Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manila-elemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en folkbeväpning, af J. M. (1867) samt Kan
Sverige försvara sin sjelfständighet? (1871). Bland
M:s mycket använda arbeten på det krigshistoriska
området märkes främst Atlas öfver svenska
krigshistoriens märkvärdigaste fältslag (3 h.,
med vidlyftig text, 1857–59), hvilket arbete icke
fullföljdes utöfver 1600-talets slut; vidare:
Anteckningar rörande svenska regementers historia
(1860–64; 2:dra uppl. 1866; såsom text medföljande
planschverket »Svenska arméns och flottans nuvarande
uniformer»), Uppgifter rörande svenska krigsmagtens
styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet af
1500-talet jemte öfversigt af svenska krigshistoriens
vigtigaste händelser under samma tid (1865) samt
Anteckningar rörande finska arméens och Finlands
krigshistoria (2 del., 1870; författadt på uppdrag
af Finska literatursällskapet och prisbelönt
af detta). M. har derjämte utgifvit »Arkiv till
upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes
historia» (2:dra och 3:dje d., 1860–61; 1:sta
d. utgafs 1854 af R. M. Klinckowström). Såsom
skriftställare på den politiska historiens område
har M. framträdt med berättelsen Erik XIV:s fall
(1876) samt afhandlingarna Om orsakerna till
Gustaf II Adolfs deltagande i 30-åriga kriget
(i »Hist. bibliotek», 1878) och Om Gustaf II
Adolfs politik (1881). Med Sveriges inre politiska
förhållanden under sin egen tid har M. sysselsatt
sig såsom en bland stiftarna af de politiska
föreningarna »Nyliberala sällskapet» (1868) och
»Reformföreningen» (1879), såsom medarbetare i
åtskilliga tidningsorgan, såsom sekreterare i 1867
års riksdags försvarsutskott och i den på hösten
s. å. utsedda komitén för utarbetande af förslag till
lindring af indelningsverkets bördor samt slutligen
såsom riksdagsman. 1870–72 var M. ledamot af Andra
kammaren för Stockholms stad och uppträdde såsom sådan
med vidtgående motioner rörande fästningsväsendet,
arméorganisationen och skolfrågan. Han insattes
i det särskilda utskottet för försvarsfrågan
vid 1871 års båda riksdagar och i lagutskottet
1872. Snart räknades han såsom en befordrare af
landtmannapartiets särskilda sträfvanden och var detta
partis sakkunnige hjelpare vid utarbetandet af dess
år 1878 framlagda förslag till ny härordning. Sina
tankar i skattefrågan uttalade han i broschyren
Om vårt skatteväsende och dess reformerande, af
S. L. (1873), hvarjämte han publicerat Statistiska
uppgifter rörande svenska folkets skatter och deras
fördelning (1885). 1882 invaldes M. af Kronobergs
läns landsting i Första kammaren. Åren 1873–75,
1878–80, 1882–85 var M. statsrevisor, vald af Andra
kammaren; likaså har han en plats i den ena af 1886
års statsrevisioner. M. är sedan 1858 ledamot af
Samf. f. utg. af handskr. rör. Skand:s hist. och
sedan 1863 ledamot af Krigsvetenskapsakademien,
hvars tidskrift han 1866–70 redigerade.
3. Mankell, Gustaf Adolf, orgelvirtuos, broder till
M. 1. född i Kristiansfeld i Slesvig d. 20 Maj 1812,
kom 1833 till Stockholm,
der han 1836 blef organist i Jakobs församling och
1837 kantor vid Jakobs högre apologistskola samt 1853
professor i orgelspelning vid Musikaliska akademien,
af hvilken han redan 1841 invalts till ledamot. 1862
reste han till utlandet för att jämte orgelbyggaren
Åkerman studera Europas berömdare orglar, och 1866
var han ledamot af en komité for upprättande af
en koralmeloditabell. Han dog i Stockholm d. 23
Mars 1880. M. har såsom virtuos, improvisatör,
lärare och tonsättare verkat mer än någon annan för
orgelkonsten i Sverige. Sin förnämsta betydelse eger
han såsom lärare under de 27 år han inom Musikaliska
akademiens läroverk undervisade på jätteinstrumentet,
och hvarunder han ådagalade både skicklighet och en
aldrig tröttnande hjelpsamhet mot sina mest älskade
elever. Hans lätthet att improvisera (äfven fugor) var
högst ovanlig. Som tonsättare hyllade han mest stilen
hos Lemmens och Ad. Hesse. M. utgaf 20 melodiska
orgelpreludier (1849), Lätta och korta orgelstycken
(1852), Tre preludier och fugor (1862), Studier
vid orgeln (1869) m. m. samt dessutom samlingar
af eget och andras under namn af »Orgelbibliotek»
(1849), »Orgelnisten» (1856–57; ny uppl. från 1885),
»Orgelvännen» (1863), »Orgelskola» (1867) m. m.
A. L.
4. Mankell, Otto August, tecknare, den föregåendes
brorson, son af pianofabrikören Vilhelm August
M., föddes i Göteborg d. 21 Juli 1838, genomgick
Chalmersska slöjdskolan i sin födelsestad och
1858–63 byggnadsskolorna vid konstakademien i
Stockholm samt inskrefs 1863 som e. o. auskultant i
Öfverintendentsämbetet. År 1867 blef M. tillförordnad
lärare i lineartecknings- och målareperspektivskolan
samt utnämndes 1879 till ordinarie lärare i
perspektiv- och skugglära. 1868 kallades han till
agré af akademien. Död å Gångsätra på Lidingön vid
Stockholm d. 26 Juni 1885. – M. har egentligen gjort
sig känd som tecknare af utsigter från och öfver
städer. Han utgaf i litografiskt färgtryck trenne
stora fogelperspektivutsigter: öfver Göteborg (1870),
Stockholm (1871) och Visby (1872), af hvilka den öfver
Sveriges hufvudstad tillvann sig uppmärksamhet äfven
i utlandet. Vidare märkas Stockholm, teckningar efter
naturen (aqvarell-litografier i 6 häften, 1873–75),
fyra mycket stora planscher öfver svenska fältslag
(1874) samt Göteborg (20 aqvarell-litografier,
1884). Han lemnade dessutom teckningar och utsigter af
nya byggnader för »Ny Illustrerad tidning», »Svenska
Familj-Journalen» m. fl. illustrerade tidskrifter. -rn.
Mankera (Fr. manquer), förfela, försumma; felas,
fattas, brista, slå fel. – Mankemang (Fr. manquement),
fel, försummelse; brist.
Mankill (hårdt k; af Eng. man, menniska, och kill,
döda, dräpa), böjlig käpp (vanligen af hvalfiskben)
med en blykula innesluten i öfre änden.
Manley [mä’nli], Mary de la Rivier, engelsk
författarinna, f. 1672, d. 1724, stod vid 16 års ålder
ensam i verlden och förenades då genom en skenvigsel
med en redan gift frände, hvilken efter 3 år öfvergaf
henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
