- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
905-906

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariadagar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom Islas de las velas latinas (»Latinseglens öar»)
och af hans besättning Islas de los ladrones»
(»Tjuföarna»), på grund af befolkningens
tjufaktighet. Senare sjöfarare hafva gifvit öarna
andra namn, såsom S:t Lazarus-arkipelagen, Jardines
och Prazeres. Sin nu erkända officiella benämning
erhöllo de 1668, då de eröfrades af spaniorerna, efter
Filip IV:s enkedrottning Maria Anna af Österrike.

Marianne [-a’n], ett hemligt socialdemokratiskt
sällskap i Frankrike, som stiftades 1850, utbredde sig
i synnerhet öfver vestra Frankrike samt hösten 1855
i Angers och dess omnejd tillställde ett uppror, till
hvars kufvande vapenmakt måste användas. Sällskapets
namn var taget efter Marie Anne, en qvinna af
folket, hvilken under revolutionen 1848 eggade
barrikadkämparnas mod och förband de sårade.

Maria-Saal (sal; Slov. Gospa sveta, by i
österrikiska hertigdömet Kärnten, vid jernvägen
Glandorf–Klagenfurt, med en berömd vallfartskyrka.

Maria-Schein, by med vallfartskyrka i norra Böhmen,
vid jernvägen Aussig–Teplitz. Stort jesuit-kollegium
med seminarium och gymnasium.

Marias sju fröjder voro, enligt medeltidens
uppfattning, bebådelsen, besökelsen, Jesu födelse,
konungarnas tillbedjan, Jesu uppståndelse, den
hel. andes utgjutelse och Marias kröning.

Marias sju sorger voro, enligt medeltidens
uppfattning, Jesu omskärelse, flykten till Egypten,
Jesusbarnet stannar utan sina föräldrars samtycke
qvar i templet, Jesus bär sitt kors, korsfästelsen,
nedtagandet från korset, Jesu begrafning.

Maria Stuart, Eng. Mary Stuart [meri stjuört],
drottning af Frankrike och Skotland, dotter till Jakob
V af Skotland och Maria af Guise, föddes på slottet
Linlithgow d. 8 Dec. 1542. Fem dagar efter sin födelse
förlorade hon sin fader och blef derigenom regerande
drottning under förmynderskap af sin frände grefven af
Arran. Redan innan hon blifvit krönt, hvilket skedde
d. 9 Sept. 1543, föreslog Henrik VIII ett giftermål
emellan henne och Englands kronprins Edvard. Då
skottarna afslogo anbudet, utbröt ett krig emellan
de båda landen, under hvilket Skotland understöddes af
Frankrike. Härunder framställde M:s moder förslaget om
M:s förmälning med franske kronprinsen Frans, och då
detta antogs, fördes M. 1548 till Frankrike för att
uppfostras vid franska hofvet. Hon tillbragte sin
ungdom i S:t Germain-en-Laye och erhöll en mycket
vårdad uppfostran under ledning af sin morbror,
kardinalen af Lothringen. Utrustad med mycket
goda anlag, inhemtade hon med lätthet en mängd
kunskaper. Hon uppväxte dessutom till en fulländad
skönhet. Men det franska hofvet var mer egnadt att
skapa en lysande hofdam än en sedlig och god karakter,
och der utvecklades till följd deraf de fel, som
vållade M:s olycka. Dessa voro i främsta rummet flärd,
lättsinne och en obetänksamhet utan gränser. Häftig i
vänskap liksom i hat, kunde hon lätt förvärfva vänner,
men än lättare dödsfiender. Och sin vänskap skänkte hon
ofta nog åt fullkomligt ovärdiga, ty hon saknade
menniskokännedom. Deremot förvärfvade hon sig en
ovanlig förmåga att reda sig i svåra lägen och blef
en mästare i förställningskonst. Hennes förmälning
med Frans skedde d. 24 April 1558; och då ett år
senare hennes man besteg Frankrikes tron, blef det i
sjelfva verket hon och hennes morbröder, hertigarna af
Guise, som fingo makten i sina händer. Men Frans afled
redan d. 5 Dec. 1560, uppriktigt sörjd af sin enka,
hvilken nu stod ensam i det främmande landet. Den
nye konungen, Karl IX, beherskades helt och hållet
af sin moder, Katarina af Medici, hvilken hatade
och fruktade henne. Till följd deraf beslöt hon att
återvända till Skotland, der förhållandena för öfrigt
kräfde hennes närvaro. Den 14 Aug. 1561 afseglade
hon från Calais under den djupaste sorg att behöfva
öfvergifva det sköna landet, och omkr. en vecka senare
landsteg hon i Leith. Hennes ställning i Skotland
blef ingalunda angenäm. Folket kände hon icke, och
dess seder öfverensstämde illa med hennes franska
vanor. Skottarna voro då ifriga presbyterianer, som
misstrodde den katolska M., och af protestanternas
ledare, Knox, behandlades hon sträft och plumpt. Äfven
en stor del af adeln var fientligt sinnad emot
henne, i främsta rummet hennes halfbroder, Murray,
som gerna ville rycka till sig makten. Hennes fiender
understöddes af hennes frände, Elisabet i England, som
hatade henne af både personliga och politiska skäl. Ty
M. var i katolikernas ögon den rätta arfvingen till
Englands tron, som de ansågo Elisabet med orätt
innehafva, enär hon var född i ett, enligt deras
mening, olagligt äktenskap. M. sjelf hade också, då
hon vistades i Frankrike, genast efter Maria Tudors
död antagit titeln drottning af England, och ehuru
hon efter återkomsten till Skotland bortlade den, var
hon fortfarande ett föremål för Elisabets fruktan och
misstankar. För att vinna ett stöd beslöt M. att gifta
sig. Många hade begärt hennes hand, såsom don Carlos
af Spanien, konungarna Fredrik II af Danmark och Erik
XIV af Sverige, earlen af Arran, Leicester m. fl.,
men till sin olycka valde hon sin slägting, den
oduglige och förkastlige Henry Darnley. Äktenskapet,
som ingicks d. 29 Juli 1565, blef olyckligt. Darnley
eftersträfvade att äfven få dela regeringsmakten,
hvilket M. icke ville medgifva. Som han trodde orsaken
till hennes vägran vara den att han motarbetades
af M:s sekreterare, italienaren Rizzio, hvilken
i hög grad egde hennes förtroende, bildade han en
sammansvärjning mot denne, hvilken såsom katolik
och påfvens lejde ombud var allmänt hatad. Rizzio
mördades d. 9 Mars 1566 så godt som inför M:s egna
ögon af några protestantiska lorder. M. flydde då med
Darnley till Dunbar, samlade en armé och straffade
upprorsmännen. Darnley, som lemnat sina vänner i
sticket, hade emellertid genom Rizzios mord gjort
sig ännu mer förhatlig för M. och började snart af
fruktan för hennes hämd undfly henne. Vid denna tid
var det som den hänsynslöse Bothwell började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free