Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazzola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mazziniennes» (1870) och Nardi: »Giuseppe M., la vita,
gli scritti e le dottrine» (1872).
Mazzola. Se Mazzuoli.
Mazzolini (Mazzolino), Ludovico, italiensk målare af
skolan i Ferrara, f. 1481, d. före 1530 (28?), var
enligt allmänt antagande lärjunge till Lorenzo Costa,
enligt Lermolief snarare till Domenico Panetti, samt
arbetade i Ferrara och Bologna. Med en viss realistisk
uppfattning förenade han en glödande kolorit och
målade mest smärre kabinettsbilder af mycket värde,
friska i färg, ehuru något öfverlastade. I Ateneo i
Ferrara finnes af honom en större bild, Kristusbarnets
tillbedjan, i Berlin 3 bilder, af hvilka en, Kristus
lärer i templet, anses vara ett särdeles godt arbete
af mästaren. C. R. N.
Mazzoni, Guido, kallad Modanino, italiensk
bildhuggare i Modena, der han arbetade på 1480-talet
och dog 1518. Han utförde uteslutande frigrupper,
modellerade i lera, framställda i naturlig storlek
samt naturalistiskt målade. Denna art af plastik,
som var vanlig under ungrenaissancens tid på sådana
orter, hvilka egde brist på marmor, hade i M. sin
mest energiske representant. Dessa hans figurer,
hvilka sammankomponerats för en sluten grupp,
taga sig äfven bäst ut på sådant sätt, medan de
åtskilda eller fristående verka löjligt eller
afskräckande. Hans bästa grupper äro Kristus som lik,
sörjd af sina närmaste (i S. Giovanni decollato
i Modena), en samling af starkt naturalistiska
figurer, men ypperligt uttryckande en häftig
sorg, samt i domens krypta en grupp af Madonnan
med Kristus som barn, våldsamt gråtande, medan
en trasig piga bjuder honom välling i en sked,
af hvilken han smakar. M. var lärare åt Begarelli,
Correggios samtida, hvilken inom terracotta-gruppen
höjde sig till ett slags lidelsefull idealitet.
C. R. N.
Mazzucato, Alberto, italiensk musiker, f. 1813,
d. 1877, försökte sig i Padua 1834 såsom
operakompositör, men utan framgång. Äfven hans
öfriga kompositioner hafva stannat i förgätenhet,
hvaremot han vunnit anseende såsom en af Italiens
bästa kritiker och lärare. 1839 blef han sånglärare,
1851 kompositionslärare, 1852 estetisk föreläsare och
1872 direktör vid konservatoriet i Milano, hvarjämte
han 1859–69 var konsertmästare vid Scalateatern. Han
redigerade dessutom »Gazetta musicale», utgaf
Asiolis »Principj elementari di musica», öfversatte
arbeten af Garcia, Fétis, Panofka o. s. v.
A. L.
Mazzuchelli [-kelli], Giovanni Maria de, grefve,
italiensk literaturhistoriker, f. 1707, d. 1765,
bibliotekstjensteman i sin födelsestad, Brescia,
samlade och ordnade materialet till ett i anläggningen
storartadt biografiskt verk, Gli scrittori d’Italia,
cioè notizie storiche e critiche (1753–63), vid hvars
utarbetande flere lärde bistodo honom. De 6 band,
som utkommo, omfattade dock endast bokstäfverna
A–B. Efter M:s död fortsattes arbetet i blygsammare
skala af G. Rodella.
Mazzuoli (Mazzola), italiensk målarefamilj i Parma
under renaissancen. 1. Filippo M., d. omkr. 1505,
fader till Parmegianino (se
nedan), har i Parmas museum efterlemnat en hård och
torr Madonna (1491) och i Neapel en Grafläggning af
samma art (1500).– 2. Girolamo M., hette egentligen
Bedolo l. Bedullo, men emedan han genom giftermål
blef befryndad med familjen M., antog han dennas
namn. Han bildade sig efter Parmegianino och blef en
fullständig manierist. Enligt Vasari arbetade han ännu
1566 och efterlemnade en son: 3. Alessandro M.,
som var en svag härmare af sin fader och dog 1608. –
Den berömdaste i familjen var 4. Francesco M., kallad
Parmegianino (»den lille parmesanen»), son till den
ofvannämnde Filippo och kusin till Girolamos hustru,
f. 1503 l. 1504 i Parma, d. 1540. Han lefde således ej
länge, men gjorde sig tidigt bemärkt, och Vasari höjer
honom till skyarna. Om han varit Correggios lärjunge
är osäkert, men visst är, att han studerat denne
mästares arbeten och följt hans grundsatser. Han egde
en glänsande teknik, som han fullkomnade i Rom under
studium af Michelangelo och Rafael, men han lemnade
denna stad efter dess plundring 1525. Han var åter
i Parma 1530 och fick der en mängd beställningar å
fresker, religiösa och mytologiska stafflibilder samt
porträtt. De sistnämnda äro hans bästa arbeten, emedan
han i dem hade att hålla sig helt enkelt till naturen,
(så t. ex. hans porträtt i Neapel, de s. k. Columbus
och Vespucci samt hans egen dotter), under det att de
kolossala bilderna af Archimedes och Pythagoras äro
afskyvärda. Ypperligt är äfven hans eget porträtt
i Uffizi i Florens. Af hans fresker är S. Georg
(i kyrkan S. Giovanni Evangelista i Parma) den
förnämsta. Bland hans religiösa taflor märkes främst
Madonnan med långa halsen (i Pal. Pitti i Florens),
en sirligt affekterad bild, och dessutom många andra
af samma slag så väl söder som norr om Alperna. Bättre
äro hans mytologiska stycken, såsom en omtyckt Amor (i
Wien) och en Ganymedes (i Dresden). Parmegianino är
det tydligaste exemplet på huru Correggios egendomliga
uppfattning och målningssätt kunde gifva upphof till
den värsta manierism. C. R. N.
Mc. Se Mac.
Meade [mid], George Gordon, nord-amerikansk general,
f. 1816, d. 1872, var vid inbördeskrigets utbrott
(1861) major i Förenta staternas armé, fick i
Aug. s. å. befälet öfver en brigad frivilliga
unionstrupper i Virginia, blef 1862 kårchef och
erhöll i Juni 1863 efter Hooker öfverkommandot vid
Potomac-hären. Han besegrade i tredagarsslaget vid
Gettysburg (d. 1–3 Juli s. å.) de konfedererades
general en chef, Lee, men gjorde i vederbörandes
tycke icke tillräckligt bruk af denna framgång. Han
underordnades 1864 Grant och kämpade under denne till
krigets slut.
Meadville [midvill], stad i nord-amerikanska,
staten Pennsylvania, vid French creek,
en biflod till Alleghany river, och New
York–Pennsylvania–Ohio-jernvägen. 10,500
innev. (1884). Maskinverkstäder, ullspinnerier,
glasbruk, oljeraffinaderier. Unitarisk teologisk
skola samt Alleghany college, grundadt 1816
af presbyterianer, sedan 1833 tillhörigt
metodist-episkopalkyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
