Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maurenbrecher ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggrant och fullständigt studium af källorna
jämte all den literatur, som kan tjena till dessas
belysning.
Mauretanien kallades i forntiden efter innevånarna,
mauri l. maiirusii, den vestligaste delen af
Afrikas norra kust, nu Fes, Marokko och vestra
Algeriet. Mot söder begränsades M. af det snöbetäckta
Atlas. Maurernas furste Bocchus, af sofakernas ätt,
var romarnas bundsförvandt i kriget mot Jugurtha
(d. 104 f. Kr.) och erhöll till belöning vestra
hälften af dennes rike samt titeln af »konung och
vän». Juba II smyckade sitt herskarsäte Iol med
praktfulla byggnader och kallade det, Augustus till
ära, Caesarea (nu Sjersjel). Under kejsar Caligula
(37–41) röjdes den siste konungen ur vägen, och
M. blef romersk provins. Under kejsar Claudius
(41–54) delades denna i två: den östliga, Mauretania
Caesariensis, med Caesarea till hufvudstad, och den
vestliga, M. Tingitana, med hufvudstaden Tingis (nu
Tanger). M. Tingitana hörde i administrativt hänseende
till Spanien. Landet, hvars innevånare voro delade
i en mängd stammar, var rikt på blomstrande städer,
i synnerhet vid kusten, de flesta anlagda redan af
fenicerna, såsom Icosium (Alger), de många, hvilkas
namn börjas med rûs (Fenic., hufvud, udde), Cartenna
och Abila (Ceuta). Landet var fruktbart, och ofantligt
mycket spanmål utskeppades till södra Europa. De
store godsegarna fingo under romaretiden den kommunala
makten i händerna och begagnade den väl: vetenskaper,
i synnerhet rättslärdom och vältalighet, blomstrade
der. I 3:dje och 4:de årh. fick kristendomen fast
fot i M. År 429 kom M. i vandalernas händer och
led ej litet under den arianske konungen Huneriks
förföljelser. 534 eröfrades M. af bysantinske kejsaren
Justinianus och i 7:de årh. af araberna. Se vidare
Marokko. J. C.
Maurice [måris], John Frederic Denison, engelsk
predikant och filantrop, f. 1805, son af en
unitarisk prest, studerade i Cambridge och senare
(1829–31) i Oxford, hvarest han öfvergick till
engelska statskyrkan. Dennas lärosatser tolkade han
emellertid framgent i fördragsam anda och framstod
som hufvudman för den mera liberala riktning,
som fick vedernamnet »broad church». Efter 1834
innehade M. i London åtskilliga predikantbefattningar
samt blef 1840 professor i historia och literatur,
1846 derjämte i teologi, vid King’s college. Dessa
befattningar nödgades M. lemna, sedan han i arbetet
Theological essays (1853) uttalat från renlärigheten
afvikande åsigter, särskildt rörande de eviga
straffen. Denna uppseendeväckande tilldragelse blef
en af utgångspunkterna för en framgångsrik rörelse
till häfdandet af religionsfrihetens grundsatser
i England. M. kallades 1866 till "professor i
moralfilosofi vid Cambridges universitet. Död 1872. –
I kraft af sin höga intelligens och sina lärors rena
kristlighet utöfvade M. ett vidsträckt inflytande,
i synnerhet på de mera bildade och tänkande. Han
egde en sällsynt gåfva att uppfostra andra till
sjelfständig tankeverksamhet. Brinnande af nit för
de kroppsarbetande klassernas väl,
framträdde han såsom den ledande kraften bland de
»kristne socialisterna» (jfr Kingsley 1), sökte
åvägabringa kooperativa föreningar och stiftade
1854 arbetareinstitutet »Working men’s college»,
som uträttat stora ting för en högre bildnings
spridande bland de vanlottade klasserna. Han var
äfven själen i »Queen’s college for the education
of women». M. författade en mängd andliga skrifter,
hvilkas stora förtjenster dock ofta skymmas af en
viss mystik.
Maurinerna l. Sankt Maurus’ kongregation (Fr. La
congrégation de S:t Maur) var en för sedlighet och
blomstrande vetenskaplig id berömd munk-kongregation
inom benediktin-orden, uppkallad efter Benedikts af
Nursia älsklingslärjunge Maurus (d. 584), hvilken
anses hafva blifvit af sin mästare sänd att upprätta
benediktinkloster i Frankrike. Benediktinorden
hade efter hand råkat i betänkligt förfall och många
reformförsök strandat, då ett generalkapitel af
franska benediktinmunkar, med anslutning till en i
Lothringen börjad rörelse, år 1618 beslöt bildandet
af denna nya kongregation. Påfven Gregorius XV gaf
1621 sin stadfästelse åt företaget, och detta vann
en sådan utveckling, att kongregationen i början
af 18:de årh. räknade 180 kloster, fördelade på 6
provinser. Märkligast bland dessa kloster var det
gamla S:t Germain-des-Prés (i Paris), hvilket egde
hela qvarter af Frankrikes hufvudstad. Sina betydande
inkomster använde emellertid maurinerna till de mest
lofvärda ändamål: de utsände sina vetenskapligt
bildade alumner på lärda studieresor, samlade –
särskildt i S:t Germain-des-Prés – rika bokskatter
samt utgåfvo från trycket kostsamma jätteverk, såsom
en förträfflig edition af kyrkofädernas skrifter,
vidare arbeten rörande benediktinordens, helgons och
klosterstiftelsers historia, samlingar till Frankrikes
literaturhistoria och politiska häfder o. s. v. Om
diplomatiken och den historiska kronologien gjorde sig
maurinerna – bl. a. genom den kända skriften »L’art de
vérifier les dates des faits historiques» (1750) – så
förtjenta, att de kunna anses for dessa vetenskapers
egentliga grundläggare. Mabillon, Martène, Montfaucon
m. fl. ryktbara skriftställare tillhörde maurinernas
kongregation. Midt i 1600- och 1700-talets moraliska
förfall i Frankrike stod denna såsom ett enstaka
fenomen af sedlig renhet, vetenskaplig sans och
religiös fördragsamhet. Många af dess medlemmar
lutade åt jansenismen och deltogo i protesterna mot
bullan »Unigenitus». Också hade jesuiterna redan
från början ett ondt öga till den hel. Maurus’
kongregation. Under den stora revolutionen, hvilken
afskaffade alla munkordnar, skingrades hon, hvarvid
flere påbörjade vetenskapliga verk afbrötos. Senare
har »Académie des inscriptions» fortsatt dem, som
röra Frankrikes historia. En medlem af kongregationen,
dom Tassin, utgaf 1770 »L’histoire littéraire de la
congrégation de S:t Maur».
Mauritia L., bot., ett växtslägte af nat. fam. Palmae
L., kl. Dioecia L. Slägtet tillhör egentligen
Syd-Amerika. M. flexuosa L., moriti- l. ita-palmen,
tillhör Brasilien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
