Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanderhjelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den samtida hithörande utländska literaturen.
G. E.
Melderstein, bruksegendom i Råneå socken,
Norrbottens län, vid Råne elf, omkr. 10 km,
ofvanför Råneå kyrkoby. Godset, som eges af Gellivare
bolag, omfattar M. jernbruk med sågar och Rånby
qvarn, Strömsunds faktori, Hvitåfors sågverk,
Afvafors masugn samt en betydande jordegendom,
bl. a. M. säteri, 3 1/16 mtl, alltsammans taxeradt till
omkr. 500,000 kr. M:s bruk och Strömsunds masugn
anlades af bruksdirektören A. Steinholtz, som 1738
tillhandlade sig de kapten Karl Thingvall meddelade
privilegier på bruksanläggning i dessa trakter,
och den i föreg. art. nämnde J. Meldercreutz blef
1740 medintressent i och 1744 ensam egare af dessa
bruksegendomar. 1799 köptes de af S. G. Hermelin,
såldes 1814 af hans kreditorer till rådman
A. Lythraeus, hvilken 1825 öfverlät sin eganderätt
till Karl XIV Johan, som äfven kom i besittning
af de af generalmajor Louis de Camps anlagda
Hvitåfors stångjernsverk och Afvafors masugn. Jämte
Gellivareverken försåldes dessa s. k. Råneverken af
konung Oskar I och hafva sedan flere gånger ombytt
egare. (Jfr E. Ekman: »Meldersteins bruk», 1785.)
Meldolla (Meldola, Medola, Medula), Andrea,
kallad Schiavone (»slavoniern»), italiensk
målare och etsare af den venezianska skolan, f. i
Dalmatien sannolikt före 1522, d. i Venezia 1582,
hade utbildat sig under inflytande af Tizian, i
hvars atelier han en tid var verksam som biträde,
samt genom studium af Parmegianinos verk. Som han
var medellös, sysslade han i början med skrin- och
möbelmålning, något som var vanligt hos den tidens
målare. En Parnass i München antages numera
vara ett verk af detta slag. För öfrigt målade
han bibliska stycken, hvarjämte det mytologiska
elementet och landskapet spelade en betydande rol
i hans konstnärskap. Af hans bibliska bilder märkas
Kristi dop (Venezias akademi), Herdarnas tillbedjan
(Uffizi i Florens), Abels död (Palazzo Pitti i
Florens). Af landskap finnas tvänne i Berlin honom
tillskrifna; och äro de hans, så utgöra de ett par
af de tidigaste sjelfständiga landskapen inom ej
blott den venezianska skolan, utan öfver hufvud inom
Italiens konst. Dessutom målade M. porträtt, af hvilka
flere finnas i Pal. Pitti. Han efterlemnade jämväl
kopparstick, betecknade med hans namn eller monogramm.
C. R. N.
Meldorf, stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein,
kretsen Süder-Dithmarschen, vid ån Miele, 4 km. från
Nordsjön. 3,514 innev. (1880). M. omtalas redan i 8:de
årh. I krigen mot Ditmarsken blef det tvänne gånger
(1500 och 1559) intaget och plundradt af de danska
trupperna, hvarvid en stor del af befolkningen omkom.
Mele (Fornnord. Meili), Nord. mytol., en åsagud,
Odens son, omnämnes på ett par ställen såsom Tors
broder, men om hans verk och betydelse hafva de till
oss komna myterna ingenting att berätta.
Th. W.
Meleager. Se Meleagros.
Meleagrina. Se Perlmussla.
Meleagris. Se Perlhönsslägtet
Meleagros (Lat. Meleager). 1. Forngrekisk sagohjelte, son
af den etoliske sagokonungen Oinevs i Kalydon
och hans gemål, Althaia. Meleagersagan, hvilken
i många punkter visar en i ögonen fallande likhet
med Achillevs’-sagan, föreligger i två väsentligen
olika former, hvilka dock båda öfverensstämma deri,
att den »kalydoniska jagten» framställes såsom
M:s förnämsta bragd och tillika såsom den närmaste
orsaken till hans tidiga död. Enligt Homeros hade
Oinevs, då han anställde ett stort offer åt alla
de öfrige gudarna, försummat Artemis, hvilken
hämnades genom att sända en fruktansvärd vildgalt,
som härjade de bördiga fälten och vingårdarna kring
Kalydon. M. uppbådade då samtidens förnämsta hjeltar
att tillika med honom göra jagt på odjuret, hvilket
äfven dervid fälldes. Men om besittningen af dess
hufvud och hud, såsom utgörande jagtens segerbyte,
uppstod på Artemis’ anstiftan en blodig strid emellan
etolerna och de närboende kureterna, hvilka deltagit
i jagten. Så länge M. kämpade på etolernas sida, var
segern deras; men då han råkat döda sin morbroder
och derigenom åsamkat sig förbannelse af sin moder,
hvilken anropade underjordens gudamakter att genom
sonens död hämnas hennes broder, drog M. sig tillbaka
och kunde hvarken genom böner eller tårar förmås
att vidare deltaga i striden. Först när staden var
nära att intagas med storm, lyckades hans gemål,
den sköna Kleopatra, beveka honom. Kureternas
skaror jagades på flykten, men moderns förbannelse
verkade, och M. återvände aldrig från striden. –
I sin yngre, af senare skalder (bland dem de attiske
sorgspelsdiktarna) bearbetade form låter sagan ödets
gudinnor redan vid M:s födelse bebåda, att han skulle
dö, så snart en på härden liggande eldbrand hunnit
förbrinna. Hans moder skyndade då att släcka branden
och gömde den omsorgsfullt i en kista. Barnets lif var
dermed tillsvidare tryggadt, och M. uppväxte till en
härlig hjelteyngling. Men då han vid den kalydoniska
jagten förärade den af honom nedlagda vildgaltens hud
åt den af honom älskade, sköna jägarinnan Atalanta,
hvilken varit den första, som sårat djuret med sin
pil, härmades Althaias bröder öfver att ärepriset
skulle tillfalla en qvinna och fråntogo henne med våld
bytet, men blefvo till straff för denna oförsynthet
dödade af M. Vredgad öfver sina bröders död, framtog
Althaia då den ödesdigra branden och kastade den på
elden, hvarvid M:s lif genast utslocknade. Tröstlös
öfver sitt förhastade dåd, hängde sig Althaia. Äfven
M:s gemål, Kleopatra (Alkyone), beröfvade sig lifvet,
och hans systrar begräto honom oaflåtligt, tills
de af Artemis förvandlades till klagande perlhöns
(meleagrides). Äfven åt den grekiska forntidens
bildande konst gaf Meleagersagan flerfaldigt stoff,
och särskildt ega vi i behåll åtskilliga vackra
sarkofagreliefer, hvilka framställa de kring M:s
dödsbädd sörjande an-förvandterna. – 2. Befälhafvare
öfver en af de sex afdelningarna i Alexander den
stores macedonska falang. Efter konungens död
lyckades han till en början genomdrifva sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
