- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1255-1256

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mehri ... - Meissner, August Hermann ernst Bernhard - Meissonier, Jean Louis Ernest - Mejdell. Se Meidell, D. - Mejer, Otto Georg Alexander - Mejeri, en till en landtegendom hörande byggnad, i hvilken man håller mjölken frisk samt deraf kernar smör och bereder ost

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

physiologie der haut (1853), Beiträge zur
physiologie des sehorgans
(1854), Untersuchungen
über das entstehen der hippursäure
(i förening med
Shephard, 1866) samt ett stort antal afhandlingar i
vetenskapliga tidskrifter. Åren 1856–71 utgaf han
utmärkta redogörelser för fysiologiens framsteg
(Berichte der fortschritte in der anatomie und
pliysiologie;
den anatomiska delen är författad
af Henle). R. T-dt.

Meissner [me’js-], August Hermann Ernst Bernhard,
musiker, född d. 6 Mars 1833 i Grabow i
Mecklenburg-Schwerin. studerade under Grützmacher
och Kummer m. fl. samt fick anställningar som
violoncellist i Königsberg, Göteborg, London,
Helsingfors och (1868) Stockholm, der han 1869
blef kapellmästare i Berns’ salong. Såsom anförare
för gratiskonserterna derstädes har M. inlagt
stora förtjenster och ännu mera genom de af honom
1872–78 anordnade populära symfonimatinéerna, å
hvilka han i Stockholm introducerade åtskilligt af
klassiska och moderna orkesterkompositioner. Såsom
violoncellspelare har han flerestädes uppträdt
både solo och i samspel med de förnämste virtuoser.
A. L.

Meissonier [mässånje], Jean Louis Ernest, Frankrikes
mest berömde genremålare i senare delen af 1800-talet,
f. i Lyon 1815, visade tidiga anlag för målarekonsten,
men måste för att få egna sig åt denna kämpa med
sina föräldrars motvilja för denna hans böjelse, och
nödgades till sist ställa sig fullständigt på egen
botten samt söka vinna sitt uppehälle med sina händers
verk under sina studier i Paris. Han rönte der icke
inflytande af någon skola eller någon tidsriktning,
utan gick sin egen väg och studerade företrädesvis
de gamle flandrarna och holländarna i Louvre. Han
började sin bana med att illustrera bekanta verk,
framför alla Bernardin de S:t Pierres arbeten,
hvilka han utstyrde med fina, om troget naturstudium
vittnande teckningar. Då han sedermera vände sig
till den sjelfständiga konsten, voro holländarna
hans ledare. Och med riktig takt vände han sig då i
afseende på sina ämnen till det adertonde århundradet,
hvars lif han skildrade i små bilder, gripande genom
den sanning och trohet, hvarmed både det menskliga i
allmänhet och tidstyperna voro återgifna. Det första
arbete af honom, som väckte uppseende, var En läsande
(1840), men det första, som hade glänsande framgång,
var hans Schackspelare (1841), som var slående ej
blott genom den sanna uppfattningen, utan kanske ännu
mera genom ett utförande, som var mästerligt på grund
af sin individualism och sin lätthet, oaktadt det
nästan mikroskopiska i föredraget. Dermed hade M. sin
bana klar. Outtröttligt fortgick han i skildringen
af det förra århundradet (sällan någon äldre tid),
och han framställde dervid medelklassens menniskor i
enkla situationer, med ett par, tre, ytterst sällan
flere figurer i sällskaplig samvaro. Sådana bilder
äro En målare i sin atelier (1843), De tre vännerna
(tre borgare, som röka ur kritpipor vid ett glas
öl, 1848), Kägelspelare (1848 och 1855), Målare och
två konstvänner, som se på hans teckningar
(1852),
Ung man vid skrifbordet, funderande och bitande sig
i fingret (1852), Förtroendet (ung man, som vid
ett glas vin visar en äldre ett bref. 1853), Une
lecture chez Diderot
(encyklopedistiska författare,
af hvilka en läser ett manuskript), Rasten (ryttare
hvila utanför ett värdshus, 1862) m. fl. Att märka
är M:s böjelse för att nästan uteslutande framställa
manliga figurer, likasom om han ej tilltrodde sig att
uttrycka qvinligt behag. Hans målningssätt är också
i viss mån torrt, men utmärkt för den klaraste,
mest harmoniskt fördelade luftton. Hans svagaste
sida är koloriten, som anger lokalfärgerna utan alla
sammansmältande mellantoner. Sällan har M. gått utom
den stilla sferen af harmlöst borgerligt lif. Endast
en gång har han gifvit en komisk skildring, i
Flamskt borgaregarde, och dramatisk spänning har
han blott två gånger eftertraktat, i Bravi (1852,
ett par skurkar i 1500-talets kostym, lurande på
sitt offer) och i La rixe (1855, slagsmål på en
krog), men här har M. icke fullt varit sig sjelf. –
Slutligen har han äfven med större eller mindre
framgång vändt sig till Frankrikes nyare historia och
målat dels ett par barrikadscener, dels och främst
ett par smärre dukar med scener ur Napoleonidernas
historia. Den ena är Kejsar Napoleon III vid Solferino
(1864, nu i Luxembourg), ett slags historietafla
med tumshöga figurer, samt Napoleon 1814 (N. i
spetsen för sin stab, modfälld och dyster, under grå
himmel i smutsigt snöslask). För öfrigt har M. målat
åtskilliga porträtt. Han är också bekant såsom den,
hvilken för sina verk erhållit de oerhördaste pris,
stigande till flere hundra tusen francs för de minsta
bitar. M. är sedan 1861 medlem af Franska institutet
och sedan 1868 af konstakademien i Stockholm. C. R. N.

Mejdell. Se Meidell D.

Mejer [ma’jer], Otto Georg Alexander, tysk
protestantisk kyrkorättslärare, f. 1818, erhöll
professur 1847 i Königsberg, 1850 i Greifswald, 1851
i Rostock, der han 1854–59 i förening med Kliefoth
utgaf »Kirchliche zeitschrift», och är sedan 1874
professor i stats- och kyrkorätt vid Göttingens
universitet. Hans vigtigaste arbete är hans historia
öfver de tyska konkordatsförhandlingarna sedan 1815:
Zur geschichte der römisch-deutschen frage (1871
o. f.).

Mejeri (T. meierei, af meier, förvaltare,
öfveruppsyningsman på ett landtgods, af Lat. major,
se d. o.), en till en landtegendom hörande byggnad,
i hvilken man håller mjölken frisk samt deraf kernar
smör och bereder ost (jfr Holländeri). I Sverige
sörjer staten f. n. (1886) på följande sätt för
meddelande af undervisning i mejerihushållning. Högre
undervisningskurser äro inrättade vid de båda
landtbruksinstituten. Lägre mejeriskolor finnas vid
Robertsfors i Vesterbottens län och Huså i Jämtlands
län. Statsbidrag lemnas till 30 elevers undervisning
vid enskilda mejerier i olika delar af landet. Statens
utgifter för hela denna undervisning uppgå till 22,000
kr. årligen. Derjämte äro i dennas tjenst anställda
tvänne kringresande undervisare i boskapsskötsel och
mejerihushållning. Jfr Landtbruksundervisningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free