- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1287-1288

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanderhjelm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dekoreringens fyllighet och ett smakfullt
användande af renaissancemotiv. Bland andra
arbeten af M. må vidare nämnas Åtvids nya kyrka i
Östergötland, K. skridskopaviljongen i Stockholm
samt dekoreringen (i morisk stil) af kafésalen
till Hamburger börs’ restaurant i nämnda stad.
-rn.

Melanderhjelm, Daniel, matematiker och astronom,
född i Stockholm d. 29 Okt. 1726, blef student
i Upsala 1740, filos. magister 1752, docent i
matematisk fysik s. å., adjunkt i fysik 1757,
professor i astronomi 1761 och adlad 1778 (han
hette förut Melander). Han erhöll tjenstledighet
1782, kallades 1788 till Stockholm för att
biträda vid Krigsakademiens organisation
och utnämndes 1797 till Vetenskapsakademiens
sekreterare. Död i Stockholm d. 8 Jan. 1810. M. var
ledamot af Vetenskaps-societeiten i Upsala,
Vetenskapsakademien (1765), Vitterhetsakademien
(1780) och Krigsvetenskapsakademien, af
akademierna i Petersburg, Berlin, Göttingen,
Köpenhamn, Bologna, Siena och Filadelfia samt
korresponderande ledamot af akademierna i Paris
och Turin. Han fick 1801 kansliråds titel. – Såsom
astronom utöfvade M. en mångsidig och omfattande
skriftställareverksamhet. Till ledning för den
akademiska undervisningen utgaf han en Conspectus
praelectionum academicarum continens fundamenta
astronomiae
(1760; 2:dra uppl. 1779), hvilken sedermera
i något omarbetad och utvidgad form utgafs på svenska
under titel Astronomie (1795). Detta arbete var en
för sin tid ganska förtjenstfull lärobok, och den
latinska upplagan användes äfven utomlands ända
in på 1800-talet. Hans rent vetenskapliga arbeten
voro företrädesvis egnade åt celesta mekaniken,
särskildt åt den allmänna teorien för solsystemet
och månens teori. Bland hans afhandlingar rörande
det första ämnet må nämnas Om den synliga verldens
större eller mindre varaktighet
(Vet.-akad:s
handl. 1771–1772; sedermera, i latinsk redaktion,
med titel Meditationes nonnullae de machina hujus
mundi,
införd i Atti dell’Accad. delle scienze
di Siena V, 1774), i hvilken M. sökte visa, att
bland alla möjliga attraktionslagar den faktiskt
befintliga är för verldssystemets bestånd den mest
lämpliga. Bland hans arbeten öfver månens teori bör
särskildt anföras De theoria lunae commentarii (1769,
utg. i förening med P. Frisi; ny upplaga skall enligt
en föga trovärdig uppgift hafva utkommit 1782), i
hvilken, med gravitationsteorien till utgångspunkt,
månens rörelse bestämmes och hithörande problem
lösas enligt andra, delvis enklare, metoder än de af
Clairaut, Euler och Lagrange angifna. De numeriska
beräkningarna äro utförda af M. ensam. Bland de många
öfriga ämnen, hvilka han i sina skrifter behandlat,
må nämnas Venuspassagen, planeternas atmosfer och
sättet att bestämma tidseqvationen. M. var äfven
upphofsmannen till den under J. Svanbergs ledning 1802
företagna gradmätningen i Lappland och författade
förordet till redogörelsen derför. – Äfven åt den
rena matematiken egnade M. flere arbeten. Han sökte
jämväl på detta område tillgodose den akademiska
undervisningens behof och utgaf derför en ny upplaga af Newtons
afhandling om kurvors qvadratur, försedd med
vederbörliga anmärkningar och tillägg af honom
sjelf (Isaaci Newtoni tractatus de quadratura
curvarum in usum studiosae juventutis mathematicae
explicationibus illustratus,
1762). Tilläggen,
hvilka upptaga omkr. 2/3 af hela arbetet, visa,
att M. gjort sig förtrolig med fluxionsmetoden,
ehuru visserligen arbetets lämplighet såsom lärobok
torde vara tvifvelaktig. För öfrigt behandlade han
i flere afhandlingar integralkalkylen och teorien
för differentialeqvationens integration. De af
honom framställda resultaten äro dock af tämligen
speciel natur och innehålla i allmänhet blott
ganska enkla, substitutionsformler. – M. var
en man med mångsidig, ej blott vetenskaplig,
utan äfven literär bildning. I hans skrifter
finnas nedlagda resultat äfven häraf, t. ex. i
afhandlingen Om nyttan af ett de lärdes eget språk
(Vitterh.-akad:s handl., del 9). Hans arbeten äro
dels utgifna särskildt eller i disputationsform,
dels införda i Vetensk.-akad:s handl. samt flere in-
och utländska samfunds handlingar eller tidskrifter.
G. E.

Melanemi (af Grek. melas, svart, och haima, blod), en
vanligen af malaria eller frossa uppkommen förändring
af blodet, som håller merendels svarta pigmentkorn
i mängd jämte talrika hvita blodkulor, hvaremot de
röda äro förminskade. Det i blodet cirkulerande
pigmentet fastnar i kapillärerna i hjernan, lefvern,
njurarna och körtlarna samt förorsakar härigenom
mångfaldiga rubbningar, som vanligen under den
allmänna bilden af anemi och frosskakexi slutar
med döden. F. B.

Melanesien (af Grek. melas, svart, och nesos,
ö). Se Australien och Oceanien. – Melanesier. Se
Malajiska rasen.

Melanesiska l. melanesisk-mikronesiska språken
kallas en till den malajisk-polynesiska språkstammen
(se d. o.) hörande språkgrupp, som omfattar
(enl. Fr. Müller) Viti-(Fidji-)öarna, Nya Hebriderna
och Salomons-öarna af det s. k. Melanesien, samt
större delen af Mikronesien, Karolinerna, Marshall-
och Gilbert-öarna, och (enl. H. Gabelentz) äfven
det återstående af Melanesien, Nya Kaledonien
och Loyalty-öarna. (De sistnämndes tungomål anses
deremot af Müller utgöra en särskild afdelning af
papuaspråken.) Melanesiska språken bilda icke en med
hvarandra så nära förbunden enhet som de malajiska
och polynesiska språken hvar för sig och intaga
mellan dessa en förmedlande ställning. I fonetiskt
hänseende ega de ljuden b, d, g (dock oftast äfven
i början af ord nasalerade till mb, nd, ng), några
språk äfven frikativorna ch och s, hvilka alla
fattas i polynesiska språk, men sakna å andra sidan
de i malajiska språk förekommande ljuden p, f, h,
z.
Substantivet har två olika artiklar, alltefter som
det är proprium eller appellativum, men saknar oftast
särskild form för pluralis. Deremot ega pronomina både
dualis och dubbel pluralis (för fåtal och flertal),
och dessutom vid 1 pers. inklusiv- och exklusivform,
alltefter som den tilltalade inbegripes i »vi»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free