Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanderhjelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller icke. Possessiva uttryckas med suffix som
i semitiska språk, men med artikel, t. ex. (i
Viti) a’tama-ng(u), »min far», a tama-nda, »vår
far» (inclus.). Verbet är särdeles formlöst och
uttrycker tempora och modi blott med tillagda
adverb. Viti-språket är det mest utvecklade
och vigtigaste. – Jfr H. v. der Gabelentz: »Die
melanesischen sprachen» (1860 och 1873), G. v. der
Gabelentz und A. Meyer: »Beiträge zur kenntniss der
melanesischen, mikronesischen und papuanischen
sprachen» (1882), Hazlewood: »Fijian-english
and english-fijian dictionary . . . and a
grammar of the language» (2:dra uppl. 1872).
H. A.
Mélange [-langsj], Fr., blandning.
Melanicterus (af Grek. melas, svart), med., den
svartbruna hudfärg, som stundom träffas vid icterus
(gulsot). F. B.
Melanin (af Grek. me1las, svart), gemensamt namn
på åtskilliga i djurkroppen dels under normala, dels
under sjukliga förhållanden förekommande färgämnen. De
äro bruna eller svarta, amorfa, olösliga i de flesta
lösningsmedel, men trots dessa likheter helt säkert
icke identiska, att döma af de betydliga olikheter i
sammansättningen man vid analys af dem funnit. Melanin
förekommer i negrernas hud, i näthinnan, i hår och
fjädrar, i lymfkörtlarna, i lungorna, i vissa svulster
o. s. v. Jern synes utgöra en konstant beståndsdel af
detta ämne (som för öfrigt består af kol, väte, qväfve
och syre), och såväl denna som andra omständigheter
göra det särdeles troligt, att melaninen äro
nära slägt med blodets jernhaltiga färgämne.
S. J-n.
Melanit (af Grek. melas, svart), svart
jernkalkgranat.
Melankoli, en sinnessjukdom (se Melancholia);
tungsinne, vemod, svårmod i allmänhet. – Melankolisk,
som lider af eller är fallen för melankoli;
tungsint, vemodig, svårmodig, sorgbunden. Se vidare
Temperament.
Melano, Giov. da. Se Milano.
Melanocorypha calandra. Se Kalanderlärkan.
Melanos (af Grek. melas, svart), bildning af mörkt
pigment i organiska väfnader, pigmentinfiltration
eller pigmentmetamorfos. Pigmentet uppstår genom
omvandling af blodets färgämne till hematoidin
eller melanin. I huden finnes pigment normalt
hos de färgade menniskoraserna, hos alla med
mörk hy, i fräknar och lefverfläckar, i ögats
chorioidea; patologiskt i morbus Addisoni, såsom en
qvarstående lemning efter de flesta hyperemier,
blödningar eller inflammationer i huden på serösa
hinnor, slemhinnor eller i inre organ. Stundom
fyllas särskilda svulster med pigment, såsom
bindväfssvulster, som då kallas melanomer, eller
kräftsvulster, melano-sarkomer och melano-karcinomer.
F. B.
Melanthaceae, bot., har K. Brown benämnt den
liljeartade växtfamilj, till hvilken hör den hos
oss odlade tidlösan eller nakna jungfrun, Colchicum
autumnale L., och hvilken familj af De Candolle kallas
Colchicaceae (se
Colchicum). Familjens tre hufvudgrupper, Veratreae,
Uvulareae och Colchiceae, äro till utseendet hvarandra
särdeles olika, i det Veratreae hafva bladbärande,
ofta ganska hög stjelk. med blommorna i klase, ax
eller stundom vipplik samling, då deremot Colchiceae
hafva en underjordisk lökknöl (bulbotuber),
från hvilken en naken blomma skjuter upp, efter
hvilken sedermera frukten uppväxer å en kort, bladig
stjelk. Dessa afdelningår äro ofta uppställda såsom
särskilda familjer. Mclanthacéerna äro alla mer
eller mindre giftiga. Jfr Narthecium och Veratrum.
O. T. S.
Melanthios, forngrekisk målare, tillhörande den
s. k. sikyoniska skolan i 4:de årh. f. Kr. Hans
styrka säges hafva legat dels i figurernas
anordning, dels i koloriten. I likhet med några
andra berömda målare, t. ex. Apelles, begagnade han
vid utförandet af sina taflor endast fyra färger.
A. M. A.
Melaphyr. Se Melafyr.
Melas, Michael von, baron, österrikisk general,
f. 1735, d. 1806, steg såsom adjutant hos
fältmarskalken Daun under sjuåriga kriget (1756–63)
till kapten, var 1787–91 med i kriget mot turkarna
och blef under 1794 års fälttåg mot Frankrike
fältmarskalklöjtnant. 1796 anförde han reserven
uti Italien. 1797 fick han högsta befälet derstädes,
eröfrade Tortona och segrade i förening med Suvorov
vid Trebbia (1799) och vid Novi (s. å.) samt ensam
vid Genola (s. å.). 1800 stod M. såsom befälhafvare
i norra Italien, instängde och belägrade Massena i
Genua och vände sig derefter mot den öfver Alperna
komne Bonaparte, som han så när hade besegrat vid
Marengo, om ej segern genom Desaix’ och Kellermanns
uppträdande ryckts honom ur händerna (se
Marengo). M. nedlade derefter befälet och drog sig tillbaka.
C. O. N.
Melasma, svart hudpigmentering. Jfr Melanos.
Melass (Fr. mélasse, af Lat. mellaceum, sammankokt
sött vin, af mel, honing), den bruna sirap, som vid
sockersaftens kristallisering till råsocker afrinner
genom silbottnen. Melass består af slemsocker jämte
mer eller mindre kristalliserbart socker och nyttjas
hufvudsakligen till romtillverkning och beredning
af farinsocker.
Melastomaceae, bot., en nära Myrtaceae stående
nat. fam., omfattande såväl träd och buskar som örter
samt utgörande tillsammans omkr. 150 slägten med 1,800
arter, hvilka i synnerhet träffas i Syd-Amerikas
tropiska trakter. Bladen äro motsatta eller
kransstallda, enkla, med 3 till 9 bågböjda nerver,
utgående från bladbasen och förenade medelst tätt, men
mycket regelbundet ställda, med hvarandra parallella
tvärnerver. Blommorna äro stora och vackra, med i
knoppen hopvridna kronor och egendomliga ståndare,
hvilka äro dubbelvikna i knoppen och hafva knappar med
öronlika bihang. Frömjölet utsläppes genom vanligen
blott en porlik öppning i knappens näbblikt utdragna
spets. Frukten är ett bär, som ofta är ätligt, och
hvars saft hos alla arter af slägtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
