Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellansorken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde, med en af honom konstruerad
termoelektrisk stapel, vigtiga undersökningar öfver det
strålande värmet. Han var äfven den förste, som
uppvisade värmet i månljuset.
Mellplana. Se Medelplana.
Mellösa. 1. Lilla M., socken i Södermanlands
län, Villåttinge härad. Areal 11,708 har. 2;576
innev. (1885). L. M. bildar med Flen ett
alternerande konsistorielt och till egaren
af Stenhammar patronelt pastorat af 2:dra kl.,
Strengnäs stift, Villåttinge kontrakt. – 2. Stora
M., socken i Örebro län, Askers härad. Areal 10,075
har. 3,535 innev. (1885). St. M. bildar med Norrbyås
ett regalt pastorat af 1:sta kl., Strengnäs stift,
Askers kontrakt.
Melnikov [melnikoff], Pavel Ivanovitj,
rysk författare (psevdon. A. Petjerskij),
f. 1819 i Nisjnij-Novgorod, studerade vid Kazans
universitet, blef 183S gymnasielärare (i historia)
i Perm och innehade 1839–46 samma befattning
i sin födelsestad. Han blef sedan anställd hos
guvernören för särskilda uppdrag samt redaktör
af guvernementstidningen och förman i den lokala
statistiska komitén. Redan i Perm började han
sysselsätta sig med landets historia och folklif. Han
fullföljde i Nisjnij-Novgorod liknande studier,
kom derunder i nära beröring med »raskolnikerna»
(sekteristerna) och samlade omfattande iakttagelser
öfver deras lif och seder. Hans sålunda vunna
grundliga kännedom om »raskol» förskaffade
honom plats i en komité för undersökning af
raskolnikernas ställning. M. ingick som tjensteman
i inrikesministeriet och användes för en mängd olika
uppdrag, revisioner samt historiska och statistiska
undersökningar i Volga-guvernementen. Redan 1839
hade han i en tidskrift (»Otetjestv. zapiski»)
publicerat sitt första arbete (Reseanteckningar från
Tambovska guv. till Sibirien). Under den följande
tiden skref han en mängd uppsatser och noveller i
olika tidskrifter och började bl. a. i den af honom
redigerade guvernementstidningen en historia öfver
Susdalsk-nisjegorodska furstendömet. Först med
Semeistvo Krasilnikovych (Krasilnikovernas familj;
i »Moskvitianin», 1852) väckte han dock någon
större uppmärksamhet, men framträdde dermed också
som en författare af första rangen. Den vittra
literaturen började just med Dal, Grigorovitj,
Ostrovskij och Turgenjev vända sig till folklifvet,
och bredvid dessa författare intager »A. Petjerskij»
en hedersplats. Efter fem års tystnad fortsatte
M. på den lyckligt började vägen med en hel rad
berättelser, i hvilka han troget tecknade folkets
seder och tänkesätt samt blottade byråkratiens
missbruk. Mest bekanta och lästa äro de båda
skildringarna V lesach (I skogarna; 4 bd, 2:dra
uppl. 1881) och dess fortsättning Na gorach (På
bergen; likaledes 4 bd, 1881). Den förra började redan
1859 i en af M. uppsatt daglig tidning. Från och med
1860 var han ett par år medarbetare i tidskriften
»Severnaja ptjela» (Nordens bi) och flyttade 1866
till Moskva. Hans omfattande officiella berättelse om
raskolnikerna är icke tryckt. Särskildt utgaf M. en
skrift om raskolnikernas presterskap (Raskolnitji
archierei). M.
utmärker sig genom sin grundliga kännedom om
folklifvet – hans novellistiska teckningar äro
etnografiska källskrifter –, sin enkla, naturliga
komposition och sitt genuint ryska, af folkmålet
färgade språk. Efter ett par års tilltagande
sjuklighet dog M. i sin födelsestad 1883, och med
honom bortgick en af Rysslands förnämste författare.
Lll.
Melo (rättare Mello), Don Francisco Manuel de,
portugisisk-spansk historieskrifvare och skald,
f. i Lissabon 1611, tjenade i spanska armén och
blef senare, då Portugal lösslitit sig från det
spanska herraväldet (1640), brukad i sitt hemlands
diplomatiska förhandlingar. Oskyldigt anklagad
af politiska ovänner, fälldes han för mord, satt
fängslad i nio år och förvistes till Brasilien, men
fick genom fransk bemedling återkomma till Lissabon,
hvarefter han uteslutande egnade sig åt literära
sysselsättningar. Död 1665. Bland hans arbeten,
hvilka tillsammans fylla omkr. 100 bd och äro skrifna
dels på spanska, dels på portugisiska, märkes hans
med afseende på såväl innehåll som komposition och
språkrenhet klassiska Historia de los movimientos,
separation y guerra de Cataluna en tiempo de Felipe
IV (första gången utgifven 1645 under psevdonymen
Clemente Libertino).
Melocactus C. Bauh., bot., ett egendomligt slägte af
örter (eller buskar) med köttiga, bladlösa stammar,
hörande till nat. fam. Cacteae DC., kl. Icosandria
L. M. har likasom Echinocactus stammen aflångt
rundad, af omkr. 15–20 cm. höjd och 10 cm. eller
något större tvärlinie. Hos M. är ytan försedd
med 14 eller 15 mer eller mindre djupa fåror. Å de
mellanstående åsarnas kilformiga kanter sitta de
taggiga blomsterdynorna helt tätt och omgifva de från
dem frambrytande, oskaftade, ensamma, oftast hvita
eller gula blommorna med en tofs af hår. (Rörande
blomsterdynorna och blommorna se Mammillaria och
Cacteae.) Af den i Vestindien och Syd-Amerika allmänna
s. k. »vanliga melonkaktus», M. communis Lk et O.,
användes stammens köttiga massa till uppmjukande
omslag och till baddningar å hudutslag. Frukterna
äro ätbara, och af dem beredes en »bröstsyrup».
O. T. S.
Melodi (Grek. melodia), musikt. 1. I populär mening,
en estetiskt ordnad följd af toner med afrundad
form och sjelfständigt stämningsinnehåll. Såsom
ensam bildande ett helt, utgör en sådan tonföljd
en visa (Fr. air, Eng. tune); såsom medelpunkt inom
ett större konstverk deremot kallas densamma tema,
och företrädesvis sångtema i motsats till det ofta
mindre »melodiska» (sångbara) instrumental-temat. –
2. I mera musikvetenskaplig mening förstås med
melodi ej blott en sjelfständigt afrundad, utan öfver
hufvud hvarje ordnad följd af toner efter hvarandra,
i motsats till »harmoni», som afser ordnandet
af samtidiga toner. All uppfattning af sammanhang
emellan toner beror antingen på tonernas granskap
eller på deras förvandtskap. Strängt taget är blott
den förra af dessa båda principer rent melodisk,
den senare deremot i grunden harmonisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
