten. Omkr. 30,000 innev. Hamnen besökes
årligen af 3–4 tusen fartyg.
1 staden finnes en talrik katolsk befolkning, med
2 biskopar, flere kyrkor och ett kloster.
Baselmissionen har äfven sin hufvudstation der och
har verkat mycket för slöjdundervisningen. Fredsslut
1784 (se Indien, sp. 548).
Mangamar, detsamma som tofsgamar.
Mangan, kem. Namnet mangan härstammar från
Grek. magnesios lithos, hvarmed man fordom
förstod brunsten till följd af dennes likhet
med magnetjern. Först 1774 lemnade Scheele
fullgiltiga bevis att brunsten innehöll en då
okänd metalloxid. Kort derefter visade Bergman,
hufvudsakligen på grund af Scheeles försök, att
brunstenen innehöll en ny metall, som också ej
långt derefter i regulinskt tillstånd framställdes
af Gahn. Denna metall kallades af Bergman
»magnesium». Franska, engelska och italienska
kemister benämnde metallen manganesium, hvaraf
sedermera (1808) uppstod den förkortade benämningen
mangan. Namnet magnesium erhöll sedan den betydelse
det nu eger. – Metallen mangan förekommer i naturen,
företrädesvis i förening med syre, ganska allmänt
utbredd och utgör en beståndsdel i en mängd mineral
(se Manganmalmer). Oftast förekommer den som en
följeslagare åt jernet. Mangan kan med kol reduceras
ur sina oxider och är en grå, icke magnetisk metall,
till utseendet liknande tackjern. Den är hård och
spröd, har till egentlig vigt 8, är svårsmältlig
och syrsattes lätt både i luft och i vatten. I
syror löses mangan lätt och ger dervid salter af
manganoxidul. Manganens atomvigt, som tecknas Mn,
är 55. I kemiskt hänseende utmärkes mangan af sina
vexlande mättningsförhållanden. Den är nämligen
ett 2-, 3-, 4-, 6- och 7-atomigt grundämne. På sitt
lägsta mättningsstadium, såsom tvåatomigt element,
liknar mangan mest jern, zink och kobolt. Såsom
treatomig radikal öfverensstämmer mangan med jern,
krom och kobolt. Såsom fyratomigt grundämne förekommer
mangan i superoxiden MnO2. Sexatomig mangan ger
en syra, mangansyra, som till sammansättning och
isomorfi-förhållanden närmast liknar kromsyran
och svafvelsyran. I den högsta syrsättningsgraden,
öfvermangansyran, är mangan sjuatomig, liksom kloren
i öfverklorsyran, med hvilken syra öfvermangansyran
är isomorf. – I industrien använder man en legering
af mangan och jern, kallad ferromangan, vid bessemer-
och martin-jernberedning. Superoxiden, mineralet
brunsten, användes för framställande af klorgas samt
till aflargning af glas. Manganens lägsta oxid,
manganoxidul, MnO, är ett grönt kristalliniskt
pulver, som i luften lätt syrsättes. Dess salter
äro svagt ametiströda. Motsvarande svafvelförening,
MnS, förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
