- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1239-1240

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medvetande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taflor i Berlin, bland hvilka ett dynlandskap är
utmärkt genom ljus och färgkraft. – 2. Jan van der
M
. l. J. Vermeer, de jonge, d. y., holländsk målare
och raderare, f. i Haarlem 1656, d. i samma stad
1705, son till den föregående samt lärjunge af honom
och af Claas Berchem, var efter en resa till Italien
verksam i sin födelsestad. Han målade dels vidsträckta
landskap från Rhenflodens stränder, dels efter
italienska motiv, bägge arterna lifvade med herdar
och kreatur. Till den förra arten hör Sofvande herde
(i Amsterdam), till den senare Italienskt landskap
(i Rotterdam) och ett annat liknande i Berlin.
C. R. N.

Meerane [merane], en snabbt uppväxande fabriksstad
i vestra Sachsen, kretsen Zwickau, vid jernvägen
Chemnitz–Gera, hade 1834 endast 4,172, men 1880 22,293
innev. Tillverkning af ylle- och halfylletyger samt
stora färgerier.

Meert [mert], Pieter, målare tillhörande flamska
skolan, f. i Bruxelles 1619, inskrefs i sin
födelsestads målaregille 1629 och blef mästare
1640. Död 1669. Han målade mest porträtt, särskildt
för skrån och brödraskap i Bruxelles bilder af
deras samlade styrelse. En sådan är Fiskareskråets
syndikat
i Bruxelles, 4 allvarliga män i 1600-talets
borgerliga svarta drägt. I Berlin finnas af
hans hand ett mansporträtt samt en tafla, kallad
Redaren och hans hustru, kroppsstora helfigurer,
sittande vid en strand, der man ser fartyg och
folk. Dessa tre bilder äro förmodligen de enda tre,
som finnas i behåll af en konstnär, hvilken samtiden
jämförde med Van Dyck, och som i alla händelser
är en af sin tids märkligaste porträttmålare.
C. R. N.

Meeting [mit-], Eng., egentl. möte; folkmöte,
församling, massmöte, utlyst i syfte att utröna
folkopinionen i någon politisk eller social fråga;
gemensam andaktsöfning. Meeting-house [-haus],
samlingshus, bönehus, prediko-kapell, sektkyrka.

Mefistofeles l. Mefisto (af osäker härledning;
enl. somliga af Grek. me, icke, fos, ljus, och
filos, vän, »den, som hatar ljuset»; enl. andra af
Hebr. participierna mefir, förstörare, och tofel,
lögnare), djefvulen i Faustsagan. Se Faust. –
Mefistofelisk, demoniskt elak, kallt hånande, ironiskt
misstrogen gent emot varaktigheten af menniskornas
ädlare känslor och öfversinliga sträfvanden. Uttrycket
stöder sig på Mefistofeles-karakteren sådan han
utdanats i Göthes »Faust», hvarest han framstår såsom
den humoristiske, men på den handgripligaste sinliga
verklighet riktade »anden, som städse förnekar».

Mefitisk (af Lat. mephitis, skadlig utdunstning från
jorden) kallade man förr hvarje för helsan skadlig
gas eller luft, oberoende af dess sammansättning
eller uppkomst. I den äldre kemien kallades äfven
åtskilliga kolsyrade salter eller karbonater för
mefiter. F. B.

Mega, Grek., »stort», »mycket». – Ordet mega (framför
vokal meg) framför någon elektrisk enhet betecknar
denna enhet multiplicerad med 1,000,000, t. ex. 1
megohm = 1,000,000 ohm, 1 megavolt = 1,000,000 volt
o. s. v.

Megabazos och Megabyzos (Lat. Megabazus och
Megabyzus), två hos de gamle författarna ofta
förblandade namn på fornpersiska stormän. Bland
desse märkas: 1) Megabazos, persisk fältherre,
hvilken af Darius, då han återvände från fälttåget
mot skyterna (513 f. Kr.), qvarlemnades i Europa och
underkufvade Tracien. – 2) Megabyzos, son af Zopyros
och förmäld med en dotter till Xerxes, anförde en
härafdelning vid Xerxes’ stora fälttåg mot Grekland
(480 f. Kr.) och herskade sedermera såsom satrap
öfver Syrien, hvarifrån han år 453 företog ett
fälttåg till Egypten, der han besegrade Inaros och
de till hans hjelp ankomne athenarna. Mot Artaxerxes
I gjorde han 447 ett uppror, som måste biläggas på
underhandlingens väg. M. blef sedermera landsförvisad,
men lyckades slutligen återvinna konungens nåd och
dog vid hög ålder. A. M. A.

Megacephalon rubripes, zool. Se Maleon.

Megaceros (af Grek. megas, stor, och keras,
horn), paleont., fossilt slägte af hjortfamiljen,
hvars horn äro stora, greniga, plattade, med
ända till 3 m. emellan spetsarna. M. finnes i
Europas posttertiära bildningar, synnerligast på
Irland (den irländska jättehjorten, M. hibernicus
l. Cervus megaceros). Den har troligen ej lefvat
i historisk tid; dock har man ansett möjligt, att
den i Nibelungenlied omtalade »schelch» skulle vara
denna hjortart. B. L-n.

Megachile Latr., zool., ett slägte inom steklarnas
ordning (Hymenoptera) bland insekterna. Det hör
till biens grupp (Apidae), som har den trådlika,
oftast håriga tungan lika lång som eller längre
än dess slida. Slägtet igenkännes genom sin mera
korta och tjocka, under tätt håriga kropp, hvars
bakdel är bred och ej brokig. Tredje benparets
skenben äro icke sammantryckta eller platta såsom
hos honingsbin och humlor. Hufvudet är mycket bredt,
med de tandade mandiblerna i spetsen snedt afskurna;
maxillarpalperna äro korta, 2-ledade. Hithörande arter
äro af medelstorlek, med bi-liknande utseende, men med
svart grundfärg, sällan visande metallglans. De flyga
snabbt och bygga högst egendomliga fingerborglika
bon, oftast af noggrant afpassade blad, somliga
företrädesvis af törnrosor. Man finner deras bon i
murknade trädstammar, i plank och i lerväggar. Om
slägtet Osmia icke utbrytes från Megachile,
omfattar M. 18 arter i Skandinavien. O. T. S.

Megaira. Se Erinyer.

Megakles (Grek.; »storfrejdad»), forngrekiskt
mansnamn, vanligt i synnerhet bland alkmaioniderna,
en af det forna Athens yppersta ätter. Mest
bekant är M., Alkmaions son. Se Kylon.
A. M. A.

Megalesia l. ludi megalenses (af Grek. megas,
stor) kallades i det forna Rom den fest, som hvarje
år i början af April månad egnades åt den »stora
gudamodren» (Lat. Magna Mater, se Rhea), hvars bild
och dyrkan år 205 f. Kr. införts från Pessinus i
Mindre Asien. I likhet med denna gudinnas hela dyrkan
utmärkte sig denna fest genom en vild orgiastisk
stämning. Gudinnans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free