Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mars ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utarbetade en mycket använd signal-code för
handelsfartyg. »Life and letters of captain M.»
utgåfvos i 2 bd 1872 af hans dotter Florence M. (mrs
Ross-Church), f. 1837, hvilken gjort sig ett namn
såsom författarinna till många ganska omtyckta romaner
(några öfversatta till svenska).
Mars, mytol., anses vanligen beteckna grekernas
och romarnas krigsgud, eller detsamma som Ares
(se d. o.). Ursprungligen var dock M. namnet på
en fornitalisk naturgudomlighet. M. (Mar, Maurs,
Mavors) synes hafva varit gud för alla de italiska
stammarna, dock så, att hvar och en hade sin. Måhända
uppfattades han från början såsom en jordens gudom,
så att alltefter jordens olika betydelse han kunde
tänkas dels såsom fruktbarhetens, dels såsom dödens
gud (hvarför ock vargen, detta i den fornitaliska
natur symboliken så vigtiga djur, är honom helgad),
dels ock såsom en spådomsingifvelsens skyddsgud,
med hackspetten till heligt djur. Han troddes hägna
åkerbruket och boskapsafveln, skydda frukten på
jorden samt hjordarna, och åt honom är oxen vid
plogen helgad. Åt honom lofvades af folket i farans
tid såsom offer den s. k. heliga våren, eller icke
blott förstlingen af hvad fält och hjordar skänkte
under året, utan ock de menniskobarn, som på våren
föddes, och hvilka, en gång komna till ungdomsåren,
drogo ut från det gamla hemmet för att söka sig ett
nytt. Åt M. var årets första månad helgad, och åt
honom bragtes offren för åkern, i det att man kring
egorna förde en gris, en kalf och ett lam, hvilka
sedan slagtades åt guden. Cato har i sin skrift om
landtbruket upptecknat den bön, med hvilken man vid
dylika tillfällen plägade åkalla M. »Till dig beder
jag, fader Mars, och anropar dig, att du måtte vara
mig, mitt hus och min familj huld och nådig, hvarför
jag också låtit föra mina offerdjur omkring min
jord. Måtte du hindra och afvärja sjukdomar, kända och
okända, missväxt, förödelse och oväder samt göra, att
frukten på jorden, vinbergen och trädplanteringarna
må växa till och frodas. Uppehåll herdar och hjordar
och skänk mig, mitt hus och min familj helsa och
välgång.» Såsom vårens och fruktbarhetens gud sattes
M. i förbindelse med gudinnan Anna Perenna, hvars
fest firades d. 15 Mars i en lund vid Tibern.
Men M. var äfven dödsgud, med stridshästen till heligt
djur. Såsom dödsgud blef han ock den mannamördande
stridens gud, särskildt hos det krigiska romarefolket
ett slags nationalgud, och betraktades såsom
stamkonungen Romulus’ fader. Såsom symbol hade han
lansen, och mot honom svarar den sabinske Quirinus,
sedermera sammansmält med den förgudade Romulus. Till
M. ställde romarna böner och löften i krig och
fältslag; åt honom hemburos tackoffer och byten. Vid
utbrottet af ett krig uppmanades alla högtidligen till
deltagande, i det att fältherren begaf sig till hans
helgedom i konungaborgen och der slog såväl på den
heliga lansen som på sköldarna, ancilia (se Ancile),
under ropet: »Vaka Mars!» Tillnamnet
Gradivus förklaras vanligen beteckna M. såsom den i
striden med stormsteg framskridande. Sagan förtäljer,
att en gång i ett slag mot bruttier och lukaner år 282
f. Kr. en ung krigare med dubbel hjelmbuske stormade
fram mot fiendens läger och visade de dröjande
romarna vägen till anfall och seger, men efter
denna var försvunnen. Det skulle ha varit M. i egen
person. Skalderna skildra honom stundom kämpande mot
fienden och beledsagad af krigsgudinnan Bellona samt
af Pallor och Pavor (»blek förfäran» och »skräck»).
M. hade i Rom flere helgedomar, den äldsta i
den gamla kungaborgen (Regia), vidare ett altare
på Marsfältet och ett tempel utanför Capenska
porten. Augustus byggde åt Mars Ultor (»hämnaren»,
näml. med afseende på Julius Caesars mord) ett
präktigt tempel vid Forum Augusti. Till gudens ära
firades årliga fester, särskildt i månaden Martius
(Mars), hvars första dag gällde som romarnas nyårsdag
(firad med skänker m. m.), äfven sedan året började
med Januari. Bekant är saliernas festtåg till M:s
ära. Såsom maka till M. omtalas en sabinsk gudinna
Nerio (= Minerva eller Venus), äfven betraktad såsom
äktenskapsgudinna. – Med dyrkan af M., uppfattad
såsom en naturgudomlighet, sammanhänger i viss mån
den af skogs- och landtlifvets gudomligheter Silvanus,
Faunus och Fauna samt Picus (Martius), egentligen en
hans sinnebild. R. Tdh.
Mars (Lat. Martius, helgad åt guden Mars), årets
tredje månad, räknades såsom dess första i den äldsta
romerska kalendern, så ock i Frankrike ända till
år 1564 och i England till 1752. Dagarnas antal är
31. Den 21 Mars infaller vårdagjämningen. Månadens
svenska namn är Vårmånad, hvilken benämning
återfinnes i de flesta germanska land, medan det
danska namnet är Tor- eller Tordmåned (af guden Tors
namn) och det för alla slaviska språk gemensamma
är »björkmånad».
Mars, astron., en af de sedan gamla tider kända
planeterna, går kring solen i en bana närmast
utanför jordens och tillhör sålunda de s. k. »yttre»
planeterna, hvarför han i förhållande till solen kan
komma i såväl konjunktion som opposition. M. är näst
Merkurius den minsta bland solsystemets s. k. stora
planeter (hans diameter är obetydligt större än
hälften af jordens), och han har äfven näst samma
planet den mest excentriska banan. Denna senare
omständighet gör, att hans afstånd från jorden vid
olika oppositioner kan blifva ganska olika. Gynsammast
blir detta förhållande, när en opposition inträffar
om hösten, ty M:s ställning till jorden är då för
studiet af ytans fysiska beskaffenhet den bästa,
som öfver hufvud taget för någon himmelskropp (månen
undantagen) kan förekomma. Schiaparelli, Lohse
m. fl. hafva – mest vid de nu nämnda tillfällena
– gjort iakttagelser öfver denna planets fysiska
tillstånd och detta med den största framgång. Så
har man funnit, att M. eger en atmosfer, snarlik
jordens, ehuru mindre tät; att i denna atmosfer
finnas vattenånga och understundom molnbildningar,
ehuru anmärkningsvärdt mindre än i jordens;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
