Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Masttopp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Masttopp, den del af en mast, som är belägen ofvanom
vantståndet, såvida ej mast och stång äro tillverkade
i ett stycke, då delen från mastvantståndet upp
till stångvantståndet får namn af stång samt
delen öfver sistnämnda vantstand stångtopp.
J. G. B.
Masturbation. Se Onani.
Masuccio [-suttsjo], Tommaso Guadato, italiensk
novellförfattare i senare hälften af 1400-talet,
bördig från Salerno, vistades vid det aragoniska
furstehofvet i Neapel och vann ett namn genom sin
Novellino (1476; flere uppl., den senaste 1874
i L. Settembrinis »Biblioteca napolitana», I),
en samling af 50 noveller, som innehålla lifliga
sedemålningar i Boccaccios anda och särskildt gå illa
åt de andliges lyten. Stilen är svårfattlig genom
mängden af inströdda neapolitanska provinsuttryck.
Masudi, Abu-l-Hásan Ali Ibn-Hoséin Ibn-Ali el-,
arabisk geograf och kulturhistoriker, f. i Bagdad
i slutet af 800-talet, d. i Egypten 956, sjelf en
mycket vidtberest man, använde, fri från muhammedanskt
bigotteri, äfven persiska och grekiska författares
skrifter vid nedskrifvandet af sina hufvudsakligen
kompilatoriska arbeten. De förnämsta af dessa äro
Murudsj-ez-záhab (De gyllene ängarna; ett sammandrag
af ett större arbete; utg. i Bulak 1867 och, jämte
fransk öfversättning af Barbier de Meynard, i Paris
1861–77) samt Kitab-et-tanhib (Löfteuppfyllelsens bok;
tr. i slutet af den franska uppl. af föreg. arb.).
Masugn, metallurg., en schaktugn, i hvilken tackjern
beredes af jernmalmer. – Masugnsgas kallas de
gasformiga förbränningsprodukterna från en masugn,
hvilka antingen bortgå genom uppsättningsmålet
eller uppfångas i särskilda gasfång för att genom
rör bortledas till andra ugnar, såsom rostugnar,
varmapparater, ångpannor o. s. v., i hvilka de
användas till bränsle. – Masugnsgång kallas det
metallurgiska förloppet i en masugn. Man säger, att
masugnsgången är kräfjande, nödsatt, lagom satt,
hårdsatt, försatt, alltefter malmsättningens storlek
i förhållande till kolen. – Masugnskrans, det rum,
som omgifver öfre delen af masugnspipan, och hvarest
de olika malmerna förvaras samt före uppsättningen
på masugnen vägas i den s. k. kransvågen. –
Masugns-ställe, den nedersta delen af en masugnspipa,
eller det egentliga smältrummet. Se vidare Jern,
sp. 1123 o. f. C. A. D.
Masulipatam, hufvudstad i distriktet Kistna, Madras,
kejsaredömet Indien, vid Bengaliska viken och en
af floden Kistnas mynningsarmar. Omkr. 40,000
innev. M. består egentligen af tvänne städer
Matsjlipatnam och Matsjlibandar l. Bandar, 5 km. s. om
den förra, med en dålig hamn, som årligen besökes
af omkr. 250 fartyg. Tillverkning af bomulls-
och linneväfnader. M. var den första britiska
besittningen på Koromandelkusten (1620). Ett befäst
faktori grundades der 1622. Staden utgör medelpunkten
för missionsverksamheten bland telugu.
Masur (T. maser; jfr Fornnord. mösurr, lönn), tekn.,
en missbildning af vedens lager (årsringarna) hos
åtskilliga trädslag, förnämligast
björk och lönn. Masurbildningen uppkommer derigenom
att ett abnormt stort antal adventivknoppar,
biaxlar, utvecklas sannolikt till följd af någon lokal
skada eller retning, hvarigenom en abnormt stegrad
saftströmning till någon del af stammen (eller grenen)
uppstår. Kring dessa talrika biaxlar (sekundära axlar)
utvecklas årsringar, hvilka tränga hvarandra och få
en oregelbunden, liksom förvirrad anordning, och det
hela bildar större eller mindre knölar eller utväxter
å hufvudaxeln. Veden i dylika masurbildningar är
efter regeln mycket hårdare än den vanliga, hvarför
masur, som dessutom genom denna hårdhet antager en
vacker polityr, bearbetas till fanér, piphufvud och
andra artiklar, hvilkas yttre af masurens slingriga
årsringar och tvärafsnitten af de talrika biaxlarna
får ett så att säga »marmoreradt» utseende af
omvexlande färgskiftningar, vanligast i mörkare och
ljusare toner af brunt och gulbrunt. Masurbildningar
af mindre storlek uppträda såsom små, från stammens
ved fullkomligt afskilda knölar, inneslutna i barken
af ask. Analoga bildningar uppträda äfven i rötter,
såsom i rabarberroten och myskroten (Radix Sumbuli).
O. T. S.
Masuren l. Masurenland, södra delen (omkr. 11,000
qvkm.) af preussiska prov. Ostpreussen eller
kretsarna Angerburg, Goldapp, Oletzko, Lyck,
Lötzen, Sensburg, Johannisburg, Ortelsburg och
Neidenburg. M. är ett kuperadt skogland med många
sjöar. Innevånarna (omkr. 300,000) äro, utom i
städerna, som hafva tysk befolkning, afkomlingar af
i senare hälften af 15:de årh. invandrade polacker
(se Masurer).
Masurer (P. mazur, mazowszanin,
fem. mazurka), innevånare i det forna hertigdömet
Masovien (i guv. Kalisj, Varsjav, Plock och
angränsande delar af Ostpreussen). De tala en
särskild dialekt, som bl. a. utmärker sig derigenom
att de vanliga polska tje- och sje-ljuden (cz,
sz, z) motsvaras af s-ljud (c-, d. v. s. ts-, s,
z). De polske masurerna äro de bland polackerna, som
bäst bevarat gammal polsk sed och polsk anda. De
östpreussiske masurerna stå på en ytterst låg
bildningsgrad och äro försänkta i djup fattigdom;
många bo i jordkulor, och deras hufvudsakligaste
näringsmedel äro potatis och bränvin. – Masurer
kallas också, ehuru orätt, de galiziske polackerna på
slätten nedanför Karpaterna (till höger om Weichsel).
Lll.
Masurius Sabinus, romersk rättslärd under Tiberius’
och tre följande regeringar, var lärjunge af Atejus
Capito och afslutade dennes system, hvars anhängare
sedan benämndes sabinianer. Han författade tre böcker
om civilrätten, hvilka sedermera flitigt kommenterades
och derigenom fingo betydelse för Digesta. R. Tdh.
Masurka. Se Mazurka.
Matabele l. matebele, en gren af sulu-kaffrerna
i Syd-Afrika, utvandrade i slutet af 1820-talet
från Natal och bosatte sig i de fruktbara landskapen
emellan Limpopo och Sambesi, der de under sin höfding
Mosilikatse (d. 1868) bildade ett stort rike,
hvars utsträckning af Behm och Wagner uppskattas
till 344,000 qvkm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
