Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 1073-1074 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Massformig ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förvisad från Antwerpen och uppehöll sig nära 14 år
i utlandet, förmodligen uti Italien. Han vände
sig derunder till den italienska renaissancens
framställning af bibliska ämnen och sökte äfven
tillegna sig dess sätt att forma, men råkade dervid
in i fullständig manierism. Stundom kom han dock
jämväl under sin senare tid tillbaka till genreartade
framställningar, kärfva och oangenäma i uppfattning
och ton, men i hållningen realistiska. Bland dessa
märkes i Sveriges nationalmuseum En ung qvinna,
som smeker en girig gubbe (1566). Der finnes
äfven af hans hand Ett naket fruntimmer såsom
Venus (1561). – Jfr M. Rooses: »Geschiedenis
der antwerpsche schilderschool» (1879; tysk
öfvers. 1881), A. Woltmann: »Geschichte der
malerei». C. R. N.

Massör (Fr. masseur), person,
som förstår att gifva massage (se d. o.).

Mast, skeppsb., benämning på de gröfre, å sjelfva
fartygsskrofvet uppresta rundhult, hvilka tillsammans
med de öfriga, klenare rundhulten samt den stående
tacklingen utgöra den stomme eller ställning,
hvarå fartygets segel anbringas. På stora fartyg
äro masterna tre, eller någon gång flere, på mindre
två eller endast en. Då tre master finnas på ett
fartyg, kallas den mellersta och största stormast,
den främsta fockmast, den aktersta kryssmast l.
mesanmast. På tvåmastade fartyg kallas den längsta
masten stormast och den andra fockmast, om den står
för om stormasten, men mesanmast, om den står akter om
stormasten. Master på smärre fartyg utgöras ofta af
ett enda trästycke, hvaremot på större fartyg hvarje
mast består af två eller flere särskilda rundhult, af
hvilka det understa, som då egentligen kallas mast (ia)

eller äfven undermast, ständigt står fast i fartyget,
hvaremot de öfriga delarna, som kallas stänger, i
händelse af behof utan svårighet kunna nedtagas. Den
nedersta stången, som utgör fortsättning af
undermasten, kallas svår stång l. märsstång, den dernäst
bramstång och den öfversta öfverbramstång. Ofta äro
bramstången och öfverbramstången tillverkade i ett
enda stycke. Masten står med sin fot,
eller understa ände, i ett mastspår, oftast uppbygdt på kölsvinet. Den
stöttas uti mastfisken (masthålet i däck) af kilar,
som fylla öppningen i däck omkring densamma och täckas
af mastkragen (b), samt
stöttas upptill vid toppen af vant och stag,
de förra stöttande i tvärskepps- och de senare
i långskeppsriktning. På toppen af undermasten
sitter esselhufvudet (c), som har ett fyrkantigt hål,
passande efter masttoppen, samt ett rundt hål för om
masten, i hvilket stången har sin plats. På masten,
ett stycke nedom esselhufvudet, äro anbragta lång-
(d) och tvärsalningarna (e), och på dessa sistnämnda
hvilar märsen (f), då sådan begagnas. Långsalningarna
uppbäras af på mastens sidor anbragta klossar,
kallade kindbackar (g). Den del af masten, som är
belägen emellan långsalningarna och esselhufvudet,
kallas topp (h) eller <i>rått,</I> och den del, som ligger
upp under långsalningarna, hummer (i).

Då det vid en masts tillverkning ej finnes tillgång
på timmer af sådan groflek, att masten kan erhållas
af ett enda sådant, måste densamma byggas af flere
träpjeser. Alltefter grofleken får då masten i
genomskärning bestå af fyra eller nio särskilda
timmer, hvilka fogas tillsammans och sammanhållas af
jernband, som omsluta masten. För att mastens timmer
må blifva så orubbligt söm möjligt sinsemellan
förbundna, förses desamma i fogarna med dammar;
och de timmerändar, som stöta emot hvarandra,
sammanfogas med långlaskar. Nyssnämnda jernband,
som sammanhålla mastens timmer, kallas mastringar och
äro af två slag: jagringar och kilringar. Jagringen
är hel och drifves, eller »jagas», på masten, sedan
den först blifvit uppvärmd, hvarefter den genom
krympning vid afsvalningen drager hårdt åt om
masten. Kilringen är deremot öppen och så inrättad,
att den, efter att hafva blifvit anbragt på masten
just på det ställe, der den skall sitta, åtdrages
först medelst kilar och slutligen genom krympning
vid afsvalningen. – Gröfre master byggas också af
jern. Mastens hufvudsakligaste beståndsdel utgöres då
af en plåthylsa, hvilken, för att dess sektionsform ej
skall kunna undergå någon formförändring, invändigt
är försedd med erforderliga fjädrar och stag,
alla af jern. – Invid akterkant af undermasten
finnes understundom uppsatt en smäcker mast, på
hvilken gaffelklon kan löpa, och till hvilken
gaffelseglets mastlik är litsadt. Denna mast, som
kallas snaumast, står med sin nedre ände i ett spår
på däck; dess öfre ände har stöd i en kloss, liggande
mellan mastens långsalningar. – Med en masts »fall»
förstås lutningen emellan mastens centerlinie och
lodlinien, denna lutning mätt i fartygets medelplan,
då fartyget ligger upprätt (icke har någon krängning).
J. G. B.

Mastaba, byggnadsk. Se Egypten, sp. 225.

Mastai-Ferretti. Se Pius, påfvar, 9.

Mastalgi (af
Grek. mastos, bröst, och algos, smärta) l. mastodyni
(af Grek. odyne, smärta), med., värk eller smärta
i bröstet.

Master [mastör], Eng. (af Lat. magister, se d. o.),
egentl. mästare, herre; husbonde; »junker», unge
herr (framför dopnamnet på gossar ur de förmögnare
klasserna); herr (framför tillnamnet eller dop-
och tillnamnet på vuxna män, som ej hafva annan
rangtitel; i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>