Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mauvais sujet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halikarnassos öfver sin bittert sörjde make och
broder, Mausolos, herskare i nämnda stad (377–353
f. Kr.). Mausoleum nämndes i forntiden som ett af
»verldens sju underverk». Det bestod af en fyrkantig
underbyggnad, 129 m. i omkrets, omgifven af 36
pelare. Deröfver voro 24 trappsteg, tillspetsande
sig uppåt i pyramidform. På öfversta platån stod ett
fyrspann af marmor. Det hela var 44 m. högt och på
det präktigaste smyckadt med statyer samt måladt i
olika färger. Ännu i 12:te årh. var M. väl bevaradt;
men under följande årh. förstördes öfverbyggnaden,
och Johannit-riddarna nyttjade 1522 grafvården som
kalkbrott. Engelsmannen Newton återfann den 1857,
och en mängd konstverk fördes derifrån till London (de
förvaras nu i British museum). – Namnet mausoleum har
sedermera nyttjats äfven för andra väldiga grafvårdar,
byggda efter liknande plan, t. ex. i Rom Mausoleum
Augusti (vid Via de’ pontifici), hvars underlag
nu uppbär Teatro Umberto, och Mausoleum Hadriani,
nu Castel S. Angelo. – I de moderna språken har
ordet mausolé småningom blifvit benämning på
hvarje mycket stort och dyrbart grafmonument.
J. C.
Mauvais sujet [måvä sysje], Fr., »ett dåligt subjekt»,
utsväfvande odåga, moraliskt sjunken man.
Mauveïn (måvein, af Fr. mauve, inälva, stockros),
kem. Se Anilinfärger.
Mavors. Se Mars.
Max. 1. Emanuel von M., österrikisk bildhuggare,
broder till bildhuggaren Joseph M. (f. 1803, d. 1855),
f. 1810, studerade i Prag och Wien samt vistades
1839–49 i Rom, hvarjämte han gjort många resor. Bland
hans verk, hvilka utmärka sig for en ädel och
klassisk stil och mest tillhöra den kyrkliga genren,
må nämnas flere bilder af helgon i Prags kyrkor samt
hufvudfiguren å monumentet öfver Radetzky i Prag
(bifigurerna utfördes af hans ofvannämnde broder). –
2. Gabriel M., österrikisk målare, son af bildhuggaren
Joseph M. (se ofvan), f. i Prag 1840, studerade
till 1858 i sin födelsestad och derefter tre år i
Wien. 1863–67 var han Pilotys lärjunge i München. Han
bosatte sig derefter i denna stad och blef professor
vid dervarande konstakademi. M. utmärker sig för
en afgjordt romantisk böjelse, visande sig både i
hans egendomliga, dämpadt mystiska kolorit och i
de ämnen han hälst väljer. Kompositionstalang eger
han egentligen icke, utan framställer hälst ett par
figurer i lyrisk situation samt griper ej sällan
sina stoff ur skalders verk eller ur fantasiens
rymd. Ibland äro de känslosamt rörande, såsom då han
målar en qvinlig martyr på korset, vid hvars fot en
yngling lägger ned sin rosenkrans (1865), eller huru
en ros kastas till en ung kristen flicka i arenan
bland vilda djur (1874). Andra gånger äro hans ämnen
af mera upprörande art, såsom då han framställer
Gretchen uppenbarande sig efter sin halshuggning
(utställd i Tysklands förnämsta städer; äfven i
Stockholm), eller Julia skendöd på sin bädd eller
Lejonbruden (efter Chamisso) eller Barnamörderskan
(efter Bürger). Slutligen har han äfven målat
religiösa ämnen, såsom Kristus uppväckande Jairi
dotter och Kristushufvudet på Veronikas svettduk,
beundradt i Tyskland för konstnärens förmåga att
uttrycka lifvets seger öfver döden (äfven utställda
i Stockholm).
Max Emanuel, prins af Würtemberg. Se Maximilian,
tyska furstar, 4.
Maxen, by, med omkr. 700 innev., i konungariket
Sachsen, 10 km. s. v. om Pirna, är bekant genom
det nederlag, som der tillfogades en bortåt
20,000 man stark preussisk armé-afdelning
under general Finck af den dubbelt öfverlägsna
österrikiska armén under fältmarskalken Daun
d. 21 Nov. 1759, och som slutade med preussarnas
fullständiga inneslutning och tillfångatagande.
C. O. N.
Maxentius, Marcus Aurelius Valerius, romersk
kejsare, var son af Maximianus, Diocletianus’
medregent och kunde således hoppas att blifva
»caesar» (underkejsare), när hans fader och
Diocletianus nedlade värdigheten. Men den nye
»augustus» (öfverkejsaren), Galerius, förbigick
den utsväfvande ynglingen och utnämnde i hans
ställe illyriern Severus (305 e. Kr.). M. lyckades
då med tillhjelp af folket i Rom och senaten,
hvilka ville häfda hufvudstadens betydelse, att
vinna purpurn (306), och vid underrättelsen derom
lemnade hans fader det enskilda lifvets ro för att
åter uppstiga på tronen. Severus öfvergafs af sina
trupper, Maximianus’ gamla soldater, och tvangs att
döda sig. Galerius inföll i Italien, men måste med
oförrättadt ärende draga sig tillbaka. Nu voro M. och
hans fader herrar i Rom; men den förre bemäktigade
sig snart ensam väldet, och fadern drog sig undan
till sin måg Konstantin i Gallien. M. var en grym
och lastbar, girig och vällustig person, som lefde
i veklig yppighet inom murarna af sitt palats och i
sina trädgårdar. Endast soldaterna sluppo ifrån hans
godtyckliga tyranni. Efter några år uppstod oenighet
emellan M. och Konstantin i Gallien, hvilken hade
låtit döda M:s fader, då denne höjt upprorsfanan
(310). Konstantin mottog från Italien ifriga
uppmaningar att befria folket från despoten. Med
en i antal underlägsen, men förträffligt öfvad
krigshär inryckte han i Italien genom alppassen utan
att hindras af M., hvilken, såsom det påstås, med
stöd af ett orakelsvar höll sig overksam i Rom. När
Konstantin emellertid efter lyckliga strider med M:s
fältherrar nalkades Rom, gick M. honom till mötes, men
blef i grund besegrad vid Milviska bron, i närheten
af hufvudstaden. På flykten drunknade han i Tibern
(Okt. 312), 30 år gammal. R. Tdh.
Maxill (Lat. maxilla), käke, öfre och nedre (maxilla
superior och m. inferior). Ordet brukas numera i
mennisko-anatomien mest för den öfre käken, hvaremot
den nedre, underkäken, kallas mandibel (mandibula). –
Det undre paret af insekternas tuggverktyg kallas
maxiller, det öfre paret mandibler. Maxillerna
röra sig, liksom mandiblerna, mot hvarandra i
horisontalplanet. Dessa »underkäkar» hafva mera
sammansatt byggnad än öfverkäkarna, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
