Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manon Lescaut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mantalspenningar, en personel skatt, som tillhör
statsverkets ordinarie inkomster. Sedan de till
statsverket förr anslagna bevillningar, den
personliga skyddsafgiften och folkskoleafgiften,
blifvit upphäfda, är detta den enda till statsverket
ingående skatt, som det åligger hvarje till viss
ålder kommen person såsom sådan att, utan afseende på
förmögenhet eller inkomst, hvarje år utgöra till ett
bestämdt, för personer af samma kön lika belopp. Denna
skatt, hvars namn förskrifver sig från ordet mantal
i betydelse af »mannatal», antal personer, och icke
i betydelse af skattemått på jorden (såsom i ordet
»mantalsränta»), har sitt ursprung i en af de skatter,
som framkallades af Gustaf II Adolfs bemödanden att
skaffa staten tillgångar genom alla samhällsklasser
någorlunda jämnt tryckande nya skatter, nämligen
qvarntullen (se d. o.), som ständerna åtogo sig
1625. Denna skatt skulle utgöras till ett visst belopp
för hvarje tunna säd, som aflemnades till förmalning
på vatten- och väderkvarnar, och efter särskilda, på
förhand gjorda uppgifter för den säd, som förmaldes
på handqvarnar. Denna skatt borde således drabba
alla samhällsklasser i mån efter konsumtion lika. Med
hänsyn till det underslef, som vid skattens utgörande
förspordes i synnerhet för den säd, som förmaldes
på handqvarnar, tilläts det först presterskapet och
allmogen att utbyta denna skatt mot erläggande af
ett visst penningebelopp, 1 svensk mark, för hvarje
hjon, men dessutom tull för spanmål, som maldes vid
andra än handqvarnar. Sedan början sålunda var gjord,
förändrades denna skatt efter hand till en personel
skatt utom i de folkrikare städerna, der qvarntull
skulle utgöras, samt med befrielse för adeln och
dess tjenstefolk, sedan dess rätt till frihet från
stora sjötullen 1644 definitivt upphörde. Olikhet i
öfrigt rådde för olika orter, och särskilda grunder
för befrielse förefunnos utom den nyss anmärkta. I
sammanhang med den vid 1810 års riksdag skedda
jämkning af ståndsprivilegierna upphörde ock derpå
grundad frihet, och genom k. kung. af d. 10 Febr. 1813
utbyttes äfven i de städer, Stockholm, Göteborg och
Karlskrona, der qvarntullen längst qvarstod, denna mot
mantalspenningar. Efter det ytterligare utjämning
af olikheter egt rum, blef skattens utgörande efter
jämnlika grunder för alla bestämd genom nu gällande
k. förordn. af d. 24 April 1863, som stadgar, att
mantalspenningar skola utgöras med 40 öre för man och
20 öre för qvinna, af hvar och en, som uppnått 18 års
ålder. Befrielse åtnjutes endast af dem, som åtnjuta
fattigunderstöd, eller andra, som för fattigdom
eller sjuklighet från denna afgift af vederbörande
kommunal myndighet befrias, samt af gemenskapen vid
arméns och flottans värfvade regementen och kårer
äfvensom af den egentliga lappallmogen, hvaremot
öfriga innebyggare i Lappmarken, sedan allmän
författning om mantalsskrifning eller folkräkning
inom Vester- och Norrbottens läns lappmarker
utfärdats d. 9 Nov. 1866, ej längre äro derifrån
befriade. H. L. R.
Mantalsräntan, kamer., en af de två
stora grupper, i hvilka den på landsbygden hvilande,
till namnet mycket vexlande grundräntan blifvit
inordnad. Den andra gruppen är jordeboksräntan
(se d. o.). Antalet underafdelningar till
mantalsräntan är stort. Först och främst möta de
6 »skattetitlar», hvilka allmänt förefinnas
i de gammalsvenska landskapen med undantag af
Dalarna, näml. boskapspenningar, byggningshjelp,
dagsverkspenningar, landtågsgärd, salpeterhjelp och
skjutsfärdspenningar (se dessa ord). I Östergötland
användes förr benämningen »sommarskatt» för
mantalsräntan. Utom de 6 nu uppräknade förekommo i
gamla Sverige endast några få skatter tillhörande
mantalsräntans grupp, näml. i Södermanland katsekorn,
katsepenningar och djurlöf, i Nerike krutved, i
Gestrikland och Helsingland faktorihjelp. Dalarna
hade genom att åtaga sig förhöjd jordeboksränta
tillförsäkrat sig befrielse från de gärder af yngre
ålder, af hvilka mantalsräntan bildats. Dock finnas
derstädes skjutsfärdspenningar, pålagda som vederlag
för ett annat äldre onus, som upphört, samt extra
grufvehjelp och kungsgårdshjelp, Vester-bergslagen,
som i sina skatteförhållanden påverkats af det
angränsande Vestmanland, har äfven boskapspenningar. –
I de från Danmark eröfrade landskapen kommo andra
benämningar för mantalsräntan i bruk. Skåne åtog sig
1662 dels terminsskatten, så kallad deraf att den
betaltes i 3 poster (motsvarande landtågsgärden), 21
daler pr mantal, 1668 nedsatt till 18 daler 20 öre,
dels salpeterskatten (motsvarande sajpeterhjelpen i
gamla Sverige), 1 daler pr mantal, 1668 höjd till
samma belopp, som i det angränsande Småland var
stadgadt, eller 1 daler 27 öre. Jämväl i Bleking
blefvo dessa två skatter allmänna. Halland åtog sig
genom det s. k. Halländska kontraktet terminsskatten
(landtågsgärden) med 20 daler pr mantal samt
skjuts- och gästningspenningar (motsvarande
skjutsfärdspenningar i gamla Sverige), hvarjämte der
fanns en mängd till mantalsräntans grupp hörande
småskatter, såsom kungsskatt, matskatt, körsel,
skrifvarepenningar, hjelpved och hjelptorf. –
Gotland har utom dagsverks- och skjutsfärdspenningar
silfverskatt (motsvarande landtågsgärden), först 6
daler, sedan 2 rdr b:ko pr mantal och 8 daler för
hvarje prestgäll. Äfven Bohus län har silfverskatt,
der allmännare kallad kontribution (se d. o.),
utgörande 2 rdr 24 sk. pr mantal, hvarjämte
åtskilliga från Norge ärfda småskatter utgått efter
mantal, näml. tagan, hjelpeved, landbodalern, odels
halfva uppbördsel och skrifvareort, en riksort
pr mantal till slottsskrifvaren på Bohus. (Se
vidare Bygsel och Landskyld.) Jämtland åtog sig
på Rödöns ting 1648 silfverskatt (landtågsgärd),
2 à 4 rdr pr mantal, med förbehåll att slippa betala
krigshjelp, boskaps- och mantalspenningar. Derjämte
hafva der sedan 1623 funnits prostskilling och
skarprättareskilling. Herjedalen har mantalsräntan
motsvarande trögskatt, äfven kallad kungsskatt,
samt ostskatt. Kbg.
Mantalsskrifning, den årliga förrättning, vid
hvilken inom vissa distrikt särskildt för finansielt
ändamål noggrann förteckning (mantalslängd, se
d. o.) upprättas öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
