Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markmus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
M:s ben till Venezia, och öfver dem byggdes
Markuskyrkan. Venezianerna se ock i denne
evangelist sin skyddspatron. Han symboliseras
med ett lejon (se Evangelistsymboler).
G. R-l.
Markus’ evangelium, det 2:dra af våra kanoniska
evangelier, är författadt af evangelisten
Markus. Den äldsta kyrkans enstämmiga vittnesbörd,
mot hvilket inga grundade invändningar gjorts,
låter Petrus hafva haft ett särskildt inflytande
på dess sakliga innehåll. Evangeliet, skrifvet på
grekiska, utan sträng tids- eller sakordning,
är efter all sannolikhet författadt i Rom
och före Jerusalems förstöring samt afsedt för
hedningkristna, närmast romerska, läsare. Det åsyftar
att framställa Jesu persons gudomliga härlighet,
bevisad i hans oförlikneliga och öfvermenskliga
gerningar. Evangeliet, som begynner med en kort
inledning om Döparen samt Jesu dop och frestelse,
sönderfaller i 2 delar, af hvilka den första
innehåller berättelsen om Jesu verksamhet i Galileen
(1: 14–9), den andra om tilldragelserna på resan
till Judeen och i Jerusalem (10–16). Afslutningen
(16: 9–20) torde knappt vara den ursprungliga,
som sannolikt tidigt gått förlorad, men mycket
snart ersatts med den nuvarande. – Om evangeliets
tillkomst har företrädesvis under de senare
årtiondena tvistats. En omisskännelig likhet
förefinnes emellan de 3 synoptikerna, och olika
meningar om hvilken ursprungligheten framför de
andra tillkomme hafva gjort sig gällande. Enligt
somliga skall Markus vid sammanfattandet af sitt
evangelium hafva begagnat Matteus och Lukas som
hufvudkällor; enl. andra skulle förhållandet vara
det motsatta. Denna senare åsigt har i nyare tider
vunnit tillslutning. På frågans nuvarande ståndpunkt
synes flertalet lärda hafva samlat sig om en hypotes,
framställd med flere olikheter och modifikationer i
detaljerna, af hufvudsakligen följande innehåll. För
alla 3 synoptikerna har en urskrift, närmast
liknande vårt kanoniska Markus-evangelium, legat
till grund, hvarjämte Matteus och Lukas skulle
begagnat den samling af Jesu tal, hvarom Papias
lemnat intyg. Alla 3 hafva naturligen ock begagnat
den muntliga traditionen. Se vidare Evangelier.
G. R-l.
Mar-kyss, med. Se Herpes.
Markör. Se Mark.
Marlborough [marlbörå l. målbrå]. 1. Stad i engelska
grefskapet Wilts, vid Kennet, ett litet tillflöde
till Thames. 3,343 innev. (1881). Sydvest om staden
byggde Vilhelm Eröfraren ett slott, som sedan
var ett tillfälligt kungligt residens, tills det
1653 förstördes af vådeld. Under Karl II:s regering
uppförde lord Seymour nära dess plats en stor byggnad,
sedan 1843 lokal för Marlborough college, en skola
hufvudsakligen för prestmäns söner. Efter M. erhöll
John Churchill titeln hertig af M. – 2. Stad i
nord-amerikanska staten Massachusetts, omkr. 40
km. v. om Boston. 10,126 innev. (1880). Skoindustri.
Marlborough [marlbörå l. målbrå]. 1. John Churchill,
hertig af M., engelsk härförare och statsman, född
d. 24 Juni (g. st.) 1650,
var son till Winston Churchill. Han fick vid 15
års ålder anställning som page hos hertigen af
York (sedermera konung Jakob II) ungefär samtidigt
med att hans syster Arabella Churchill (sedermera
Jakobs mätress) antogs till hofdam hos hertiginnan
– två omständigheter, som kraftigt bidrogo till
Churchillslägtens fortkomst. Den unge Churchill vann
hertigens bevågenhet och blef 1666 genom dennes
inflytande officer vid ett gardesregemente. Sina
första krigiska lärospån gjorde han s. å. under en
expedition till Tanger mot morerna, men hans egentliga
skola utgjordes dock af fälttågen i Flandern 1672–77,
i hvilka han deltog med de engelska hjelptrupperna
på fransmännens sida under Turennes befäl. 1678
ingick han giftermål med Sarah Jennings, den
allsmäktiga favoriten hos hertigens af York yngre
dotter Anna, och stadgade derigenom sitt inflytande
vid hofvet. 1682 upphöjdes han till skotsk peer,
och med anledning af att han efter hertigens af York
uppstigande på tronen 1685 afgick såsom ambassadör
till Frankrike blef han engelsk peer med titeln baron
Churchill of Sanbridge. S. å. fick han tillfälle
att ytterligare förtjena Jakobs tacksamhet genom
den kraft, med hvilken han undertryckte hertigens
af Monmouth uppror. När konung Jakob började med
att rekatolisera den engelska staten, var Churchill
en af de förste, som i hemlighet närmade sig Jakobs
måg, den protestantiske prins Vilhelm af Oranien;
och då denne 1688 med härsmakt landsteg i England,
öfvergick Churchill sjelf till honom samt förmådde
med sin hustrus hjelp äfven prinsessan Anna att göra
detsamma. Jakob flydde från land och rike. Men Vilhelm
af Oranien utnämnde Churchill till generallöjtnant,
medlem af hemliga rådet och earl of M. (1689). Under
de följande åren anförde M. de engelska trupperna
i Nederländerna i kampen mot Ludvig XIV och det af
denne understödda jakobitiska partiet samt skickades
sedermera i samma ändamål till Irland. Men i Maj
1692 blef han helt oförmodadt arresterad och
insatt i Tower, anklagad för stämplingar med det
afsatta konungahuset. Af brist på bevis blef han
dock frikänd, ehuru det är otvifvelaktigt, att han
i likhet med flere af hans landsmän på den tiden
arbetade på att stå väl med såväl den afsatta som den
regerande dynastien. Han lefde sedermera en tid i ett
slags förvisning, men mot slutet af sin regering tog
Vilhelm åter hans tjenster i anspråk. Prinsessan Anna,
hvilken i Mars 1702 besteg Englands tron, skyndade
genast att öfverhopa sin väninna och hennes man
med nådevedermälen och utnämnde denne bl. a. till
hertig af M. (1702) och till general-en-chef
för engelska armén. Med spanska tronföljdskrigets
utbrott inträder den verksammaste, ärofullaste och på
Europas öden inflytelserikaste delen af M:s lif. Såsom
öfverbefälhafvare för Englands och Hollands förenade
stridskrafter utkämpade han under krigets elfva
första år striden mot fransmännen hufvudsakligen vid
Frankrikes norra gräns, men hans verksamhet inskränkte
sig ingalunda till härförarens. Han var whigpartiets
erkändt förste man och för en tid Englands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
