Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medevi, Sveriges äldsta helsobrunn - Medgift. Se Hemföljd - Med Gud och Sveriges allmoge anföres stundom, ehuru oriktigt, såsom konung gustaf I:s valspråk - Med Guds hjelp, ett af konung Karl XII:s valspråk - Medhjelpare (Lat. socius), jur., den, som uppsåtligen med råd och dåd främjar ett brott - Medhurst, Walter Henry - Mediae (litterae mediae), Lat., fotet., kallas i den äldre grammatiken b-, d- och g-ljuden - Mediæval. Se Medieval - Medial (lat. medialis), i midten befintlig; hörande till medium (se d. o.) - Mediana språkljud, fonet. - Medianpapper, papper af medelstort format - Mediant, musikt., den ton å diatoniska skalan, som ligger midt emellan tonika och dominant - Mediastinum, Lat., anat., det af hjertat m. m. fyllda rum i brösthålan - Mediat, medelbar, beroende - Mediate, medelbart - Mediation, bemedling - Mediationsakten. Se Schweiz, hist. - Mediatisera, d. v. s. göra mediat - Mediator l. mediatör, medlare - Medicago L., bot., ett örtslägte - Medicaster, qvacksalvare - Medicéerna. Se Medici - Mediceiska stjernor, förålrad benämning å planeten Jupiters månar - Mediceiska Venus. Se Aphrodite, sp. 889 - Medici, medicéerna, en för affärsdriftighet, rikedom, konstsinne och storartadt mecenatskap berömd »popolan»-slägt i Florens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medevi, Sveriges äldsta helsobrunn, är beläget
i Vestra Ny socken, Aska härad af Östergötlands
län, nära Vetterns strand, 18 km. från Motala och
27 km. från Askersund. Närmaste jernvägsstation
är Degerön (på Hallsberg–Mjölbybanan), på 11
km. afstånd. Från Motala och Askersund gå ångbåtar
till M. Brunnen undersöktes 1678 af Urban Hjärne,
hvilkens byst (modellerad af J. F. Kjellberg)
uppsattes 1878 framför Högbrunnen och hvarje år är
föremål för hyllning d. 25 Juli, hvilken dag räknas
som brunnens födelsedag. Brunnens egare var först
riksrådet friherre Gustaf Soop. Dennes son måste
pantsätta den i riksbanken, från hvilken den till en
del löstes af enkedrottning Hedvig Eleonora. Derefter
öfvergick brunnen till familjerna Wachtmeister,
Fersen, Odencrantz (1780) och Virgin (1806). Sedan
1829 har den tillhört flere olika bolag. – M. har
ett sundt och vackert läge, 120 m. öfver hafvet, 33
m. öfver Vettern, i en vacker park af gamla almar,
björkar och alar. Boningshusen ligga bland barrträd
på en sandås, som sluttar mot Vettern. Luften är ren
och fri från dimmor. Af de i bruk varande 6 källorna
är Högbrunnen den äldsta (upptagen 1677). Den gifver
omkr. 36 hl. i dygnet och innehåller, enl. analys
af prof. A. Wimmerstedt (1865), 0,1758 delar
kolsyrad jernoxidul på 10,000 delar vatten, något
mera klornatrium och kolsyrad kalk, något mindre
gips, svafvelsyradt kali samt kolsyrad magnesia
och kiselsyra, en obetydlighet fosforsyrad kalk och
lerjord. Kamrerskällan, upptagen 1860, håller något
mindre jern; ännu svagare äro Gustaf Adolfskällan
och Amiralskällan. Närmast Högbrunnen i jernhalt
kommer den af dr E. Engdahl upptagna s. k. Engdahlskällan.
Genom borrning upptogs Intendentskällan
1881. För fattiga patienter är vid M. väl sörjdt
genom Allmänna lasarettet, Kungl. lasarettet
(inrättadt 1818 af Karl XIV Johan) och Pauvres
honteux-kassan. Medevi badgyttja, upptäckt 1773,
hemtas genom borrning till 2,4–4,5 m. djup från en
närbelägen mosse. Den utmärker sig för sin rikedom på
skelett af diatomacéer. – Se A. Levertin: »Svenska
brunnar och bad» (1883). F. B.
Medgift. Se Hemföljd.
Med Gud och Sveriges allmoge anföres stundom, ehuru
oriktigt, såsom konung Gustaf I:s valspråk eller
såsom hans vanliga lösen. Orden äro ett citat ur
konungens afskedstal till ständerna och hafva först
af efterverlden gjorts till hans valspråk.
