Print (PDF) - On this page / på denna sida - Martialisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Martin.
1012
öfver bönen »Fader vår» (1803) äro ställvis rena
karrikaturer och nedsatte grundligt hans anseende
äfven som målare, ehuru ganska orättvist. Ty i sina
landskap, dels komponerade, dels utsigter, bevarade
M. ända in i sena ålderdomen den kraft i anläggning
och den lena harmoni i färgen, som framförallt utmärka
honom. Hans stora alsterrikedom och flit voro äfven
beundransvärda. »Utom allt, som han lemnat i England»,
säger en samtida, »förde han hit med sig en så stor
mängd oljefärgsskisser och taflor, att de klädde
en sal och två å tre rum; och dock blef en mängd
aldrig uppsatt. Oaktadt den lätthet, med hvilken han
arbetade, slarfvade han aldrig, utan omarbetade och
förbättrade flitigt. Mesta besväret gjorde han sig
med sina landskap. Han påstod, att det svåraste var
att förena landskapet med figurerna, så att ingendera
generade den andra. I synnerhet arbetade han mycket
på sjelfva landskapet för att ge det tillbörlig
harmoni.» Som landskapsmålare intager också M. ett af
de förnämsta rummen i Sveriges konst. Han är ej blott
utsigtsmålare, ehuru utmärkt äfven som sådan, utan
framförallt framställare af det ideala landskapet,
och der tjusar han genom den förträffliga afvägnin-gen
af massorna, genom sammansättningens rikedom och
harmoni, genom ypperlig detaljskildring och ett
ljusdunkel, hvars trollska spel gjuter sig öfver
det hela och lyfter det upp till fantasiens verld,
utan att upphäfva dess samband med verkligheten. Än
majestätisk och djerf, än mild och leende, alltid
full af känsla och ädelhet, tillhör han sin tids bästa
och mest genialiska konstnärsnaturer. »Lika stor som
lians flit var hans outtömliga rikedom på idéer. Som
exempel kan anföras, att han en morgonstund uttänkte
öfver fyrtio landskapsstycken, dem lian samtidigt
i hast skisserade.» Lätthet och klarhet utmärka
ock hans landskap. De i England målade voro stundom
mörka och förete mest ljuset samladt på en punkt; i
de svenska breder han ofta dagrarna mera jämnt öfver
det liela och låter ljuset smyga in äfven i löfvets
gömslen. Utmärkt är hans återgifning af luft och
skyar. I likhet med den engelska skolans målningar äro
M:s sällan fint utarbetade, utan anlagda på effekt och
derför djerft och raskt utkastade. Hans aqvareller, af
hvilka han utfört kanske flere tusental, utmärka sig
också genom öfverdådig friskhet och en utomordentligt
lätt touche. M:s porträtt, af hvilka han målat
flertalet i Sverige, hafva mycket uttryck och äro
fint uppfattade, men någon gång svaga i teckningen;
detsamma gäller äfven om hans figurer i landskapen,
och särskildt i de kompositioner, der en handling
utgör hufvudsaken. Hufvud och händer äro ofta för
stora och sammanhanget i de olika kroppsdelarna
mycket lösligt. Detta fel är mindre märkbart i hans
äldre arbeten, men tilltager med åren. Mot början
af 1800-talet blef M. alltmer förgäten, hvilket gaf
honom anledning att 1806 föranstalta en utställning
af sina arbeten, öfver hvilka en tryckt förteckning
samtidigt utgafs. Den upptager 212 nummer i olja,
utom gouacher, lavier och kolorerade gravyrer, dock
åtskilliga redan målade
i England. Det är ej bekant huruvida denna uppvisning
lyckades ådraga sig någon allmännare uppmärksamhet;
men väl vet man, att M. sedan dess var föga verksam
och än mindre ihåg-kommen. Ja Hammarsköld kunde i
sina 1817 tryckta föreläsningar öfver konsthistoria
uppgifva honom afliden redan 1811, oaktadt han dog i
Stockholm först d. 25 Jan. 1818. Men upprättelsens tid
kom tämligen snart. Redan Boije i sitt »Målarelexikon»
(1833) egnar honom det varmaste erkännande, och
N. Arfwidsson prisar honom i särdeles uppskattande
ordalag i sin anmälan af konstföreningens utställning
1841 (»Frey» s. å.). Såsom vittnesbörd om huru M:s
egen samtid uppbar honom behöfver blott anföras,
att han var bland Ehren-svärds, Bellmans, Sergels
och Masreliez’ förtrognaste och mest värderade
vänner. M:s taflor från hans svenska tid äro
mycket spridda. Nationalmuseums galleri förvarar
sju stycken af hans hand, bland dem det mästerliga
Landskap med vattenfall, som konstnären utförde för
sin elev Linnerhielni. Många finnas å Drottningholm,
än flere i enskilda samlingar. Hans handtcckningar
äro allmänt spridda och ännu bevarade kanske till
mer än ett tusental. Gravyrer efter taflor af honom
finnas (utförda af honom sjelf samt af brodern och
sonen). -*&.
2. Martin, Fredrik Erik, kopparstickare, den
föregåendes son, föddes i London 1776, följde
fadern till Sverige och blef hans lärjunge i
gravyr samt konstakademiens och professor
Hilleströms i teckning och målning.
Huru långt M. hann som målare är ej kändt.
Deremot eger man af hans hand en del blad i gravyr,
som visa, att han följde faderns blandade maner
tämligen osjelfständigt och utan högre begåfning.
Utom porträtt af Elias Martin och Desprez efter Sergel
utförde han efter taflor af Hilleström: Skåningar,
Smålänningar, Ett sällskap, som profiterar af värden,
KIM, Krogen m. fl., i hvilka fadern sannolikt haft
andel. M. öfvergaf sedan konsten och
egnade sig åt sin farfaders yrke samt
afled som snickaremästare i Stockholm 1854.
-ni.
3. Martin, Johan Fr e dr i k, kopparstickare,
broder till M. l, föddes i Stockholm d. 8 Juni
1755 och började redan som ung gosse ifrigt
teckna efter kopparstick samt for 1770 öfver
till England för att erhålla konstundervisning af
sin broder. Denne märkte straxt hans anlag för
kopparstickarekonsten, hvilken M. genast under
broderns ledning började studera, jämte det han
äfven inhemtade råd och lärdomar af de då högt
ansedde mästarna i gravyr Woollett och Barto-lozzi.
Hösten 1776 kom han hem på besök och stannade till
följande vår, under hvilken tid han fulländade
ett stort, redan i England på-börjadt landskap i oval
form, efter målning af brodern, hvars spelande dagrar
och varma ton lian med mycken framgång öfverfört i
sitt verk. Återkommen till London, sysselsatte
han sig hälst med gravyrer efter genrer och från
historiemålningar af brodern, alla i ett ganska
utbildadt streckman er och ofta tryckta i flere
färger, en teknik, som just vid denna tid blef på mö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
