Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matildiska godsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Gotland – att utgå 4 gånger om året – genom
K. M:ts konfirmerade stadga d. 30 Okt. 1747). En
medelväg intager k. res. på allmogens besvär
d. 25 Maj 1720, som i fråga om »altarematen» i
Bleking förbjuder sådan, så framt den ej lemnas i
prestgården. Enligt förordn. om allmänt ordnande
af presterskapets inkomster d. 11 Juli 1862 skulle
matskott, likasom påskpennningar, offer o. d., utbytas
mot vissa för samma tid och efter samma grunder som
tiondeersättningen till beloppet bestämda utskylder.
C. O. M-n.
Matsmältning (digestion), fysiol., kallas samtliga
de kroppsförrättningar, genom hvilka de med födan i
matsmältningsapparaten införda närande beståndsdelarna
förvandlas på sådant sätt, att de kunna öfvergå till
blodet. Dessa förvandlingar äro dels mekaniska,
dels kemiska. På mekanisk väg sönderdelas födan
i mindre stycken, för att den lättare skall kunna
angripas af de matsmältningsvätskor, genom hvilka den
kemiska förvandlingen af de närande beståndsdelarna
åstadkommes. Den mekaniska sönderdelningen eger
hos de högre djuren rum hufvudsakligen i munhålan
och sker genom tuggningen. Alltefter den olika
art af föda, hvartill hvarje särskildt djurslag
är hänvisadt, hafva tuggverktygen (käkarna och
tänderna) väsentligen olika beskaffenhet. Rofdjurens
äro särskildt afsedda för att klippa sönder kött; de
växtätande djuren ega tuggverktyg, hvilka särskildt
äro afpassade att mala sönder vegetabilisk föda. I
afseende å tuggverktygen likasom i så många andra
hänseenden intager menniskan en ställning emellan
de växt- och de köttätande djuren. Bi-organ för
den mekaniska sönderdelningen af födan finnas
hos många djur. – Den kemiska förvandlingen af
födans närande beståndsdelar försiggår utför
hela matsmältningskanalen. Askbeståndsdelarna
och vattnet behöfva för att öfvergå till blodet
icke underkastas någon särskild behandling genom
matsmältningsvätskor. Vi hafva derför att bland födans
närande beståndsdelar här endast hålla oss till de
organiska näringsämnena, nämligen 1) ägghviteämnen
och lim, 2) kolhydrat (socker, stärkelse, gummi
o. s. v.) och 3) fettarter. Den kemiska behandlingen
af dessa har till uppgift antingen att öfverföra
dem i lösning eller att bringa dem i fint fördeladt
tillstånd. I bägge fallen äro de då lämpliga att
upptagas från tarminnehållet till blod- eller till
mjölksaftkärlen. I den följande framställningen skola
vi hufvudsakligen hålla oss till menniskan.
Sin första kemiska förvandling undergå de organiska
näringsämnena i munhålan. Spotten, en vätska,
som afsöndras dels från de trenne, kring munhålans
omkrets belägna paren stora spottkörtlar (öron-,
underkäks- och tungspottkörtlarna), dels från de
i munhålans slemhinna liggande små körtlarna, eger
nämligen förmågan att genom ett i densamma ingående
ferment, ptyalinet, öfverföra stärkelse till de
lösliga kolhydraten socker och dextrin. Derjämte har
spotten betydelse derigenom att den, tack vare sin
slemhalt, sammanhåller den genom tuggningen mekaniskt
sönderdelade födan till en
lucker och slipprig massa (tuggan). Sedan tuggningen
fortgått en tid, bringas tuggan på öfre ytan af tungan
samt slungas genom en invecklad mekanism ned i svalget
och matstrupen, hvars muskulösa väggar sedan förskjuta
henne vidare, tills hon hamnar i magsäcken. Der
stannar födan jämförelsevis länge, 1 1/2 ända till 5
timmar. Magsäckens muskulösa väggar (se Mage) knåda
och älta nu födan tillsammans med magsaften, som
afsöndras från körtlarna i magsäckens slemhinna. Först
sedan, till följd af magsaftens inverkan, födan
betydligt förändrats, drifves den från magsäcken
till tarmen. Flytande eller fint fördelade födoämnen
kunna dock ganska snabbt öfvergå till tarmen, mjölk
t. ex. redan efter 10 minuter. Afsöndringen af
magsaft börjar, då födan kommer ned i magsäcken. Då
retas magslemhinnan; till densamma strömmar mera blod,
och ur dess körtlar framqväller magsaften, först
droppvis, sedan allt rikligare. Magsaften innehåller
fri saltsyra (0,05–0,3 proc.) samt åtminstone tvänne
ferment: pepsin och löpe. Pepsinet löser i sur lösning
koagulerad ägghvita, lim och limgifvande väfnad; det
är således i magsäcken, som dessa ämnens förvandling
börjar. Löpet ystar mjölkens ostämne (casein), som
sedan löses af pepsinet + saltsyran. Det med födan
nedsväljda ptyalinet förlorar deremot sannolikt sin
förmåga att förvandla stärkelse till socker, då det
kommit ned i magsäcken, ty ptyalinet är icke mera
verksamt i en så pass sur lösning, som magsaften i
regeln är. Dock undergår kokt stärkelse förändring i
magsäcken: den öfverföres af syran till löslig och
vidare, genom sur jäsning, till mjölksyra, dextrin och
socker. Slutligen synas neutrala fettarter i magsäcken
kunna sönderdelas i fettsyra och glycerin. Huruvida
denna sönderdelning är tillräckligt riklig för att
vara af någon betydelse för kroppens ekonomi är alls
icke utrönt.
I tunntarmen utgjuta sig flere vigtiga
matsmältningsvätskor: tarmsaften, bukspotten och
gallan, hvilka alla hafva alkalisk reaktion.
Tarmsaften, som afsöndras från de lieberkühnska
körtlarna i tarmens slemhinna, uppgifves lösa
ägghvita, förvandla stärkelse till socker samt
emulgera fett, d. v. s. bringa det till fint
fördeladt tillstånd. Dock synes tarmsaftens
betydelse icke vara synnerligen stor. Bukspotten är
afsöndringen från bukspottkörteln (pancreas). Lika
litet som munspottkörtlarnas eller magsäckens
afsöndring fortgår bukspottkörtelns oafbrutet,
utan endast då matsmältning pågår. Så snart födan
kommit in i magsäcken, träder bukspottkörteln i
verksamhet. Från densamma utgjuter sig då i tarmen
bukspotten jämte gallan, som, utan uppehåll, bildas
i lefvern, men icke oafbrutet rinner i tarmen,
utan, då matsmältningsarbetet hvilar, samlar sig i
gallblåsan. Bukspotten innehåller tre ferment: ett
(trypsinet) löser ägghvita i alkalisk, neutral
eller svagt sur lösning; det andra förvandlar
stärkelse till dextrin och socker, det tredje
åstadkommer sönderdelning af fettarterna i fettsyra
och glycerin. Den nybildade fettsyran förenar sig
med alkali i tarminnehållet och bildar hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
