Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manila-elemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvärfvade sig sedan literärt anseende och var under
drottning Annas tid Englands mest framstående
qvinliga »bel-esprit». Hennes lustspel The lost
lover (1696) har en glänsande qvick dialog,
som dock i »frispråkighet» nästan öfverträffar
allt hvad manliga författare tilläto sig i detta
lättsinniga tidehvarf. Sorgspelet The royal mischief
(s. å.) företer en svällande kraft i såväl
karaktersteckning som språk. Mest beryktad blef mrs M. för
skandalkrönikan Atalantis (egentl. Secret memoirs of
several persons of quality, »in the new Atalantis, an
island in the Mediterranean»; 1709, 7:de uppl. 1741);
en satir, riktad mot whig-ministrarna. M. var näst
Swift tory-partiets mest fruktade penna under denna
tid. Hon skref äfven två romaner i brefform m. m.
Manlius, namn på en romersk slägt, som hade
flere grenar med olika tillnamn. 1. En medlem
af grenen Vulso var Cnejus M. Vulso, som var
konsul 189 f. Kr. och hade att afsluta freden med
Antiochus den store. Han förde ett lyckligt krig med
galaterna, men klandrades för girighet och slapphet i
upprätthållandet af krigstukten. – 2. Den mest bekante
af grenen Capitolinus var Marcus M. Capitolinus. Se
Capitolinus. – 3. Af grenen Imperiosus bar en del
tillnamnet Torquatus (den med halskedja prydde). Detta
tillades först Titus M. Imperiosus, hvilken under
ett krig med gallerna (360 f. Kr.) i tvekamp nedlade
en fiende och prydde sig med dennes halskedja. Han
vann sedermera en afgörande seger öfver de förenade
latinerna och kampanerna vid Trifanum (emellan
Minturnae och Sinuessa) 340 f. Kr. Beryktad är hans stränghet
mot sonen, en hoppgifvande och tapper yngling, hvilken
i kriget mot latinerna mot faderns-fältherrens förbud
inlät sig i tvekamp med en fiende samt derefter på
faderns befallning för brott mot krigstukten blef
halshuggen, ehuru han besegrat sin motståndare.
R. Tdh.
Mann [männ], Horace, nord-amerikansk skolreformator,
f. 1796 af fattiga föräldrar i Franklin county,
staten Massachusetts, fick först vid 20 års ålder
börja studera. Han vardt advokat 1823, medlem af
sin födelsestats representanthus 1827, af dess senat
1833 och af kongressen 1848 samt 1852 föreståndare
för Antioch college (ett nygrundadt läroverk
för samuppfostran) i Ohio. Död 1859. Alltifrån
ungdomen stark i sitt nit för nästans väl, såg
M. i allas uppfostran till medborgare politikens
vigtigaste angelägenhet. Han talade och skref
för neger-emancipationen, besökte Europa för att
studera skol- och fängelseväsendet samt arbetade
för nykterhetssaken, inrättandet af dårhus och
byggandet af jernvägar. Såsom sekreterare i den 1837
tillsatta undervisningskommissionen i Boston arbetade
M. i 12 års tid 15 timmar dagligen, inspekterade
årligen Massachusetts’ läroverk, samlade lärare och
borgare till sina föredrag, upprättade mönsterskolor,
utarbetade 12 utmärkta årsberättelser (Annual reports)
om skolväsendet och utgaf tidskriften »The common
school journal» (10 bd). M:s
samlade skrifter utgåfvos i 3 bd 1867 och »Thoughts
selected from the writings of Horace M.» 1869.
Manna, farmak., kallas den i luften stelnade saften af
Manna-asken, Fraxinus ornus L., nat. fam. Oleineae
H. & L., kl. Polygamia L. Manna-asken tillhör
Medelhafslanden, är ett medelhög t träd, hvars
hufvudform erinrar om vår vanliga ask, men som har
många artförändringar, uppkomna under trädets odling,
hvilken i synnerhet eger rum å Sicilien i och för
skördandet af manna. Då träden uppnått 8 års ålder,
göras å stammarna tvärgående inskärningar i barken,
ur hvilka framkväller en seg, klar, söt saft, som inom
dygnet stelnar antingen å stammen eller å blad, som
fästas under inskärningarna. Sålunda stelnad drog är
handelns Manna cannellata, som består af torra, lätta,
spröda, trubbigt tresidiga eller något rännformiga
stycken af hvitgul färg och söt smak. Den mannasaft,
som droppat ned på marken, blir alltid mindre
ren och lemnar mindre god drog, M. vulgaris, som
innehåller smärre bitar, liknande M. cannellata, men
hopklibbade af en smörjig, gråbrun massa. Utplockade
bitar ur denna massa kallas M. electa (utvald) och den
återstående klibbiga smörjan M. pinguis (fet). Denna
sistnämnda har en mera skarp än söt smak och verkar
mera kraftigt afförande än den rena M. cannellata,
som är den enda hos oss tillåtna sorten. Den söta
smaken beror på en särskild sockerart, mannit
(se d. o.). – Jämväl mannans historia lemnar ett
talande exempel på huru svårt det är att
öfvervinna gängse fördomar. Ehuru två munkar, Palea
och Bartholomaeus, redan i 16:de årh. omtalade,
att manna var den stelnade saften af Fr. ornus L.,
ville den lärde Klaproth ännu 1802 bevisa, att denna
manna föll ned från himmelen. Många andra sötsmakande
växtsafter eller utsvettningar, som stelna i luften,
hafva erhållit namn af manna. Så namnes redan i
de hippokratiska skrifterna Manna de Libanon (=
cedermanna) af Cedrus libanotica, och Virgilius talar
om manna af ekar (M. quercina). Vidare har man Manna
de Briançon, lärkträdsmanna (se Lärkgran), små
kornlika, gråhvita utsvettningår å yngre qvistar af
Larix decidua Mill. Likartad manna fås af Tamarix
gallica, Alhagi Maurorum, Eucalyptus mannifera, Pinus
Lambertiana m. fi. – Hvad beträffar den i Exodus 16:
15 omtalade mannan, som regnade ned från himmelen, är
det längesedan bevisadt, att det icke kunde vara den
ytterst sparsamt å Sinai-halfön förekommande mannan
af Tamarix eller Alhagi, utan att den bibliska mannan
var en i dessa trakter, likasom i norra Afrika för
öfrigt, ofta förekommande laf, Lecanora esculenta
och L. affinis, hvilken har följande märkliga
egenheter. Lafven växer på torra, kalkhaltiga och
sandiga platser. Under torka sönderfaller den i
ärtstora, knottriga, grågula klumpar och ännu mindre
gryn, liknande fullkomligt kalkgruset å marken. Under
fuktig väderlek sväller denna laf och tilltager
hastigt i volym. En natts regn är sålunda tillräckligt
att låta platsen, der lafven växer, vid dagens inbrott
vara betäckt af ett flere tum tjockt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
