Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskelyne, Nevil - Maskera. Se Mask - Maskerad. Se Mask - Maskering, befästningsk., en fältbefästnings döljande från den fientliga sidan - Maskfrön, Flores Cinæ Ph. Su., farmak., kallades förr Semina Cinæ till följd af en förvrängning af drogens italienska namn, Semenzina (»litet frö») - Maskfördrifning. Se Masksjukdom - Maskgroddjuren. Se Maskbatrachierna - Maskhackare, Buphaga, zool. Se Buphaga - Maskin (Lat. machina), i vidsträcktaste betydelse en kropp eller en sammansättning af flere kroppar med bestämda rörelser, afsedd till att öfverföra en mekanisk kraft från en punkt till en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
almanac and astronomical ephemeris», hvilken ännu i våra
dagar fortfar och är den mest spridda, af såväl
astronomer som sjöfarande använda astronomiska
efemerid. K. B.
Maskera. Se Mask.
Maskerad. Se Mask.
Maskering, befästningsk., en fältbefästnings döljande
från den fientliga sidan, består deruti att mot
fienden vända vallsidor betäckas med torf, ris,
sand eller snö i likhet med den kringliggande markens
betäckning, hvarjämte på något afstånd framför verket
några större löfruskor uppställas. Hälst bör man också
använda låga bröstvärnsprofiler, som föga höja sig
öfver den naturliga marken, samt, så vidt möjligt är,
undvika att lägga befästningar på högsta krönet af
en kulle, om de från den fientliga sidan skarpt
afteckna sig mot luften. O. A. B.
Maskfrön, Flores Cinae Ph. Su., farmak., kallades förr
Semina Cinae till följd af en förvrängning af drogens
italienska namn, Semenzina (»litet frö»), och »Cina»
uttyddes såsom »Kina», hvaraf uppstod det antagandet
att maskfröna erhöllos från Kina. Slutligen blef Cina
förvandladt till ett nomen proprium för maskfrön
i allmänhet, och man kallade de äkta maskfröna
Cina levantica till skilnad från andra slag, såsom
C. rossica och C. berberica o. s. v. Drogen i fråga
utgöres numera alltid (eller åtminstone i de allra
flesta fall) af de små, ännu outslagna blomkorgarna
hos Artemisia Stechmanniana Bess., en afart af
A. maritima, som ymnigt växer å de salthaltiga
kirgisstepperna i norra Turkistan, hvarifrån
drogen f. n. erhålles. Vacker äkta drog, handelns
Cina levantica, består af hela, omkr. 3 mm. långa,
outslagna blomkorgar, som äro alldeles glatta och
hafva en trubbigt kantig, nästan tresidig form,
afsmalnande mot basen och spetsen. Blomkorgarnas 3–5
små blommor äro alldeles omslutna af holkfjällen,
hvilkas antal icke öfverstiger 18. De äro
gulgröna eller grönaktiga, tätt tegellagda, de nedre
äggrunda, de öfre aflånga, trubbiga, något konkava,
tydligt kölade genom en framstående medelnerv,
i kanten hinnaktiga och färglösa samt å ryggen med
oskaftade gula körtlar, innehållande flyktig olja,
som ger drogen dess egna aromatiska lukt, erinrande om
kajeputolja och kamfer, samt dess kylande, kryddartade
smak, som derjämte är bitter. För gammal, oduglig
drog har brun färg och saknar den friska drogens
lukt och smak. God vara är fri från alla bitar af
blomskaft och blad samt skiljes genom sin glatthet
och färg lätt från andra slag af »maskfrön», hvilka
äro håriga och derigenom sammanhänga i små klumpar
samt således icke äro hvad man kallar »gryniga»,
såsom den rätta drogen. Sådana icke officinella
slag äro Cina berberica, af den nord-afrikanska
Artemisia ramosa Sm., hvars blomkorgar äro helt
små, rundade och gråhåriga, samt den förr i handeln
förekommande Cina rossica (af de i södra Ryssland
växande A. Lercheana A. pauciflora), som är snarlik
den äkta drogen, men hårig. Bland beståndsdelarna äro
santonsyran l. santoninet och den flyktiga oljan de
vigtigaste. Maskfrön äro ett sedan
medeltiden (genom korstågen) kändt medel mot
inelfsmaskar, och deraf härledes äfven ett annat
gammalt namn på drogen: Semina contra, »frön mot»,
nämligen maskar. Det är bekant, att oförståndiga
mödrar och vårdarinnor, oftast af otillförlitliga
anledningar, misstänka, att barn »lida af mask», och
derför underkasta dem otillbörliga maskkurer. För
att drifva bort spolmask, Ascaris lumbricoides,
äro nog maskfrön ett ganska tillförlitligt medel,
och man kan använda till detta ändamål antingen
maskfröna hela eller pulveriserade (hälst det senare)
och sammanblandade med syrup eller ock »sockradt
maskfrö», Confectio cinae Ph. Su. (»maskfröpullor»),
som barn naturligtvis lätt förtära, eller
allra hälst santoninpastiller (se Santonin).
