Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskaron (Fr. mascaron, Ital. mascherone, augmentativform af maschera, ansigtssmask), menniskoansigte, användt som ornament - Maskat. 1. Sultanatet M. l. Oman, stat i Arabien - Maskat. 2. Stad i nämnda sultanat - Maskbatrachierna l. maskgroddjuren, Gymnophiona, zool., bilda den lägsta ordningen inom amfibiernas klass - Maskelyne, Nevil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yt-ornament, skulpterad i sten, metall eller trä,
modellerad i stuck eller målad. Renaissancen
hade upptagit motivet från antiken. Teatermasker
(komiska och tragiska) tillhörde der de bacchiska
attributen, enär skådespelen ursprungligen ingingo
i Bacchustjensten. Masker kunde till följd deraf
användas som prydnad å alla sådana föremål, som
i ett eller annat afseende stodo i samband med
gudens dyrkan (altaren, dryckeskärl m. m.). Dock
nyttjades menniskoanleten äfven oberoende deraf
som ornamentala motiv. Så är t. ex. fallet
med medusahufvudet (gorgoneion), så med de
menniskoliknande lejonmaskerna å de antika templens
rännlist, genom hvilka regnvattnet hade sitt aflopp,
o. s. v. Upk.
Maskat. 1. Sultanatet M. l. Oman,
stat i Arabien, omfattande dess östra kust från
halfön Katar vid Persiska viken till Mirbat vid
Indiska oceanen. Sultanens eller, såsom han officielt
kallas, imamens (se Imam 2) verldsliga makt öfver
hela landet är dock endast nominel. Kusten med dess
städer beherskas af hans sjömakt, och beduinerna
samt de åkerbrukande stammarna i det inre betyga
honom väl sin vördnad, men erlägga inga skatter. Den
nuvarande herskareätten kom till makten i början af
18:de årh. Imamen Sejjid Said (1804–56) gjorde M. till
den mäktigaste staten i Arabien och staden M. till
en af de vigtigaste handelsplatserna i Orienten. På
hans tid omfattade sultanatet icke blott kustlandet
Oman samt östafrikanska kusten från eqvatorn till Kap
Delgado med derutanför liggande öar (Pemba, Sansibar,
Mafia och Quiloa m. fl.), utan han förpaktade äfven
den smala kustremsan af persiska landskapen Mogistan
och Laristan med handelsstäderna Bender-Abassi och
Lindsja, öarna Ormus, Kischm, Laresj och Hendsjan
samt kusten af Belutsjistan från Ras Tanka till
Passani, med hamnarna Gwatar och Gwadar. Efter hans
död delade sönerna arfvet, så att den äldste, Sejjid
Tsueni, erhöll M. och de asiatiska, Sejjid Mejjid de
afrikanska besittningarna. År 1875, då arrendetiden
utgått, bemäktigade sig Persien städerna och öarna
vid dess kust, och sultanen behöll endast några
obetydliga kustorter i det dels till Persien, dels
till Belutsjistan hörande landskapet Mekran. – Oman,
omkr. 210,000 qvkm., med omkr. 1,6 mill. innev.,
är i allmänhet ett fattigt land, dock höra enskilda
kuststräckor till de fruktbaraste och folkrikaste
delar af Arabien. Innevånarna äro i religiöst
hänseende mycket toleranta, t. o. m. mot främlingar,
en omständighet, som bidragit till handelns
uppblomstring. Koranen har för dem föga värde, och
pilgrimsfärder till Mekka äro afskaffade. Vin och
tobak förbrukas i myckenhet. Från Sansibar hafva
många negerslafvar införts, hvilka gjort sig fria
och bilda kanske */4 af befolkningen. – 2. Stad
i nämnda sultanat, imamens residens, ligger nära
vändkretsen, i bakgrunden af en af branta, nakna
klippor omgifven vik, som öfverallt erbjuder den
bästa ankargrund och försvaras af flere fästen på
de omgifvande höjderna. Staden har trånga, krokiga
och smutsiga gator, med oansenliga hus, samt vittnar
enligt Palgrave om förfall. Samme
man ansåg den 1863 hafva 40,000 innev.
(utom förstäderna), tillhörande en mängd
nationaliteter. M. är en vigtig handelsstad, och
sultanen sjelf den störste köpmannen i Orienten,
hvars skepp besöka alla Indiska hafvets kuster. –
På andra sidan udden, som bildar nord-vestra gränsen
af Maskat-viken, ligger staden Matrah, hvilken kan
betraktas som en förstad till M., fastän förbindelsen
emellan städerna eger rum nästan uteslutande
sjöledes. Matrah har 20–25 tusen innev. samt en
betydande väfnadsindustri och vapentillverkning. M:s
klimat är bland de hetaste på hela jorden, och
40° värme i skuggan är icke sällsynt ens i April
månad. 1508–1658 tillhörde M. portugiserna, från
hvilka befästningarna och några kyrkor härstamma.
Maskbatrachierna l. maskgroddjuren, Gymnophiona,
zool., bilda den lägsta ordningen inom amfibiernas
klass. Kroppen är maskformig, saknar stjert och
lemmar samt är betäckt med en klibbig, ringlad
och mestadels med små, dolda fjäll försedd
hud. Munöppningen är lite» och belägen på nosens
undre sida. Ögonen äro rudimentära och dolda
under huden; framom dem finnas två gropar med hvar
sin ut- och indragbara trefvare. Trumhinna och
trumhåla saknas. Den aflånga analöppningen är belägen
i kroppens bakre, trubbiga ände. Tänder finnas på
käkarna och i gommen. Tungan är fastvuxen med hela
undre sidan, och tungbenet har tre bågar. Detta
antyder, att dessa djur som ungar andas med gälar
(hvilka dock ej framträda ur gälöppningarna och äro
mycket små), sedermera med lungor. Käkbenen betäcka
ögonhålans ben och tinningbenen, så att skallen
tyckes utgöra en af ett enda stycke bestående,
sköldlik benmassa. Ryggkotorna äro ihåliga i båda
ändarna. Af refben finnas antydningarr men bröstets,
bäckenets och lemmarnas ben saknas alldeles. Endast
den ena lungan är utbildad. Maskgrodjuren förekomma i
Amerikas, Afrikas och Australiens heta land. Liksom
daggmaskarna föra de ett underjordiskt lif, träffas
ofta i myr- och termitstackar samt nära sig af
insekter och maskar, röra sig, långsamt krypande eller
simmande, med slingrande rörelser och föda (ovisst
om detta gäller alla arterna) lefvande ungar. – Af
slägtet Caecilia (se d. o.) finnes i Syd-Amerika
arten C. lumbricoides, som blir 55 cm. lång, har
ringar blott på kroppens bakre del och är brunaktig
till färgen. C. R. S.
Maskelyne [mä’skilejn], Nevil, engelsk astronom, född
i London 1732, död 1811, gjorde, 1761 en resa till
S:t Helena för iakttagande af Venus-passagen. Han
utnämndes 1765 efter Bliss’ död till föreståndare
för observatoriet i Greenwich, hvilket först genom
honom utbildades till ett egentligt statsinstitut,
underordnadt Royal society. Der trädde han i
sin lärares, den utmärkte praktiske astronomen
Bradleys, fotspår, anordnade observationer och
införde tekniska förbättringar i instrument och
observationsmetoder. Hos honom gjorde äfven Piazzy,
en af de bästa observatörer från början af 1800-talet,
sin skola. Sedan 1767 utgafs på M:s initiativ af
Board of longitude i London »The nautical
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
