Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maximilian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mayenne [majä’nn]. 1. Departement i vestra Frankrike,
bildadt af vestra delen af den forna prov. Maine och
norra delen af Anjou samt uppkalladt efter floden
Mayenne, som genomströmmar depart. i hela dess
längd från n. till s. Areal 5,170 qvkm. 344,881
innev. (1881). Depart. är till större delen ett
kuperadt slättland, och landskapets skönhet förhöjes
genom den mängd bäckar och träd, hvarmed de odlade
fälten omgifvas. Det vattnas utom af Mayenne
och dess tillflöden till en del af Sarthe och
Vilaine. Två tredjedelar af arealen är åkerjord, en
tjugondedel skog. Nötkreatursstocken är mycket stor,
och intet annat depart. har så stort antal hästar
(öfver 90,000) inom lika stort område. Jordbruket
är högt utveckladt. Vinodlingen är obetydlig, men
mycket cider tillverkas. Bergsbruket lemnar något
jern och stenkol samt marmor, kalksten, skiffer
och porfyr. Depart. indelas i 3 arrondissement:
Laval, Château-Gontier och Mayenne. Hufvudstad:
Laval. – 2. Stad i nämnda depart., vid
floden Mayenne och jernvägen till Laval och
Caen. Omkr. 8,200 innev. Tillverkning af linne- och
bomullsväfnader. Staden har uppstått omkring det gamla
fasta slottet på högra stranden af floden, hvilket
ännu är väl bibehållet och begagnas som fängelse. –
M. gjordes till ett markisat åt Claude de Lorraine,
hertig af Guise, och 1573 till ett hertigdöme åt
dennes sonson, Charles de Lorraine, mera känd såsom
hertigen af M. Mazarin återköpte detta hertigdöme och
gaf det 1661 åt Armand de La Meilleraie, som var gift
med kardinalens systerdotter Hortense Mancini.
Mayenne [majä’nn], Charles de Lorraine, hertig af M.,
fransk tronpretendent, f. 1554, d. 1611, var andre son
af François de Lorraine, hertig af Guise (se Guise
1), och fick 1573 staden Mayenne med område såsom
hertigdöme. Han tog verksamt del i hugenottkrigen
och ställde sig 1589 i spetsen för ligan, sedan
konung Henrik III låtit rödja hans bröder Henri
och Louis ur vägen (se Guise 3). Han tillade sig
titel af riksföreståndare (lieutenant général du
royaume) och upptog kampen emot både Henrik III
och hugenottchefen konung Henrik (IV) af Navarra,
men besegrades af den senare vid Arques och Ivry
(1590). Efter Henrik III:s död (1589) framsköt han
en skuggkonung i den gamle kardinalen af Bourbon
under namn af Karl X, och då denne 1590 afled,
sammankallade han riksständerna, antagligen i hopp
att af dessa sjelf väljas till konung, ett hopp, som
dock gick om intet. Derefter började han underhandla
med Henrik IV, slöt 1596 fred med denne och utnämndes
till guvernör i Isle-de-France. – Hans son Henri,
hertig af M., guvernör i Guyenne, stupade, barnlös,
1621 vid belägringen af Montauban.
Mayer, Johann Friedrich, generalsuperintendent
öfver svenska Pommern och Rügen, lika berömd för
lärdom och ovanliga predikogåfvor söm beryktad för
trätgirighet och förföljelselusta mot pietismen,
föddes i Leipzig d. 6 Dec. 1650. Han blef 1673 pastor
och superintendent i Leisnig (i nuv. konungariket
Sachsen), 1674 teologie doktor samt 1678
pastor och superintendent i Grimma. 1684 erhöll
han en länge eftertraktad kallelse till en
teologisk professur i Wittenberg och visade der
till en början, i motsats mot ortodoxiens åldriga
banérförare Calovius och Qvenstädt, deltagande för
Speners verksamhet för en mer praktisk och lefvande
kristendom. Hans beundran för Spener led likväl
afbräck, då denne måste som öfverkonsistorialråd
i Dresden å ämbetets vägnar bestraffa M. för hans
förargelseväckande äktenskapliga lif, hvilket slutade
med en skilsmässa till säng och säte. 1686 kallades
M. till pastor vid S:t Jakob i Hamburg. Ehuru
han antog kallelsen, ville han likväl derjämte
bibehålla sin teologiska, professur i Wittenberg
och hoppades på Speners medverkan härtill. Då detta
slog fel, blef brytningen dem emellan fullständig,
och M:s ifver gick sedermera ut på att förkättra
den af Spener framkallade religiösa rörelsen, som
visserligen flerestädes urartade och derigenom gaf rik
anledning till anmärkningar. Då pietismen nalkades
Sveriges provinser i Tyskland, blef M. af Karl XI,
efter 1691, använd som öfverkyrkoråd, och det var
utan tvifvel på hans föranstaltande, som Karl XI
d. 6 Okt. 1694 utfärdade för sina tyska provinser
ett strängt edikt mot pietismen och i synnerhet
mot »hemliga conventicula». Af Karl XII utnämndes
M. 1701 till generalsuperintendent öfver Pommern
och Rügen, ordförande i konsistoriet i Greifswald,
förste teologie professor och beständig prokansler vid
universitetet samt pastor vid Nikolaikyrkan i nämnda
stad. Icke blott dessa provinser ville M. skydda för
pietismens vådor, utan han sträckte sin omsorg äfven
till det egentliga Sverige. Han uppsökte 1704 Karl
XII, som då vistades i Polen, och utverkade följande
året en k. befallning till ärkebiskopen i Upsala
att sätta sig i förbindelse med M. till pietismens
motarbetande. 1706 var han å nyo hos Karl XII,
som då utfärdade det skarpa ediktet mot pietister,
dateradt Lusuc i Volynien d. 7 Juni 1706. M. var
varmt tillgifven Karl XII, äfven i olyckans dagar. Då
tsar Peter och konung August af Polen 1712 ärnade
besöka Nikolaikyrkan i Greifswald och M. med
anledning deraf fick tillsägelse att utesluta den
dittills öfliga kyrkobönen om fiendens fördrifvande,
nekade han enständigt och träffades, då han hotades
med tvångsåtgärder, af ett slaganfall, till följd
af hvilket han nedlade alla sina befattningar. Han
afled i Stettin d. 30 Mars 1712. Icke mindre än
581 skrifter hafva utgått från M:s hand. Han var en
intresserad konstvän och efterlemnade ett bibliotek
af 18,000 band. K. H.
Mayer, Johann Tobias, tysk astronom, f. 1723 i
Marbach i Würtemberg, anställdes 1746 vid Homannska
kartinstitutet i Nürnberg och blef 1751 professor
i ekonomi och matematik i Göttingen samt 1754
föreståndare för det dåvarande lilla observatoriet
derstädes. Död 1762. – M. kan vid sidan af den
engelske astronomen Bradley anses som den moderna
observationskonstens grundare. Han var den förste,
som påvisade nödvändigheten att taga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
