Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mayer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktade företrädare var mild och välvillig. Sålunda
kunde M. tämligen ostördt få egna sig åt politiken. I
denna sökte han fullfölja och genomföra hvad Richelieu
börjat. Så fortsatte han krigen med kejsaren och
Spanien. Det förra slutades genom westfaliska freden
(1648), det senare genom den pyreneiska (1659). Genom
båda vann Frankrike nya områden. Den inre styrelsen
var ej lika lycklig. M. hade af sin företrädare ärft
en mängd finansiella svårigheter, hvilka ytterligare
ökades genom de kostsamma krigen och genom den usla
penningeförvaltningen, som sköttes af kardinalens
landsman, Particelli d’Emery. Penningar upplånades
till 25 proc., ämbeten och adelskap såldes,
tunga skatter utskrefvos och föråldrade stadgar
upplifvades, för att styrelsen skulle kunna utpressa
penningar. Derigenom uppstod ett allmänt missnöje mot
M., hvilken sjelf var mycket girig och beskylldes
för att bestjäla staten. Parlamentet i Paris gaf
1648 signalen till motstånd, och det farliga
uppror utbröt, som är kändt under namnet »Fronden»
(se d. o.). M. måste i Febr. 1651 fly från Paris till
Brühl på Kölns område, hvarifrån han dock fortfor
att styra drottningen och Frankrike. Han återkom
väl i slutet af s. å., men måste i Aug. 1652 ännu en
gång fly. Sedan upproret i slutet af s. å. lagt sig,
höll den under detsamma i tusentals satiriska dikter
och smädeskrifter (se Mazarinades) förlöjligade eller
hånade M. d. 3 Febr. 1653 sitt intåg i Paris under
befolkningens jubel och mäktigare än någonsin. Han
fortfor att till sin död vara Frankrikes egentlige
styresman, äfven sedan Ludvig XIV sjelf tillträdt
styrelsen. Hans inre förvaltning var alltjämt af
sämsta slag. Han riktade sig på statens bekostnad,
efterlemnade en kolossal förmögenhet och drog på
allt sätt fram sin slägt. Sin broder, Michel, gjorde
han 1647 till kardinal, sin systerson, Phil. Julien
Mancini, till hertig af Nevers och sina systerdöttrar
(M:s ena syster var gift med en Martinozzi, den andra
med en Mancini) bortgifte han med män, tillhörande
Frankrikes förnämsta ätter, samt lät staten betala
deras hemgift. (Hortense Mancinis man, Armand de
La Meilleraie, en son till marskalken hertig de La
Meilleraie, antog titeln hertig af Mazarin). M. dog
d. 9 Mars 1661 i Vincennes. Ett vackert och varaktigt
bevis på M:s böjelse för literaturen är det af honom
1643 bildade och för allmänheten i Paris öppnade
bibliotek (Bibliothèque Mazarine), som, urspr. 60,000
bd starkt, nu (1886) räknar öfver 150,000 bd och 6,000
handskrifter. – M:s historia är skildrad af Aubery
(1688) och Bazin (1842), hans ungdomsår af Cousin
(1865). En fullständig samling af hans bref (»Lettres
du Cardinal M. pendant son ministère») har börjat
utgifvas af A. Chéruel. J. Fr. N.
Mazarinades [masarina’d] kallas med ett gemensamt namn
de satiriska dikter och smädeskrifter, som i Frankrike
utgåfvos (af Scarron, kardinal de Retz m. fl.) under
Fronden (1648–52) och voro riktade mot kardinal
Mazarin; äfven de flygskrifter (af Gabr. Naudé
m. fl.), som togo parti för Mazarin, fingo detta namn.
Namnet är hemtadt från en af de ryktbaraste af dessa
smädedikter, »La Mazarinade» (daterad d. 11 Mars
1651). Antalet mazarinader var utomordentligt:
i Bibliothcque de l’Arsenal i Paris förvaras ännu
omkr. 4,200 stycken, och kejserl. biblioteket i
Petersburg har icke mindre än 6,000 stycken. C. Moreau
har utgifvit en bibliografi öfver mazarinader (3 dlr,
1850–55) och ett urval af dem (2 dlr).
Mazatlan, stad i mejikanska staten
Sinaloa, vid Stilla hafvet, nära mynningen af
Kalifornia-viken. Omkr. 17,000 innev. Betydande handel
med England, Frankrike och Förenta staterna.
Mazepa. Ivan Stepanovitj M.Koledin-ski, kosakhetman,
föddes i Lill-Ryssland mellan åren 1629–1644 och
uppfostrades vid polske konungen Johan Kasimirs
hof. I Volynicn egde den händelse rum, som gjort honom
till hjelte i åtskilliga romantiska skildringar. En
»pan» (adlig godsegare) af slägten Falbovski,
som erhållit kännedom om M:s intima förhållande
till hans hustru, lät binda honom baklänges på en
yster häst, som förde honom sargad och halfdöd till
hans port. I Polen förblef M. till 1663, då Johan
Kasimir företog ett fälttåg till Ukrajna på venstra
Dnjepr-stranden. M. uppehöll sig sedermera flere år
hos hetmanen Samojlovitj, men sökte i hemlighet
att störta honom, och några dagar efter hans
afsättning blef M., d. 25 Juli 1687, af kosakerna
vald till hans efterträdare. Förhållandet emellan
Lill- och Stor-Ryssland, som länge varit spändt,
blef det ännu mer, då tsar Peter från början af
sitt krig med Karl XII fordrade, att kosakerna,
som aldrig förut blifvit förda utom sitt Ukrajnas
gräns, skulle tåga till rikets nordliga delar,
skådeplatsen för krigshändelserna. Lill-ryssarna på
högra Dnjepr-stranden hade råkat i öppen fejd med de
polske »panerna», och från venstra stranden öfvergingo
deras landsmän för att deltaga i striden mot sina
gamla fiender. Det låg derför i såväl Rysslands
som Polens intresse att söka lugna lill-ryssarna,
men då krigsoperationerna mot Sverige 1700 öppnats
i Livland af polske konungen, befallde tsaren,
att kosaker skulle aftåga dit. M. sjelf uppträdde
dock ej på krigsplatsen förr än följande år, då ock
uppsnappade kosaker förde hans namn till svenska
högqvarteret i Marienburg, der det berättades, att
han stod i spetsen for 40,000 man. En afdelning af
hans kosaker deltog i slaget vid Erastfehr (Dec.
1701). Nu började enskilda kosaker öfvergå till
svenskarna. 1704 erhöll M. befallning att taga sitt
högqvarter i Polen. Förhållandet emellan honom och
tsaren hade ännu ej blifvit stördt. Men följande år
sammanträffade M. med furstinnan Dolska, enka efter
stormarskalken i Litaven. Hennes son hade öfvergått
på sin anförvandt konung Stanislaus’ sida. Bref,
som furstinnan sedermera afsände till M., sägas hos
honom hafva väckt de första tankarna på öfvergång
till svenskarna. Frestelsen underblåstes, då M. i
Juli 1706 erhöll tsarens befallning att ställa sig
under Mensjikovs befäl, hvilket han ansåg såsom en
förolämpning. Tsarens planer att ombilda åtskilliga
urgamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
