- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
991-992

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

scalc, tjenare, således urspr. »hästskötare»,
»stalldräng») betecknade under den äldre medeltiden
en af riddarens tjenare, men har under tidernas
lopp många gånger ombytt bemärkelse. I Frankrike
kallades i äldre tider konnetabelns (generalens en
chef) närmaste man maréchal de l’host (»härmarskalk»)
eller maréchal de camp (»fältmarskalk»). En »maréchal
de camp» i konungens armé benämndes, till skilnad
från sådana i andra feodalherrars tjenst, maréchal
de France,
»marskalk af Frankrike». Marskalkarna af
Frankrike, hvilkas ämbete ända till Frans I (1515–47)
var tillfälligt, men då började gifvas på lifstid,
hafva alltsedan konnetabelsämbetets afskaffande
(1627) innehaft den högsta värdigheten inom franska
armén, under det titeln »maréchal de camp» gafs
åt regementschefer, till dess den af revolutionen
utbyttes mot »general de brigade».
Marskalksvärdigheten upphäfdes 1792, men återinfördes af
Napoleon 1804. För erhållande af denna värdighet
fordrades att hafva vunnit ett slag eller intagit
två fasta platser. Antalet marskalkar af Frankrike
har varit olika under olika tider. F. n. (1886)
finnas endast 3: Canrobert, Mac-Mahon och Le
Boeuf (den siste utnämnd 1870), och maximum
är bestämdt till 12. En omkr. 30 cm. lång,
guld- och silfverbeslagen sammetsklädd staf,
marskalksstafven, är utmärkelsetecknet för denna
höga värdighet. – Äfven i andra sammansättningar
förekommer »maréchal» inom franska armén: maréchal
des logis
(sergeant), m. des logis chef (fanjunkare)
och m. ferrant (hofslagare). – I Tyskland stod
marskalken ursprungligen i spetsen för den kejserliga
hofhållningen och krigspolisen m. m. Hans ämbete
blef med tiden ärftligt och innehades af hertigarna,
sedermera kurfurstarna af Sachsen under titel
»riksärkemarskalk» (reicherzmarschall). Han
fungerade endast vid högtidliga tillfällen (såsom
riksdagar, kröningar, då det ålåg honom att sörja för
ordningen), medan tjensten vid hofvet förrättades
af en »rikshofmarskalk», hvars ämbete äfvenledes med
tiden blef ärftligt (inom familjen Pappenheim). Efter
kejsarehofvets exempel infördes namnet marskalk
såsom titel på vissa ämbetsmän vid de andra tyska
furstarnas hof och sedermera äfven vid de nordiska
(jfr Hofmarskalk, Marsk, Riksmarskalk), eller kom
det att beteckna ordföranden vid en sammankomst af
ridderskapet, såsom landtmarskalk (se d. o.) och
adelsmarskalk (i Ryssland). Likasom i Frankrike
betecknade ordet marskalk jämväl både i Tyskland och
annanstädes en militärisk värdighet. Så kallades
anföraren för Tyska ordens trupper ordensmarskalk
och under 16:de årh. utnämndes kavallerigeneraler
till fältmarskalkar. Med tiden betecknade i
Tyskland fältmarskalk (generalfältmarskalk,
riksgeneralfältmarskalk) innehafvaren af den
högsta militära värdigheten, och äfven i Sverige
har, sedan 1566, fältmarskalksvärdigheten utgjort
högsta generalsgraden. – Marskalkar kallas slutligen
i allmänhet personer, som vid vissa högtidliga
tillfällen (akademiska fester, konserter m. m.) åtaga
sig att vaka öfver ordningen, anvisa publiken platser
o. d. eller utgöra, jämte »tärnorna», ett brudpars
följe.

Marskalken af Sachsen. Se Morits, tyska furstar.

Marskland (T. marschland, af Holl. marsch, lågt
beläget ställe), ett vid hafskusten beläget flackt
slättland, som är så lågt, att det vid flodtiden
delvis eller helt och hållet öfversvämmas, och som
bildats genom en småningom skeende anhopning af
sand på den förutvarande grunda strandbottnen. De
sandpartiklar, som vid »flod» föras med hafsvattnet
upp öfver marsklandet, blifva, när vattnet vid
ebbtiden åter drager sig tillbaka, till stor del
qvarliggande, och efter hand beklädes marken med
en ganska rik gräsvegetation, som sammanbinder
sanden. Derigenom blir ytan allt högre och nås mera
och mera sällan af »floden». Marken tjenar då till
betesmark, eller instänges den medelst konstgjorda
fördämningar och odlas. – Marskland finnas bl. a. vid
Hollands kuster. E. E.

Marsk Stig. Se Stig Andersson Hvide.

Mars-la-Tour [marrs-], by i franska Lothringen,
depart. Meurthe-et-Moselle, straxt innanför den
nuvarande franska gränsen, i rak linie 21 km. v. om
Metz, var skådeplats för de sista striderna under
det heta slaget vid Vionville-M. d. 16 Aug. 1870. Se
Vionville.

Marsna. Se Mersen.

Marsoroligheterna i Stockholm 1848, 1864 och
1865. De oroligheter, som utbröto i Stockholm
1848, voro ett svagt genljud af 1848 års franska
revolution. Äfven i Sverige stod reformfrågan på
dagordningen; det gällde der ombildningen af den gamla
ståndsrepresentationen. Och då den af regeringen
tillsatta komitén ej syntes kunna lösa frågan,
bildades i hufvudstaden ett »reformsällskap»,
som bland andra agitationsmedel äfven upptog
»reformbanketter» efter franskt mönster. En dylik
fest var beramad till Lördagen d. 18 Mars i De la
Croix’ salong vid Brunkebergstorg. Folk samlade sig
der utanför under aftonens lopp dels af nyfikenhet,
dels också på grund af anonyma uppmaningar genom
anslag å husknutarna. Snart började det under
dylika förhållanden öfliga oväsendet, och massorna
fingo, till en början ostörda af alla myndigheter,
under skrän, öfvervåld mot fredliga vandrare
samt fönsterinslagningar hos mer eller mindre
misshagliga personer en farlig föreställning om egen
styrka. Följande afton förnyades uppträdena i än
större skala, men då började också myndigheterna
gripa in med kraft. Med kavallerichoquer och
gevärssalvor rensades gatorna närmast slottet, och
de i början af Norrmalm påbörjade barrikaderna togos
lätt och förstördes; men såväl trupp som befäl vid
garnisonen led dervid åtskillig skada af stenkastning
o. d. Skyndsamt inkallades emellertid afdelningar ur
indelta armén, och denna åtgärd, jämte bildandet
af ett »medborgare-garde», bestående mest af yngre
tjenstemän och borgare, bidrog kraftigt att snart nog
göra slut på gatuuppträdena. Äfven i Göteborg yppade
sig i Mars månad (d. 27) gatuoroligheter, hvilka hade
till följd bildandet af en »medborgarevakt». Det vore
fåfängt att i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free