Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melech ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännande såsom regent jämte Perdikkas, men på dennes
anstiftan blef han utlemnad af sina egna soldater
och aflifvad. – 3. Grekisk epigrammdiktare
från Gadara i Palestina omkr. år 60 f. Kr. Under
rubriken Stefanos (Krans) hopsamlade han ett stort
antal epigrammatiska dikter från äldre tider,
af hvilka åtskilliga der ifrån upptagits i den
under namn af »Anthologia palatina» kända
samlingen. Hans egna bibehållna epigramm, 128
till antalet, tillhöra den erotiska riktningen samt
utmärka sig genom liflig fantasi och sinlig glöd.
A. M. A.
Melech, Salomo ben, judisk grammatiker, f. i Fess i
Afrika, flyttade till Konstantinopel och skref der
1554 sin förträffliga, enkla och grammatikaliska
kommentar öfver Gamla testamentets samtliga böcker
under namnet Miklal jofi (Fulländad skönhet). Enskilda
delar deraf öfversattes på latin af Köppen, Molitor,
Seyfried o. a. En vacker upplaga af denna bok, ökad
med anmärkningar af J. Abendana, utkom i Amsterdam
1661–1685 i fol. L. L.
Meleda (i forntiden Melita), den sydligaste af de
större dalmatiska öarna, i kretsen Ragusa, är bergig,
af vulkaniskt ursprung, 35 km. lång, 1,5–4 km. bred
och hade 1880 1,509 innev. Hufvudorten är
Babinopolje. Man ansåg förr en tid, att det var vid denna
ö Paulus led skeppsbrott; men numera kan det anses
såsom afgjordt, att tilldragelsen timat vid ön Malta,
hvars forntida namn äfvenledes var Melita.
Melegnano [-lenjanå], förr Marignano, stad uti
italienska prov. Milano, vid Pos biflod Lambro
och jernvägen Milano–Piacenza, 15 km. s. ö. om
Milano. 6,022 innev. (1881). M. är historiskt bekant
genom den seger, som Frans I af Frankrike d. 13 och 14
Sept. 1515 der vann öfver schweizarna, äfvensom genom
en fäktning d. 8 Juni 1859, i hvilken de österrikiska
brigaderna Boer och Roden blefvo besegrade af de
franska divisionerna Ladmirault och Bazaine.
Melek Sjah. Se Malek Sjah.
Melem, Hans, tysk målare, tillhörande skolan
från Köln, då denna stod under inflytande af
den nederländska konsten, lefde i början af
1500-talet. Af honom känner man endast en signerad
tafla, nämligen ett sjelfporträtt (1530, nu i
München), utfördt med en skärpa i formen och en
spiritualitet i uppfattningen, som påminna om Holbein.
C. R. N.
Melendez Valdes, Don Juan, spansk skald, f. 1754 i
Ribera del Fresno (prov. Badajoz), studerade juridik
i Salamanca, rönte för sina vittra förstlingar
vänskapsfull uppmuntran af skalden Cadahalso och
statsmannen Jovellanos, vann med dikten Batilo 1780
Spanska akademiens pris för den bästa eklog, fick
1784 sin dramatiska pastoral Las bodas de Camacho el
rico upp på tiljan och utgaf 1785 Poesias liricas
(flere uppl. inom ett år), dermed åter bringande de
gamla nationella sångformerna till heders. Han rörde
sig i dem med ledighet, smak och naturligt behag. I
synnerhet utmärkte han sig i anakreontiska oder,
herdedikter och letrillas. 1783 utnämndes M. till
professor i Salamanca, 1789 till domare i Zaragoza
samt erhöll 1797 ett högt finansämbete i Madrid,
men förvisades efter Jovellanos’ störtande 1798 från hufvudstaden,
dit han först efter »fredsfursten» Godoys fall 1808
fick återvända. Han lät da af Josef Bonaparte förmå
sig att mottaga en plats såsom undervisningsminister,
men måste efter fransmännens utdrifvande 1814 gå i
landsflykt. Död i Montpellier, 1817. Under sin senare
skaldebana efterbildade han Milton (i epopén La caida
de Luzbel) och Thomson (i oder och epistlar). M. var
Spaniens mest begafvade skald under 1700-talet, fastän
icke något stort snille. Han sökte förena nationelt
kynne med den herskande franska klassiciteten och
vardt så stiftare af den s. k. Salamanca-skolan, som
fullföljde hans riktning. Hans arbeten utgåfvos 1820,
i 4 bd (3:dje uppl. 1838).
Melera (Fr. mêler), blanda, inblanda. – Melerad,
af obestämd, blandad färg; spräcklig.
Meles, zool. Se Gräflingslägtet.
Mélesville [meläsvi’l], psevdonym för författaren
Anne Honoré Joseph Duveyrier.
Melfi, stad uti italienska prov. Potenza, på en
lavakulle vid foten af den slocknade vulkanen Volture
l. Vultur. Omkr. 12,000 innev. Stadens murar och torn
hafva trotsat alla jordskalf, som hemsökt staden,
men vid jordbäfningen 1851 instörtade hela
öfre staden jämte den 1155 grundlagda katedralen,
hvilken sedermera åter uppbygts. Ofvanför staden
ligger ett af de normandiske hertigarna uppfördt
slott, som från 1500-talet tillhört familjen Doria,
hvilken restaurerat det.
Meli, Giovanni, siciliansk skald, f. 1740 i Palermo,
d. 1815 såsom professor i kemi derstädes, diktade på
sin fäderneös munart tjusande ekloger, idyller och
anakreontiska sånger, fulla af solig glädje och ett
verkligt grekiskt behag. I hans folklifsskildringar
få fiskare och herdar tala sitt eget språk. Han
skref derjämte med stor framgång elegier, epistlar,
canzoner, fabler och satirer samt de större komiska
dikterna Fata galante (i 8 sånger), Don Chisciotte
(12 sånger) och satiren Origine del mondo. M:s sånger
lefva på sicilianska folkets läppar. Samlingar af hans
högeligen svåröfversättliga dikter äro öfverflyttade
till italienska af G. Gazzino (1858) och till tyska
af F. Gregorovius (1856). M:s arbeten utgåfvos i 7
bd 1814 (6:te uppl. 1857).
Meliaceae Juss., bot., en nat. fam., som
ofta är sammanförd med de mycket nära stående
Cedrelaceae. Hithörande växter äro träd eller buskar,
hvilka äro utbredda såväl i Nya som i Gamla verlden
inom de varmare jordbältena upp till 40° n. br.,
men förekomma sällsynt utanför tropikerna. Melia
azedarach L. kan odlas i södra Europa. Bladen
äro enkla eller, hos somliga, sammansatta och
punkterade. Blommorna sitta i slaka knippen. De äro
ofta ofullständiga genom felslagning med 3–5 foder-
och kronblad under frukten, som är antingen ett
bär eller en kapsel. Ståndaresträngarna äro mycket
långt hopväxta till ett rör, liksom hos Cedrelaceae
(jfr Mahogniträdet); deras antal är dubbelt mot
kronbladens. Bittra, sammandragande och stärkande
egenskaper tillhöra arterna inom denna familj. Stundom
äro de bittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
