Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matthiæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Matthiae, Johannes. Se Johannes Matthiae.
Matthiesen [-tis-]. Se Mathyssen.
Matthiola. Se Mathiola.
Matthison-Hansen. 1. Hans M.-H., dansk organist,
född i Flensborg d. 6 Febr. 1807, egnade sig
i början åt målarekonsten, men lärde samtidigt
musik såsom autodidakt. På Weyses rekommendation
fick han 1832 organisttjensten i Roskilde
domkyrka, den förnämsta i Danmark. 1882 firade
han sitt halfsekelsjubileum såsom innehafvare af
denna plats, der han gjort sig känd såsom en af
Danmarks ypperste organister, särskildt utmärkt som
improvisatör. Han konserterade 1862 i Stockholm och
1864 i London. Hans kompositioner bestå af diverse
orgelsaker, psalmer och kantater, oratorierna
Johannes och Den stille löverdag (tillegnadt
Oskar I) samt mansqvartetter, bland hvilka den
mest kända är Fra Issefjorden det bruser. –
2. Gottfried M.-H., den föregåendes son, född i
Roskilde d. 1 Nov. 1832, trädde i faderns fotspår
och blef organist, först vid tyska Friedrich-kyrkan
i Köpenhamn 1859, sedermera vid Johanniskyrkan,
slutligen vid Trinitatiskyrkan. Han har med bifall
konserterat i Tyskland och derstädes utgifvit
kompositioner för piano, orgel, violin, cello o. s. v.
A. L.
Matthisson, Friedrich von, tysk skald, f. 1761 nära
Magdeburg, gjorde universitetsstudier i Halle, var
1781–84 lärare vid Basedows filantropin i Dessau,
tillbragte derefter några år på resor såsom guvernör
för unga adelsmän, vistades 1787–89 i Schweiz hos
V. von Bonstetten, 1790–91 i Lyon såsom informator
och antogs 1795 till lektor samt reseintendent
hos regerande furstinnan Lovisa af Anhalt-Dessau,
i hvilkens följe han bl. a. besökte Italien. 1809
upphöjdes M. i adligt stånd af konung Fredrik I af
Würtemberg, som äfven, efter furstinnan Lovisas död,
tog honom i sin tjenst såsom geheime legationsråd
och överbibliotekarie (1812). Från dessa sysslor tog
M. afsked 1828. Död 1831, i Wörlitz (nära Dessau). –
Af sin samtid beundrades M. mycket för sina lyriska
landskapsskildringar samt såsom elegisk tolk af veka
och öfversvinneliga känslor. I hans poem (Lieder,
1781; Gedichte, 1787, många uppl.) herskar dock
ofta en uppstyltad känslosamhet, som svär emot
formens något kalla elegans. Hans vers är städse
i ovanlig grad välljudande, ledig och glättad; men
denna vackra form, i hvilken antika reminiscenser
äro talrikt inväfda, rymmer icke något djupare
innehåll. Helgjutnast äro de af hans sånger, i hvilka
fantastiska naturväsenden tecknas. M:s Erinnerungen
(5 bd, 1810–16) äro, trots det sökta i formen,
af intresse genom den mängd framstående personer,
hvilkas bekantskap han gjort. 1825–29 utgaf han sina
arbeten samlade i 8 bd. Till dem sluter sig hans
»Litterarischer nachlass», utg. i 4 bd 1832.
Matthiä, August Heinrich, tysk filolog, f. i
Göttingen 1709, d. 1835 såsom direktor för gymnasiet
i Altenburg, införde 1805 bruket af skolprogram
samt utgaf åtskilliga större och mindre arbeten i
klassisk filologi och i filosofi. Mest kända äro hans
Ausführliche griechische
grammatik (1807), hvilken utkom i flere nya upplagor
och öfversattes till flere språk, samt hans stora
edition af Euripides (9 bd, 1813–29; ett 10:de bd,
innehållande »Indices» m. m., utgafs 1837).
Matthäi, tysk konstnärsfamilj. 1. Johann Friedrich
M., målare, son af bildhuggaren och modellören
vid porslinsfabriken i Meissen Johann Gottlob
M. (d. 1832), f. 1777, studerade först i Dresden
och Wien, sedan i Florens och Rom samt slutade som
professor i Dresden och direktör vid dervarande
galleri. Han målade altartaflor, historiebilder och
porträtt samt familjegrupper och berömmes för sträng
stil och god komposition. Död 1845. –
2. Karl Ludwig M. (Matthäy), arkitekt, den
föregåendes broder, f. 1778, d. 1848, studerade i
Dresden och Wien samt slog sig ned i den förra af
dessa städer, der han genom sina skrifter utöfvade
inflytande på konstnärer och handtverkare samt
bidrog till smakens höjande. –
3. Ernst Gottlob M., bildhuggare, de föregåendes
broder, f. 1779, d. 1842, studerade i Rom samt
utförde både fristatyer och reliefer. Han var
direktör för gipsafgjutningssamlingen i Dresden.
Mattias, aposteln, var en af Jesu lärjungar (i
vidsträcktare bemärkelse; Eusebius räknar honom
till »de sjuttios» lärjungakrets), innan han i den
bortgångne Judas Iskariots ställe genom lottkastning
korades till apostel (Apostla gern. 1: 15–26). En
tradition låter honom hafva förkunnat evangelium
i Etiopien; enligt en annan led han martyrdöden i
Judéen genom stening.
Mattias (Mäster Mattias), bibelteolog, predikant
och estetiker under förra hälften af 1300-talet,
tog magistergraden i Paris och vardt derefter kanik
i Linköping samt biktfader åt den heliga Birgitta,
hvilken sierska han egnade en hängifven beundran. Han
afled (enligt sannolik uppgift) 1350, i Stockholm. M.
åtnjöt stort rykte för sin ovanliga lärdom och sitt
fromma, varmhjertade väsende. Dock råkade hans
skrifter, som voro affattade på latin, snart nog
i oförtjent glömska. I Vadstena klosterbibliotek
förvarades länge i handskrift hans stora bibelverk
Concordantia super totam bibliam (3 folianter),
hvilket innehöll utläggningar (glossor) öfver hela
Gamla och Nya testamentet. En till vår tid bevarad,
på förträfflig svenska skrifven inledning till
och parafras af de 5 Moseböckerna utgör efter all
sannolikhet en af M. sjelf gjord öfversättning ur
denna på sin tid berömda bibelkonkordans. Nyligen
har man i ett italienskt bibliotek upptäckt hans
skrift Expositio super apocalypsin, hvilken ej ännu
(1886) är undersökt. Vidare märkes Copia exemplorum,
en i bokstafsföljd ordnad samling af små berättelser
och anekdoter, af M. nyttjad såsom minneshjelp vid
hans folkliga predikningar, hvilkas verkan lär hafva
varit gripande. Såsom teolog röjer M., ehuru till
sin metod skolastiker, en på lifvets och tänkandets
praktiska spörsmål riktad anda. Äran af att vara
Sveriges med afseende på tiden »förste estetiker»
har tillerkänts M., på grund af hans skrift Poetria
(i Upsala universitetsbibliotek). Den är tillegnad
ärkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
