Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matildiska godsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyndsamt återtåg, men förlorade hela sin träng. Jfr
Midtskog. O. A. Ö.
Matray, Gábor, ungersk musikskriftställare, f. 1797,
d. 1875, var 1847–74 bibliotekarie vid nationalmuseet
i Budapest. Han utmärkte sig såsom samlare och
upptecknare af de i förgätenhet fallna magyariska
folkvisorna jämte deras melodier samt såsom stiftare
af musikkonservatoriet i Budapest (1840).
Matricaria. Se Kamomill-blommor.
Matrikel (Lat. matricula, diminut. af matrix, moder,
stam, lista), inskrifningslista, namnförteckning på
medlemmarna af en kår eller af ett slutet sällskap. –
I Norge förstås i regeln med ordet matrikel l. matrikul
utan vidare detsamma som på svenska skulle kallas
riksjordebok, d. v. s. en förteckning öfver rikets
jordegendomar (dock blott de till landsbygden hörande)
och deras skattebärighet (skatteskyld). Den första
egentliga matrikul, den s. k. gamle matrikul, infördes
i slutet af 1600-talet och angaf skatteskylden i många
olika slags naturapersedlar. Den aflöstes af 1836 års
s. k. nye ureviderede matrikul, hvilken i sin tur är
på väg att blifva fullständigt aflöst af den sedan
1863 förberedda s. k. reviderede matrikul. Enligt
denna skall Norges hela matrikulskyld utgöra 500,000
skyldmark, hvarje mark delad i 100 öre och ingen
egendom taxerad till mindre skyld än 1 öre. Matrikulen
spelar likväl nu en långt mindre framstående rol
än fordom. Den s. k. landskatten till statskassan,
hvilken utgjordes efter matrikulen, bortföll 1837,
och de kommunala utskylderna hafva också till stor del
börjat utgå efter andra principer. För att erhålla
laga fasta å en egendom och kunna utöfva rösträtt
för densamma på grund af eganderätt eller arrende
för längre tid än 5 år fordras att egendomen skall
vara immatrikulerad, d. v. s. skattlagd särskildt
för sig. – Matrikularbidrag kallas i Tyska riket de
särskilda förbundsstaternas direkta tillskott för de
gemensamma riksutgifterna. De utgå efter folkmängden
och fastställas för ett år i sänder.
Matrimonium, Lat., äktenskap.
Matris (af Lat. matrix, moder), i allmänhet
hvarje fördjupad form för åstadkommande af
gjutna, pressade, präglade m. fl. slags arbeten. I
stilgjuteriet utgöres denna form af en kopparbit,
i hvilken den graverade stålstämpeln (patrisen, af
Lat. pater, fader) inslås ett stycke från ena änden. I
matrisen fås bokstafsbilden således fördjupad och
rättvänd. Matriser kunna billigare erhållas genom
galvanoplastisk fällning öfver vanliga trycktyper,
och till större stilsorter åstadkommas de alltid så. –
Om matriser vid stereotypering se Kliché.
Matrona, Lat., betydde hos romarna gift qvinna, mest
af stånd, ärbar fru, med afseende på den ställning hon
intog i umgängeslifvet och den aktning man var henne
skyldig. Endast en matrona hade i Rom rätt att bära
stola, eller den långa fotsida tunikan med en under
gördeln anbragt, ned till fötterna löpande instita
(garnering, bräm). – I svenskt språkbruk betecknar
ordet en fetlagd gift qvinna af mogen ålder. R. Tdh.
Matronalia. Se Juno, sp. 1450.
Matroneum (Lat., af matrona, se d. o.), den för de
förnämare qvinnorna afsedda platsen i Vesterlandets
gammalkristna kyrkor. Såsom matroneum användes den
närmast koret eller på sidan om detta belägna östra
delen af södra sidoskeppet, äfvensom tvärskeppets
södra del. Den å motsatta, norra, sidan belägna,
för de förnämligare manlige församlingsmedlemmarna
afsedda platsen hette senatorium. Upk.
Matros (Holl. matroos, af Fr. matelot, för hvilket
genom normandisk förmedling Isl. mötunautr, efter
orden »mat-kamrat», ligger till grund; besättningen
var nämligen indelad i matlag, »backlag»), simpel
sjöman, som är fullt hemmastadd i allt hvad till
yrkets praktiska del hör. Matros å handelsfartyg
mönstrar antingen för en bestämd resa eller tills
fartyget återkommer till af gångsplatsen. – Svenska
örlogsflottans matroser äro fördelade på 6 kompanier,
af hvilka 4 äro stationerade i Karlskrona och 2 i
Stockholm. Matroskompanierna rekryteras antingen från
skeppsgossekåren eller medelst civila ynglingar,
som fyllt 18 år, ådagalagt godt uppförande, ega
fallenhet för sjöyrket och tjenstgjort 4 månader
till sjös. Matrosen vid flottan måste vid antagandet
förbinda sig att tjena till myndig ålder eller 6
år från antagningen, om han ej begärt afsked 1 månad
efter myndighetsålderns uppnående. Utom föda, kläder
och bostad i kasern har en flottans matros en lön af
5 till 30 kr. i månaden samt en dagaflöning i land
af 20 till 50 öre pr dag. Under sjökommenderingen
ökas vanligen dagaflöningen, och derjämte erhållas
stundom uppmuntringspenningar. Se vidare Jungman och
Kanonier-kompanierna. L. H.
Matroskompanierna. Se Matros.
Matskott kallades i vår äldre kyrklig-kamerala
lagstiftning vissa likasom gengärden (se
d. o.) i matvaror utgående afgifter, hvilka
sockenboarna å bestämda dagar (3 à 12 om året)
utgjorde dels till presten, dels till klockaren. I
Vestergötland erhöllo de fattige det matskott,
som gafs å Långfredagen, hvilken derför kallades
matskotts(fre)dag. Ursprungligen väl frivilliga,
likasom penningoffren, med hvilka matskotten egde
stor likhet, voro dessa afgifter redan enligt våra
gamla lagar mer eller mindre tvungna och fingo
i allmänhet ej understiga ett visst värde. De
nedlades å altaret, hvaraf benämningarna »altara»,
»altar alaeghi», »altara vaerning», »altarabyrþ»,
»altaremat», »julaltare» etc. Matskott skulle
jämväl gifvas vid vissa förrättningar, såsom vid
själamässor och kyrkotagning. Motsvarande afgifter
omtalas jämväl i grannlanden (ex. Mariebyrd). Efter
reformationen inskränktes denna skatteform, men utgick
ännu flerestädes enligt Uplandslagens föreskrift:
»praestaer a hawa ett matskot ar hwart, swa got sum
fiurae paenningae aellr fiurae paenningae», hvilken
bekräftades genom 1617 års ordning om presternas
uppbörd. I yngre författningar finnes matskottet än
förbjudet (så i Österbotten genom en förordning af
d. 18 Jan. 1743), än medgifvet (så i södra Roslagen,
genom k. res. d. 17 Juni 1695, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
