Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svensk-norsk-dansk drottning. Se Margareta Valdemarsdotter. –
4. M. Leijonhufvud, konung Gustaf Vasas andra
gemål, dotter till riksrådet Erik Abrahamsson
(Leijonhufvud) och Ebba Vasa, föddes på Ekeberg i
Nerike d. 1 Jan. 1514. I sin ungdom älskade hon
Svante Sture, men denna kärlek fick vika, när
Gustaf efter sin första gemåls död utsåg M. till
hustru. Bröllopet firades med stor prakt i Upsala
d. 1 Okt. 1536. Trots M:s ungdomstycke blef detta
äktenskap mycket lyckligt. Hon var af ett mildt och
eftergifvande sinnelag och förstod derför ofta att
blidka den häftige konungen. På tronen bibehöll hon
de enkla vanor, i hvilka hon uppfostrats, var en
verklig husmoder för sin omgifning och älskades
derför högt af hela folket. Hon var en nordisk
skönhet med långa ljusa lockar och blå ögon. M. blef
moder till tio barn, fem söner och fem döttrar. Af
de förra nådde tre, Johan, Magnus och Karl, myndig
ålder. Sommaren 1551 insjuknade drottningen under en
båtfärd på Mälaren och afled snart derefter, d. 26
Aug. 1551, på Tynnelsö. Hon hvilar vid konungens
sida i Upsala domkyrka.
1. E. Ebg. 3. J. Fr. N.
Margareta, norska furstinnor:
1. M. Fridkulla, konung Magnus Barfots gemål. Se
Margareta, svenska furstinnor 1. – 2. M., dotter af
den svenske konungen Erik den helige och drottning
Kristina, ingick 1185 äktenskap med den norske
konungen Sverre. Efter dennes död (1202) drog hon
sig tillbaka till sina gods i Vestergötland och
Värmland, men sin dotter, Kristina, måste hon,
huru ogerna hon än ville, lemna qvar i Norge. Den
1 Jan. 1204, tvänne dagar efter hennes återkomst
till Norge, dog konung Håkan, hennes styfson, under
tydliga förgiftningssymtom. Misstanken föll på M. En
af hennes tjenare ville med jernbörd bevisa hennes
oskuld, men misslyckades. Tjenaren dränktes, och
M. flydde skyndsamt tillbaka till Sverige. Hon var
åter i Norge 1209, då hennes dotter firade bröllop med
baglernas konung, Filip. Få veckor derefter dog hon. –
3. M., dotter af hertig Skule Bårdsson och Ragnhild,
trolofvades 1219 i Bergen med den 15-årige norske
konungen Håkan Håkansson och blef d. 25 Maj 1225 hans
gemål. Ehuru detta äktenskap ingåtts af statsskäl,
uppstod dock snart emellan de bägge makarna en
innerlig kärlek, som under många år sattes på hårda och
allvarliga prof. Ty M:s ränkfulle fader, Skule, gjorde
uppror mot hennes gemål och antog 1239 konunganamn på
Öreting. M. var icke med på det tåg till Skotland,
under hvilket Håkan dog (1263), men mottog hans
lik i Bergen och förde det d. 22 Mars 1264 till dess
hvilorum i Bergens Kristkirke. Sedermera drog hon sig
tillbaka till Reins kloster, hvarest hon dog 1270. –
4. M., dotter af Skotlands konung Alexander III, född
d. 28 Febr. 1261, ingick d. 31 Aug. 1281 äktenskap med
den morske konungen Erik Magnusson (Presthataren),
som då var endast 13 år gammal, och dog efter 1 1/2
års glädjelöst äktenskap, d. 9 April 1283, sedan
hon skänkt lifvet åt en dotter. Margareta. – 5. M.,
den föregåendes dotter,
föddes 1283 och kallades af de skotske stormännen till
Skotlands drottning efter sin morfader, Alexander III
(d. 1286). Redan 1289 bestämdes hon till brud åt den
engelske prinsen Edvard (sedermera Edvard II). Om
denna förbindelse kommit till stånd, skulle Englands
och Skotlands förening redan då fullbordats; men den
unga drottningen, the maiden of Norway (»flickan från
Norge»), såsom skottarna kallade henne, insjuknade
under öfverresan till sitt rike och dog på Orkenöarna
i slutet af Sept. 1290. Tio år senare uppträdde i
Bergen en bedragerska, som utgaf sig för att vara
M. Hon dömdes till döden och brändes. – 6. M., konung
Håkan Magnussons gemål. Se Margareta Valdemarsdotter.
O. A. Ö.
Margareta, danska furstinnor:
1. M. Fridkulla, konung Nils Svenssons Se Margareta,
svenska furstinnor 1. 2. M. Sambiria, dansk drottning,
äfven kallad Spränghäst för sin djerfva ridt och
Svarta Greta för sin mörka ansigtsfärg, dotter af den
vendiske hertig Sambor af Pommern, f. omkr. 1230,
ingick 1248 äktenskap med den danske konungen
Kristofer I samt styrde riket med kraft och klokhet
under sin sons, Erik Glippings, minderårighet. För
att vinna försoning med den fängslade ärkebiskopen
Jakob Erlandsson frigaf hon honom genast, men nådde
dock icke dermed sitt mål. 1270 begaf hon sig sjelf
till Rom och utverkade 1273 en förlikning genom
påfven. Under kriget med hertig Erik af Sönderjylland
tillfångatogs hon jämte sin son i slaget på Loheden
1261 och satt under 9 månader fången i Hamburg, men
förstod att derifrån sjelf leda underhandlingarna
samt utverkade först sin egen och derefter (1264)
den unge konungens frigifning. M. behöll stort
inflytande på statens styrelse till sin död, i Dec.
1282. Hon är begrafven i klosterkyrkan i Doberan (jfr
Erik, danska konungar, 6.). – 3. M. (Märta), konung
Erik Glippings och drottning Agnes’ dotter, svenska
konungen Birger Magnussons gemål. Se Birger, konung i
Sverige. – 4. M. Valdemarsdotter, svensk-norsk-dansk
drottning. Se Margareta Valdemarsdotter. – 5. M.,
konung Kristian I:s dotter, f. 1456, blef 1469 förmäld
med Jakob III af Skotland och dog 1487. Se Kristian,
skandinaviska konungar 1, sp. 9. 2. E. Ebg.
Margareta (Marguerite), franska furstinnor:
1. M. af Angoulême, hertiginna af Alençon, sedermera
drottning af Navarra, föddes i Angoulême d. 11
April 1492. Hennes föräldrar voro Karl af Orléans,
grefve af Angoulême, och Lovisa af Savojen. 1509
förmäldes hon med hertig Karl af Alençon, förste
prins af blodet och konnetabel af Frankrike, men
äktenskapet blef mindre lyckligt, och den älskvärda,
begåfvade samt lärda furstinnan vistades efter 1515
mest vid det lysande hof, som hennes broder, Frans I,
höll såsom Frankrikes konung. M. hyste för brodern en
innerlig tillgifvenhet, och denne lemnade henne ett
starkt inflytande på sina rådslag. Så t. ex. begaf
hon sig efter slaget vid Pavia (1525) – kort efter
hvilket hennes gemål afled i Lyon – till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
