Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Masreliez ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lycka på den nord-italienska krigsskådeplatsen,
der han förde division under 1796–97 års märkvärdiga
fälttåg. Särskildt prisas den bragden att han under
loppet af 24 timmar med sin division kämpade på två
slagfält (Rivoli och Favorite), som lågo 12 lieues
ifrån hvarandra. Bonaparte gaf honom också tillnamnet
»l’enfant chéri de la victoire» (segerns kelgris). Med
mindre framgång förde M. 1798 befälet i Rom; men det
följande årets fälttåg skaffade honom nya lagrar, ty
med 30,000 man afvärjde han i Schweiz ryssars och
österrikares anfall samt räddade, hufvudsakligen genom
segern vid Zürich (Sept. 1799), Frankrike från en
invasion. Ökad ära vann han genom det tappra försvaret
af Genua 1800. Ehuru ingen hängifven beundrare af
Napoleon, blef han 1804 marskalk. Under 1805 års
fälttåg förde M. befälet i norra Italien, men blef
d. 30 Okt. besegrad vid Caldiero af sin skicklige
motståndare, ärkehertig Karl. Efter fälttågets
slut besatte han Neapel för konung Josef Bonapartes
räkning. 1807 var han med på fälttåget mot preussare
och ryssar i Ostpreussen samt utnämndes s. å. till
hertig af Rivoli. 1809 förde M. en armékår vid den
armé, med hvilken Napoleon ryckte mot österrikarna,
och i det häftiga slaget vid byarna Aspern och
Essling d. 21 och 22 Maj ledde han den ursinniga
och ihärdiga striden om dessa byar. I slaget vid
Wagram d. 5 och 6 Juli s. å. stod han med sin kår
på venstra flygeln och fick mottaga det anfall, med
hvilket österrikarna afsågo att afskära fransmännen
från Donau-broarna. Efter slaget utnämndes han till
furste af Essling. 1810 sändes M. till Spanien, men
förmådde icke vända krigslyckan till fransmännens
förmån, oaktadt han vid Fuentes de Oñoro d. 3 och
5 Maj 1811 afvisade Wellingtons anfall. Han ersattes
efter detta slag af Marmont och användes icke vidare i
fält. Med anledning af sitt förhållande vid Napoleons
återkomst 1815, då han förde befälet öfver 8:de
militärdivisionen i Marseille, ställdes han inför
rätta, men frikändes. Död i Paris d. 4 April 1817.
C. O. N.
Massenbach, Christian von, tysk militär,
memoarförfattare, f. 1758, d. 1827, var i
würtembergsk och sedan 1782 i preussisk tjenst,
men stäckte sin militära bana, då han 1806,
såsom furst v. Hohenlohes stabschef, väsentligen
vållade den nesliga kapitulationen i Prenzlau. Han
skref åtskilliga kritiska betraktelser öfver
revolutionskrigen samt flere märkliga, ehuru
visserligen ingalunda opartiska, politiska
memoar-arbeten. År 1817 sökte han aftruga den
preussiska regeringen penningar för manuskriptet
till en för densamma graverande fortsättning af
hans memoarer, men häktades i Frankfurt a. M. och
dömdes till 14-årigt fängelsestraff, hvilket dock
1826 upphäfdes.
Massenet [-sönä], Jules Emile Frédéric, fransk
kompositör, f. 1842, utbildades vid konservatoriet
i Paris under Laurent, Reber och Thomas, fick
1863 romerska priset för kantaten David Rizzio
samt blef 1878 kompositionsprofessor vid nämnda
konservatorium. Redan genom sin första opera, La
grand’ tante (1867),
visade han sig vara en skicklig och behaglig musiker,
och hans Suites d’orchestre väckte uppmärksamhet
på »Concerts populaires» genom nya och sinnrika
effekter. Det var dock först efter fransk-tyska kriget
1870–71, som han småningom vann anseende såsom en
bland de främste af det yngre Frankrikes tonsättare
genom flere orkestersviter, pianostycken och
vokalverk, mysterierna Marie Madeleine (1873) och Eve
(1875), operorna Le roi de Lahore (1877), L’Hérodiade
(1881), Cid (1885) o. s. v. Den komiska operan Don
César de Bazan (1872) är mera ett hastverk, men har
dock, liksom åtskilligt annat af M., banat sig väg
till utlandet (Stockholm 1879). Alexander Moszkowski
har kallat M. en musikalisk impressionist i anledning
af hans drastiska svit Scènes napolitaines. Pougin
benämner honom en musikalisk Musset i anseende till
hans drömmande, melankoliska skaplynne och tjusande,
eleganta uttryckssätt, särskildt i de vokala
»scenerna» Poëme d’avril och Poëme du souvenir. A. L.
Massera (Fr. masser), behandla med massage (se d. o.).
Masset [massä], Nicolas Jean Jacques, fransk
musiker, f. 1811, studerade i Paris under Habeneck
m. fl. och blef violinist vid »Variétés», »Italien»
och Operan samt orkesteranförare vid den först nämnda
teatern. Derunder utgaf han stycken för violin och för
flöjt samt romanssånger. 1839 debuterade han som tenor
på »Comique» och uppträdde sedan på scenen ända till
1852, äfven uti Italien och Spanien, hvarefter han
egnat sig åt sånglärarekallet såsom professor vid
Paris-konservatoriet sedan 1853. Han har utgifvit
exerciser, vokaliser och L’art de conduire et de
développer la voix (1886). Bland hans elever nämnas
Nicolini, Kristina Nilsson, Signe Hebbe, Matilda
Eneqvist och Ida Basilier. A. L.
Masseter (Grek. maseter, den tuggande), anat., den
platta, rektangulära muskel, som hos menniskan i
hvardera kinden sträcker sig mellan okbågen och yttre
ytan af underkäken till dennes nedre kant. Den är
en kraftig tuggmuskel, och dess spänning kan man
tydligt känna med fingren, då tänderna hopbitas.
G. v. D.
Massey [mä’ssi], Gerald, engelsk skald, f. 1828,
arbetade i barndomen i en fabrik och blef vid 15 års
ålder springgosse i London, men förvärfvade rastlöst
kunskaper på egen hand. De fattiges lidanden och
medlen till arbetsklassens höjande utgöra temat i
hans Poems and chansons (1846). Genom utgifvandet
af den radikala tidningen »The spirit of freedom»
(1848) och dikterna Voices of freedom and lyrics of
love (1849) gjorde M. sig bemärkt af Ch. Kingsley
och erhöll sekreteraresysslan hos de »kristne
socialisterna». Bland hans öfriga arbeten må nämnas
Shakespeare’s sonnets (1866), innehållande en ny
teori i denna literaturhistoriska tvistefråga,
diktsamlingen A tale of eternity, and other poems
(1869) och A book of the beginnings (1881), om
myternas upphof. M:s skaldskap utmärkes af glänsande
inbillningskraft och yppig form. Sedan 1863 åtnjuter
han en pension från civillistan. Han har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