Med Guds hjelp, ett af konung Karl XII:s valspråk.
Medhjelpare (Lat. socius), jur., den, som uppsåtligen
med råd eller dåd främjar ett brott, som af annan
begås. Enligt svensk lag straffas den, som biträder
vid sjelfva utförandet af brottet och detta på sådant
sätt, »att gerningen derigenom sker», såsom vore
han sjelf gerningsman. Den medhjelpare åter, som
lemnat sitt biträde före brottets utförande, eller
hvars medverkan vid sjelfva brottet varit af mindre
väsentlig beskaffenhet, träffas af ett ringare straff
(strafflagens 3 kap.). Jfr Anstiftare.
J. H–r.
Medhurst [mä’ddhörst], Walter Henry, engelsk
protestantisk missionär, filolog, f. 1796, utsändes
1816 af missionssällskapet i London till dess
station på Malakka samt verkade der, på Java och
(sedan 1843) i Shanghai hängifvet för missionens
sak. Bl. a. inlade han stor förtjenst såsom den
förnämste deltagaren i utarbetandet af en ny
kinesisk bibelöfversättning. 1856 hemreste han af
helsoskäl till Europa. Han dog d. 24 Jan. 1857,
två dagar efter sin ankomst till London. Bland
åtskilliga af M. utgifna arbeten märkas Chinese and
english dictionary (1842–43) och English and chinese
dictionary (1847–48).
Mediae (litterae mediae), Lat., fonet.,
kallas i den äldre grammatiken b-, d- och g-ljuden
(»bokstäfverna» b, d och g). De »stumma» konsonanterna
(grammata afona, litt. mutae, motsvarande den nyare
fonetikens explosivor) delades i psila (egentl.
nakna): [pi] [tau] [kappa], mesa (mellan »psila» och »dasea»): [beta]
[delta] [gamma], dasea (egentl. ludna, täta): ([phi] [theta] [chi], och dessa
uttryck återgåfvos af latinska grammatiker med tenues,
mediae och aspiratae. Man tvistar om hvad som för
medierna skall vara det väsentligen karakteristiska:
röstbandstonen, som vanligen åtföljer dem, eller
den svagare intensiteten hos den utandade luften
eller den svagare spänningen i mundelarna. Vill
man uttrycka sig exakt, gör man bäst i att undvika
den mångtydiga termen. Våra vanliga svenska b, d,
g äro »tonande svaga» explosivor. Men inom större
eller mindre områden af Danmark, Tyskland och Schweiz
(äfven i England, hos oss i Kalixmålet) förekomma b,
d, g utan (eller med ett minimum af) ton, och dessa
språkljud skilja sig då blott genom ett svagare tryck
(intensitet) samt dermed naturligtvis sammanhängande
mindre spänning i mundelarnas muskler från p, t,
k (för så vidt dessa senare icke äro aspirator,
såsom fallet är i de skandinaviska språken och i
tyskan); detta är då »tonlösa medier». Trycket
(intensiteten) kan vara olika: svagt i t. ex. Schweiz,
starkare i mellersta Tyskland. I senare fallet
reduceras skilnaden emellan tenues och »tonlösa
medier» till en obetydlighet, eller de sammanfalla,
så att ingen skilnad göres emellan p och b, t och
d, k och g. Skilnaden emellan t. ex. »hartes p»
och »weiches b» inskränker sig då till ortografien
och uppfattas icke af örat. I sanskrit och andra
indiska språk finnas utom vanliga medier äfven
aspirerade medier, som i latinsk skrift bruka
återgifvas med bh, dh o. s. v. Jfr Konsonant.
Lll.
Mediaeval. Se Medieval.
Medial (Lat. medialis), i midten befintlig; hörande
till medium (se d. o.).
Mediana språkljud (af Lat. medianus, i midten
befintlig), fonet., äro sådana (konsonanter),
som, till skilnad från laterala, bildas i munnens
midtlinie, eller vid hvilkas uttal den utandade
luften, talströmmen, passerar längs tungans rygg. Så
bildas de flesta konsonanter och alla hittills kända
vokaler, medan åter vid de laterala språkljudens
(l-ljudens) bildning talströmmen, vanligen genom
tungan, hindras i midtlinien och tvingas åt
sidorna. Jfr Konsonant.
Lll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
