Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kurfurste och 1806 storhertig. Titelns romanska
ordform (se Markis) qvarlefver uti Italien, Frankrike,
Spanien, Portugal och England såsom betecknande en
adlig värdighet.
Markham [ma’rkåm]. 1. Clements Robert M.,
engelsk resande och geograf, f. 1830, blef 1844 kadett
i engelska marinen, men lemnade denna 1851 såsom
löjtnant och anställdes 1855 i »the board of control»
(det ämbetsverk, hvarunder Ostindiska kompaniet
lydde), senare (1867) i statsdepartementet för Indien.
Sedan 1858 är han tillika sekreterare hos
Hakluyt society och sedan 1863 hos Royal geographical
society. M. deltog 1850–51 i expeditionen för Franklins
eftersökande, undersökte 1852–54 Andernas östra sida,
öfverförde 1860–61 kinaodlingen från Syd-Amerika till
Indien, gjorde 1865–66 en resa till Ceylon och Indien
samt var 1868 anställd såsom geograf vid den engelska
expeditionen till Abessinien. 1872–78 utgaf han
»Geographical magazine». Han har författat åtskilliga
arbeten med anledning af sina resor samt senast
utgifvit Missions to Tibet (1877, 2:dra
uppl. 1879), Peru (1880) och The war between
Chile and Peru 1819–82 (1882; 3:dje uppl. 1883). –
2. Albert Hastings M., engelsk sjöofficer, polarfarare,
följde 1873 kapten Adams på hvalfiskfångaren »Arctic» genom
Baffins vik in i Boothiaviken och deltog 1875–76,
såsom befälhafvare å »Alert», i Nares’
nordpolsexpedition, hvarunder han d. 12 Maj 1876 med
släde framträngde till 83° 20’ nordl. br., den
nordligaste punkt som hittills (1886) uppnåtts. Öfver
dessa färder har han utgifvit beskrifningar. 1879
ernade han undersöka möjligheten af att nå nordpolen
från Frans Josefs land, men uppehölls redan vid Novaja
Semlja af ismassor och vände snart tillbaka.
Markie (Stora Markie),
fideikommissegendom i Anderslöfs socken, Malmöhus län,
bestående af 4 1/2 mtl frälse säteri, 6 1/16 mtl
insockne frälse jämte
utjordar och gatehus, tax. till omkr. 650,000 kr. 1714
kom M. i slägten Stjernblads ego och vardt 1743
fideikommiss inom slägten. Fideikommisset innehafves f.
n. (1886) af baron Edv. Stjernblad. Sedan 1664 innehar
egaren af M. patronatsrätt till Grönby pastorat.
Markim, socken i Stockholms län, Seminghundra
härad. Areal 2,646 har. 462 innev. (1885). M. bildar
med Orkesta ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Upsala stift, Seminghundra kontrakt.
Markirch (hårdt k; Fr.
Sainte-Marie-aux-Mines) fabriksstad i
Elsass-Lothringen, Ober-Elsass, vid Leber, en biflod
till Rhen, nära franska gränsen. 11,524 innev. (1880).
Vigtigaste industrigrenarna äro siden-, ylle- och
bomullsväfveri samt färgning och blekning. Före 1633
var M. medelpunkt för ett lifligt bergsbruk (silfver-,
koppar- och blygrufvor). Ån Leber, som flyter genom
staden, var förr gräns emellan den fransk- och
tysk-talande befolkningen, och spår af denna söndring
märkas ännu.
Markis (hårdt k; franskt utt. -ki; Fr. och Eng.
marquis, Ital. marchese, Sp.
marques, Port. marquez, Med. Lat.
marchio, marchensis, marchisus, af Fornhögt.
marcha, gräns, gränsområde), urspr.
militärbefälhafvare på ett rikes gränser, markgrefve
(se d. o.); sedermera adlig titel på innehafvare af ett
länderi, hvilket genom k. bref upphöjts till markisat;
numera blott en adelstitel, som utdelas eller bekräftas
af suveränen. I England, Frankrike, Spanien, Portugal
och Italien står en markis i rang näst efter hertig och
närmast före grefve. Markistiteln är i England en
hertigs »andra» titel och tillkommer äfven hans äldste
son. – Markisat (Fr. marquisat) en markis’
värdighet; jordegendom, som omfattar ett visst antal
församlingar och medför markistiteln. –
Markisinna (Fr. marquise, Eng.
marchioness), hustru till en markis. –
Markiskrona. Se Krona.
Markis (hårdt k; Fr. marquise), tygskärm att fälla
ned utanför fönster och tältdörrar, till skydd mot
solstrålarna.
Markland, en benämning, som i våra landskapslagar
nyttjas till angifvande af ett jordområde af viss
storlek. (Uttrycket synes dock hafva användts endast
i fråga om åker. Storleken af ett ängsområde brukade
deremot utmärkas genom angifvande af det antal lass
hö, som det gaf, t. ex. »XX lassa aeng».) »Markland»
var sannolikt ett sådant jordområde, för
hvilket ursprungligen en »mark» silfver erlades
i afrad. (Härmed är att jämföra uttrycket mark
laigi i Gotlandslagen, hvilket säkert hade samma
betydelse.) Då emellertid jordens produktionsförmåga
på olika ställen måste vara olika stor, kan ej den
yta, som betecknas med uttrycket markland, hafva varit
lika stor öfverallt. Dock måste det väl antagas,
att inom samma rättsområde samma ytinnehåll dermed
betecknades. – Likasom en mark, såsom vigt och mynt,
innehöll 8 ören, ett öre 3 örtugar och en örtug 8
(svenska) penningar, så innefattade också ett markland
8 öresland o. s. v. I. L.
Markland. Se Amerika, sp. 616.
Marklin, Gabriel, naturvetenskapsman, bibliograf,
föddes i Ersmark af Skellefteå socken, Vesterbotten,
d. 1 Juli 1777 samt fick biträda föräldrarna
i vanliga bondsysslor och valla kreatur,
men visade sådan håg för boken, att han sent
omsider fick gå i skola. Han blef 1803 student
i Upsala och fick der tillfälle att egna sig åt
naturvetenskaperna. M. genomvandrade under årens lopp
både Sverige och Norge för samlandet af petrifikat,
snäckor, insekter m. m. samt blef slutligen, 1824,
amanuens vid universitetets naturhistoriska museum
och 1829 adjunkt vid k. Vetenskapssocieteten i
Upsala. Åren 1827–29 företog han med offentligt
understöd en resa i Tyskland och Nederländerna. Redan
tidigt begynte M. samla akademiska afhandlingar,
med hvilka han idkade en betydande handel,
såväl in- som utrikes. (Det var, som han brukade
yttra, disputationssamlaren, som fick underhålla
naturforskaren.) Den kanske förnämsta af dessa
samlingar, i allt öfver 23,000 nummer, sålde M. till
k. biblioteket på 1830-talet. En annan egde han
sjelf, och denna, jämte sin utomordentligt rika
naturaliesamling, skänkte han några år före sin död
genom testamente dels till universitetet, dels till
Vetenskapssocieteten. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
