Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mecklenburg (riktigare Meklenburg), område i norra Tyskland vid Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 2/5 och i M.-Strelitz något mer än hälften
af hela landet; hela det öfriga jordområdet
tillhör ridderskapet (5,695 qvkm. i M.-Schwerin,
640 i M.-Strelitz), enskilda stiftelser samt
flere städer. Bönderna äro endast förpaktare;
arrendena antingen gälla för lifstid eller gå
i arf. Undervisningsväsendet är ganska högt
utveckladt. M. har 9 gymnasier, 7 realskolor, 3
seminarier samt ett motsvarande antal folkskolor. I
Rostock finnes ett universitet med omkr. 300
studerande. Nästan hela befolkningen tillhör den
evangelisk-lutherska bekännelsen. Kyrkostyrelsen
utöfvas af storhertigarna genom oberkirchenrath i
M.-Schwerin och konsistorium i M.-Strelitz. – Båda
storhertigdömena äro inskränkta monarkier, ärftliga på
manssidan. De regerande familjerna äro nära beslägtade
och ega ömsesidiga successionsrättigheter. Skulle
båda grenarna utdö, öfvergå deras besittningar till
Preussen. Konstitutionen, hvilken är gemensam för de
båda storhertigdömena, innebär få drag af den moderna
politikens liberala tendenser; den grundar sig på den
öfverenskommelse, som hertigen af M.-Schwerin 1755
träffade med sina ständer, och som s. å. biträddes
af M.-Strelitz. Båda storhertigdömenas ständer
bilda sedan 1523 en gemensam korporation, kallad
»Landesunion», som består af »ritterschaft», till
hvilket höra alla egare (omkr. 700) af riddaregods,
samt »landschaft», som omfattar representanter
(borgmästaren) för 47 städers magistrat. Såväl
ritter- som landschaft, hvilka samlas på en
kammare och rösta per capita, äro fördelade
efter kretsar: den mecklenburgska, den vendiska
och den stargardska. Furstendömet Ratzeburg samt
städerna Wismar, Ludwigslust och Neustrelitz äro icke
representerade på landtdagen, utan styras direkt af de
resp. storhertigarna. Landesunion sammanträder hvarje
höst, omvexlande i Sternberg och Malchin. Mellan
sina sessioner representeras den af ett utskott
af 9 medlemmar. Från landtdagarna böra skiljas de
s. k. konvokations- och deputationsdagarna, hvilka
äro sammankomster af ständer från ena eller andra
storhertigdömet för behandling af vigtiga enskilda
angelägenheter. I spetsen för de olika grenarna af
statsförvaltningen stå i M.-Schwerin 4 ministrar
(för utrikes-, civil-, justitie- och finansärenden),
i M.-Strelitz 1 statsminister. I högsta instans
dömer såväl i brottmål som i civilmål den för
båda hertigdömena gemensamma oberlandesgericht
i Rostock. I M.-Schwerin finnas 3 landgerichte (i
Schwerin, Güstrow och Rostock) och 43 amtsgerichte,
i M.-Strelitz 1 landgericht och 10 amtsgerichte. Enär
ingen officiel budget offentliggöres, är det
omöjligt att känna storhertigdömenas finanser. I
M.-Schwerin har man 3 särskilda finanssystem: 1)
landsherrens förvaltning, 2) ständernas särskilda
finansförvaltning, som förfogar endast öfver små
medel, samt 3) den gemensamma finansförvaltningen,
hvars årliga inkomster och utgifter anslås till 2
mill. mark. Inkomsterna under första rubriken härröra
från domänen, ordinarie skatter samt särskilda
bidrag för vissa ändamål och uppgå till omkr. 12
mill. mark. Med denna summa bestridas de egentliga
statsutgifterna jämte matrikularbidraget till rikskassan (1885–86:
1,320,000 mark). Statsskulden uppgår till omkr. 23
mill. mark. Rörande M.-Strelitz’ statsinkomster finnas
inga uppgifter; dess statsskuld anses uppgå till
6 mill. mark. Storhertigens privata inkomster af
domänen göra honom till en af de rikaste furstar i
Tyskland. Båda storhertigdömena äro sedan 1871 delar
af Tyska riket. M.-Schwerin har 2, M.-Strelitz 1 röst
i förbundsrådet; M.-Schwerin sänder 6, M.-Strelitz 1
representant till tyska riksdagen. Storhertigdömena
uppsätta 2 infanteriregementen, 1 bataljon jägare,
2 dragonregementen och 4 batterier fältartilleri,
tillhörande 9:de tyska armékåren. Båda storhertigarna
hafva samma titel; äfven deras vapen, ett framåtvändt
svart oxhufvud med röd krona, silfverhorn och
silfvernosring i guldfält, är gemensamt. 1864
stiftades en gemensam orden: Vendernas krona,
och 1884 stiftade storhertigen af M.-Schwerin en
griporden. Residensstäder äro i M.-Schwerin Schwerin
och Ludwigslust samt i M.-Strelitz Neustrelitz.
Historia. Vandalerna, som på Tacitus’ tid innehade
den trakt, som nu kallas M., efterträddes i 6:te
årh. af den slaviska stammen obotriter, hvilkas
hufvudort Miklinborg (»den stora borgen», nu en by
s. om Wismar) gifvit landet dess namn. 1164 gjorde
hertig Henrik Lejonet af Sachsen sig till herre
öfver deras land och insatte deras furste Pribislav,
stamfader för det ännu regerande furstehuset, till sin
vasall, sedan denne antagit kristendomen. Valdemar
Sejr gjorde M. 1202 skattskyldigt till Danmark, men
denna förbindelse löstes efter Valdemars nederlag
vid Bornhöved (1227). Tio år derefter (1237)
inträffade landets första delning, hvarigenom
4 linier bildades. Af dessa fortlefver ännu den
äldsta, som residerade i stamslottet M., hvaremot
de andra tre utdogo: linien Werle l. Güstrow 1436,
Rostock 1314 och Parchim 1315, så att deras land
återgingo till hufvudlinien, hvilken genom gifte
derjämte erhöll herrskapet Stargard 1304 och genom
köp grefskapet Schwerin 1358. Under medeltiden
gjorde hertigarna af Sachsen och markgrefvarna
af Brandenburg anspråk på länshöghet öfver M.,
och först 1348 erhöll Albrekt I (f. omkr. 1317,
d. 1379) af kejsar Karl IV hertigtiteln och erkändes
dermed såsom omedelbar riksfurste. Denne M:s förste
hertig, Albrekt, var gift med svensk-norske konungen
Magnus Erikssons syster Eufemia och spelade en rätt
betydande, men till följd af hans opålitlighet ej
vacker rol i den skandinaviska nordens politiska
historia. Hans andre son med Eufemia, Albrekt II,
var 1364–89 konung i Sverige samt efter sin äldre
broder Henriks död, 1384, hertig af M. Genom fördraget
i Wittstock 1442 erhöll Brandenburg successionsrätt,
om M:s dynasti utslocknade på manssidan. 1549 erkändes
den lutherska läran som landets religion. 1621 egde
en ny delning rum, mellan linierna M.-Schwerin och
M.-Güstrow. I trettioåriga kriget afsattes (1628)
de båda hertigarna Johan Albrekt af M.-Güstrow och
Adolf Fredrik (d. 1658) af M.-Schwerin till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
