- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
837-838

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manuale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanfattning af de dharmasutra (»laglbud»),
som lärdes af manava-skolans brahmaner. »Manus
lagbok», såsom den vanligen kallas, söker korta,
rytmiska satser framställa grundvalarna för den
sociala verldsordningen från ortodox brahmansk
synpunkt. Den delas i 12 böcker af följande innehåll:
1) skapelsehistorien (jämte innehållsförteckning),
2) uppfostran, 3) äktenskapet, 4) hushållning, 5)
lefnadssättet i hemmet, 6) eremitlifvet i skogen
(alla dessa 2–6 blott med afseende på brahmanernas
egen kast), 7) regeringen, 8) och 9) den juridiska
rätten, 10) kastväsendet, 11) synd och bot,
12) själavandring och den slutliga befrielsen
(moksa). Manus lagbok har flere gånger blifvit
utgifven och öfversatt: af Haughton med engelsk
öfversättning (1825), af Loiseleur-Deslongchamps
med fransk (1830–1832). Den bästa öfvers. är
Burnells »The ordinances of Manu» (1884); den
bästa text-editionen blir säkerligen Jollys
»Mânava-dharmaçastra» (with critical notes; 1886).
H. A.

Manuale (af Lat. manus, hand). Se Kyrkohandbok.

Manualer kallas i orgeln de klaviaturer, som spelas
med händerna (Lat. manus), i motsats till den med
fötterna trakterade pedalen. Antalet manualer
i en orgel vexlar från 2 till 5, hvilka ligga
trappformigt bakom hvarandra. Hvar manual har
sina olika stämmor och sin särskilda klangfärg. De
kunna ock förenas medelst koppel. Manualerna hafva
olika namn. Så t. ex. när de äro 5 (hvilket dock är
sällsynt), kallas den nedersta och främsta underverk
(Fr. positif, Eng. choir organ), derpå i ordning:
hufvudmanual (grand orgue, great organ), öfververk
(clavier des bombardes, swell-organ) soloklavér
(clavier de récit) och ekoverk. Omfånget i en
manual är i regeln från stora C till trestrukna f.
A. L.

Manubrium, Lat., musikt., knappen på ett registerdrag
i orgeln.

Manuel, östromerska (bysantinska) kejsare:

1. M. I Komnenos, f. 1120, besteg 1143 tronen efter sin
fader, Johannes II, med undanträngande af sin
äldre broder Isak. Han intog en misstänksam, snart
afgjordt fientlig hållning mot de vesterländska
korstågsrörelserna, så mycket mer förklarlig,
som konung Roger af Neapel vid tiden för det andra
korståget (1147–49) hade företagit sig att härja i
Grekland. Utom mot denne förde M. krig på flere andra
håll, mot magyarerna, mot de upproriske serberna,
mot sultanen af Ikonion m. fl., i allmänhet med
framgång. Död 1180. – 2. M. II Palaiologos, f. 1348,
andre sonen till Johannes V, vistades vid dennes död,
1391, såsom gislan vid sultan Bajasid I:s hof, men
lyckades fly derifrån och öfvertog styrelsen. Hans
rike hotades af turkarna med fullständig undergång,
men räddades derigenom att dessa besegrades af
verldsstormaren Timur. M. efterträddes 1425 af sin
äldre son, Johannes VIII.

Manuel, Don Juan, infant af Kastilien,
krigare, skriftställare, f. 1282, d. 1347, skötte
fr. o. m. 1312 regeringen för sin minderårige frände
Alfons XI och utsågs sedan till
ståthållare i gränsdistrikten mot morerna, hvilka han
framgångsrikt bekrigade i 20 år. M. författade 12
arbeten, af hvilka endast ett mindre antal finnes
i behåll. Det vigtigaste bland dessa är El conde
Lucanor,
en samling af 49 didaktiska smånoveller med
vidhängda tänkespråk på vers och sammanhållna inom
en ram, som bildas af ett fortgående samtal emellan
grefve Lucanor och hans rådgifvare Patronio. Boken,
som är skrifven efter orientaliska mönster, är ett
vackert prof på spansk prosa under 1300-talet. Den
utgafs första gången 1575 och af Adelbert Keller 1839
samt öfversattes till tyska af skalden Eichendorff
(1840).

Manuel, Nikolaus, kallad Deutsch, schweizisk
målare, skald, krigare och statsman, f. i Bern (enligt
familjetradition) 1484, d. 1530, hade stor betydelse
för sin fädernestad, hvars reformator han blef,
och i det hela för reformationstiden, under hvilken
han gjorde sig bekant på såväl det praktiska lifvets
som konstens områden. Han blef 1512 medlem af Stora
rådet i Bern, tog 1522 krigstjenst och var med vid
stormningen af Novara samt i slaget vid Pavia. Efter
sin återkomst blef han 1528 medlem af Lilla rådet och
uppträdde som reformationens befordrare i egenskap
af statsman, skald och målare. Som skald skref han
fastlagsspel af stor folklig kraft, med lefvande och
sant tecknade figurer samt med humor och qvickhet
i framställningen och ett kärnfullt språk, men utan
någon dramatisk utveckling. De förnämsta af dem äro
Die todtenfresser (behandlande dödsmässorna såsom
inkomstkälla för de andlige) och Von dem unterschied
zwischen dem pabst und Christum Jesum.
– Som målare,
hvartill han främst var kallad, efterlemnade han både
taflor och teckningar. Man känner ej under hvilken
han studerat; men säkert är, att han icke, såsom man
påstått, 1511 studerat hos Tizian i Venezia. Hans mest
berömda målning var en »dödsdans», som han 1515–20
utförde på insidan af muren kring dominikanklostret
i Bern. Den existerar ej längre, ty den nedbröts
1660, men hade förut kopierats, och dessa kopior
lära finnas i familjen Manuels ego. Bilden innehöll
enligt uppgift 46 skildringar af döden tillsammans
med representanter för olika klasser af menniskor,
alla framställda i kroppsstorlek och i hufvudsak
liknande figurerna i baselmålarnas framställningar
af dödsdansen. Det som finnes qvar af hans hand är
uteslutande taflor, såsom ett par altarflyglar i
Berns museum, S. Lukas och Marias födelse, vidare i
Basel Johannes döparens halshuggning, i samma stad
Lucretia samt David och Batseba, bägge från 1517,
målade brunt i brunt, m. fl. Dessutom utförde han
porträtt, bl. a. sitt eget (i Berns stadsbibliotek),
och handteckningar, utgörande skildringar ur tidens
vilda lif, samt gjorde utkast till glasmålningar,
ej sällan i en fantastisk renaissancestil, såsom
14 fönster till rådhuset i Basel. – M:s son Hans
Rudolf M
. (f. 1525, d. 1571) var likaledes tecknare
och skald. C. R. N.

Manuel [manyä’l], franska politiker. –
1. Pierre Louis M., f. 1751, hade redan före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free