O. T. S.
Maskfördrifning. Se Masksjukdom.
Maskgroddjuren. Se Maskbatrachierna.
Maskhackare, Buphaga, zool. Se Buphaga.
Maskin (Lat. machina), i vidsträcktaste betydelse
en kropp eller en sammansättning af flere
kroppar med bestämda rörelser, afsedd till att
öfverföra en mekanisk kraft från en punkt till
en annan. I inskränktare mening och särskildt i
tekniskt hänseende utgör maskinen motsatsen till
verktyget. Det sistnämnda är ett af handen omedelbart
fördt hjelpmedel, hvaremot maskinen under inverkan af
en för ändamålet afpassad drifkraft utför det arbete,
för hvilket den är afsedd. Arbetarens verksamhet vid
maskinen kommer då vanligen att inskränka, sig till
att framföra de materialier, som skola förarbetas,
och att öfvervaka maskinens gång. Äfven om man tager
begreppet maskin i dess inskränktare betydelse,
gifves det ett ofantligt stort antal olika slag
af maskiner. Man brukar vanligen indela dem i tre
hufvudklasser, nämligen kraftmaskiner, mellanmaskiner
och verktygs- eller arbetsmaskiner. Kraftmaskinerna
upptaga omedelbart det mekaniska arbete, som af
drifkraften förrättas. Vattenhjulen och turbinerna
äro sålunda kraftmaskiner för uppfångande af det
mekaniska arbetet vid vattenmassors fall. Ångmaskinen
är en kraftmaskin, der arbetet utöfvas af ångans
tryck mot kolfven. Likaså äro varmlufts- och
gasmaskinerna samt vindhjulen kraftmaskiner, äfvensom
tramphjul, hästvandringar och andra maskiner för
upptagande af menniskors och djurs muskelkraft. –
Mellanmaskiner hafva till ändamål att öfverföra
det med kraftmaskinen erhållna arbetet, så att
det må kunna tillgodogöras. Hit höra häfstänger,
rem- och kugghjulsutvexlingar, excenterskifvor
m. m. Äfven regulatorer, som äro afsedda att
utjämna oregelbundenheterna i kraftmaskiners
verkan, t. ex. centrifugalregulatorn och svänghjulet,
kunna hänföras till denna klass. – Bland verktygs-
eller arbetsmaskinerna, hvilkas ändamål antydas
af namnet, må nämnas pumpverk, fordon, qvarnar,
svarfvar, hyfvelmaskiner, borrmaskiner, väfstolar,
spinnmaskiner m. fl. – Man kan tänka sig en maskin –
den må vara beskaffad huru som hälst och synas aldrig
så invecklad – upplöst i ett antal beståndsdelar,
hvilka benämnas enkla maskindelar. Sådana äro bland
andra: skrufvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
