Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Stuart ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket bestånd». Munkarna befriades från alla pålagor
»på det de måtte i ro kunna bedja för landet», och
löfte gafs dem, att den konung, hvilken kunde komma
att väljas, skulle vid sin kröning stadfästa klostrets
privilegier. Året derpå – klostret bar redan då namnet
Mariefred – skänkte biskop Rogge några gårdar invid
Stockholm till den unga stiftelsen. Byggnadsarbetena
voro 1498 ännu ej afslutade. Från detta år härleder
sig Sten Stures formliga donationsbref till »klostret
å Gripsholm» med underlydande. Klostret erhöll
visserligen under sin korta tillvaro åtskilliga
donationer, som kunnat möjliggöra dess bestånd; men
ödet ville, att liksom det varit det sista kloster,
som i Sverige stiftades, det ock skulle blifva det
första, som indrogs. Redan 1525, d. v. s. två år
före den för klostren så ödesdigra Vesterås riksdag,
lat nämligen Gustaf I munkarna »i Gripsholm» förstå,
att deras gods blifvit honom och hans slägt med orätt
afhändt – för öfrigt en snart sagdt stående fras i
hans reduktionsformulär –, och att de borde genast
begifva sig sina färde till Julita (se d. o.), som han
förmått rikets råd och cisterciensmunkarna att åt dem
upplåta. De fingo medföra sitt bohag, men hunno väl
knappast etablera sig, förrän reformationsverket var
lyckligen genomfördt. 2. C. S-e.
Marie-Galante [mari-gala’ngt], en till Små Antillerna
hörande ö, sydöst om Guadeloupe, till hvars
guvernement den hör, har en areal af 149 qvkm. och
omkr. 17,000 innev. Den producerar företrädesvis
socker, kaffe, bomull och kakao. Ön upptäcktes 1493
och togs i besittning af fransmännen 1648.
Mariegräs, Jungfru Marie gräs (vanl. förvr. till
»majgräs»). Se Hierochloa.
Mariehamn (F. Maarianhamina), stad på »fasta
Åland», inom Åbo och Björneborgs län, Finland,
anlagd på en långsmal landtunga vid Svibyviken inom
Jomala socken. Vidden af stadsområdet är 297 har,
boningshusens antal 64. Befolkningen, som är svensk,
uppgick 1884 till 474 pers. Handeln är af mindre
betydenhet och uppbäres af 8 handlande. Värdet af
införseln utgjorde 1882 390,000 kr., af utförseln,
hvilken består af lefvande kreatur, kött, smör och
ved, 60,000 kr. Sistnämnda siffra steg följande
året till 114,000 kr. Det bör härvid märkas,
att landskapet har tullkamrar ej endast i M., utan
äfven i Eckerö och Degerby, af hvilka den senare har
betydligt större omsättning än stadens (1882: import
230,000, export 475,000 kr.). År 1883 utklarerades
från M. 168 fartyg om 28,307 tons (deraf lastade
86 om 8,481 tons); de inklarerade fartygen voro
212 om 42,184 tons. Utländska fartyg anlöpa blott
undantagsvis. Stadens egen flotta bestod 1883 af
11 fartyg om 4,439 tons. M:s hamnar hafva ett djup,
den vestra af 18–27, den östra af 3,6–6 m. Någon
större industri förekommer ej. Handtverkarnas
antal är 13. En agentur af Nordiska aktiebanken
för handel och industri finnes här upprättad. Af
undervisningsanstalter finnas en tvåklassig lägre
elementarskola med ett trettiotal elever samt en
navigationsskola i tre afdelningar, hvilken senast
besökts af 35 elever. M. ingår i kyrkligt afseende uti Jomala
pastorat och har eget predikohus sedan 1884. –
Stadens fundationsbref är af d. 21 Febr. 1861.
O. I.
Marieholm, fordom kungsgård, nu landshöfdingeboställe
och länsstyrelsens säte, beläget på en holme
i Tidan invid Mariestad, men inom Leksbergs
socken. Gårdens namn var förr Tuna l. Tunaholm,
men ändrades till Marieholm, när Karl IX anlade
Mariestad. Med underlydande egor utgör M. 2 mtl,
tax. till 125,000 kr.
Marieklagan, benämning på ett slags lyriska
medeltidspoem (ömsom vexelsånger, ömsom monologer),
hvilka uttala Jungfru Marias sorg öfver sonens död
på korset. Dessa klagosånger, af hvilka många genom
sin innerlighet ega ett högt poetiskt värde, tjenade
än såsom uppbyggelseläsning, än uppfördes de under
medeltiden på skådebanan, dels såsom sjelfständiga
stycken (vanligen på långfredagen), dels som
inledning till de öfliga stora påskspelen eller
förekommande inuti dessa. Den ryktbaraste Marieklagan
är Stabat mater (se d. o.). En ansenlig mängd sådana
dikter på latin och på tyska finnes i behåll. Ett
svenskt fragment af en Marieklagan (troligen af
tyskt ursprung) är utgifvit af J. F. Peringskiöld
(1721) och Liljegren (i »Runurkunder», sid. 284–91)
samt aftryckt af P. Wieselgren i »Sveriges sköna
litteratur» (II, sid. 498–501).
Marienbad, stad samt brunns- och badort i Böhmen,
kretsen Tepl, 37 km. s. v. från Karlsbad, i en
sidodal af Königswartberget, omkr. 610 m. öfver
hafvet. M. vardt stad 1868 och har omkr. 2,500
innev. Det har ett mot s. fritt och öppet läge,
men omslutes på öfriga sidor af barrskogsklädda,
sluttande berg och har en medeltemperatur för året
af 7,5° C. M. började begagnas som kurort först
1808, men har sedan dess utvecklat sig till en af
de förnämsta sådana i Europa. De mest begagnade
källorna äro: Kreuzbrunnen, som uppspringer
ur halfforvittrad, porfyrartad granit, har 12°
C. temperatur, innehåller hufvudsakligen glaubersalt
och koksalt, men äfven soda, kalk, magnesia,
kiselsyra, svafvelsyradt kali, kolsyrad jernoxidul
och fri kolsyra; Ferdinandsbrunnen (temp. 9,5°
C.), rikare än den förra på fasta beståndsdelar,
kolsyrad jernoxidul, soda och kolsyra; Waldbrunnen
(temp. 10° C.), svagt alkalisk-salinisk surbrunn,
med ringare halt af afförande salter och jern, med
ett förtjusande läge i skogsparken; Karolinenbrunnen
(temp. blott 7° C.), rik på kolsyrad kalk och kolsyrad
jernoxidul; Ambrosiusbrunnen, som innehåller ännu
mer af sistnämnda ämnen, men mindre glaubersalt;
Marienquelle, fattig på mineralämnen, rik på kolsyra,
af 11–12,5° C. temp., begagnas uteslutande till
bad i gamla badhuset; Wiesenquelle, som liknar
Wildungenvattnet och begagnas mest mot blåskatarr,
samt den på 1870-talet upptäckta Rudolfquelle. Utom
ofvannämnda bad serveras gasbad, innehållande
hufvudsakligen kolsyra, och de så omtyckta gyttjebaden
(moorbäder). M. begagnas i synnerhet mot katarrer
i digestions- och respirationsapparaterna,
lefverlidanden, lifmodersåkommor, gikt och fettsot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
