- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1325-1326

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melofon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då M. så grundligt förstörts, att man t. o. m. har
svårt att återfinna platsen, der Ptahs helgedom
stått. Men tydligare än allt annat vittnar derom M:s
vidsträckta nekropol, hvars mest i ögonen fallande
monument, pyramiderna, ännu fylla verlden med
häpnad, öfver en yta af minst 50 – kanske ända
till 70 – km. i längd sträcker sig i och utmed
libyska bergen denna Egyptens väldigaste nekropol,
hvars särskilda qvarter tillsammans kunna lemna
en totalbild af egypternas grafskick, sådant det
tedde sig i denna del af landet från rikets första
till dess yttersta dagar, ty så länge tjenade M:s
nekropol sitt ursprungliga ändamål. Nekropolens
större underafdelningar benämnas vanligen efter de
pyramidgrupper, som med större eller mindre mellanrum
träffas utefter hela dess längd. Längst i n. ligger
gruppen vid Abu-Roasch, och efter denna möta vi, om vi
gå i sydlig riktning, de moderna lokaliteterna Gise,
Zawijet-el-Arijan, Abusir, Sakkara, Dahssjur, Lisjt
och Meidum, hvar och en med sina konungagrafvar
(se Pyramider). Privatgrafvarnas tal – större
delen tillhörande den s. k. »mastaba»-typen –
är ofantligt. Många, i synnerhet bland de äldre,
äro dess värre förstörda, men ännu finnes ett
tillräckligt antal i behåll för att tillåta oss
studera egypternas kultur på pyramidbyggarnas tid,
ett studium, hvartill de på grafkamrarnas väggar
meddelade bildserierna inbjuda forskaren. Den
yngre tidens grafvar vid M. innehålla, i
motsats till de äldre, hvilkas framställningar
äro af i väsentlig mån profan art, så godt som
uteslutande religiösa texter och framställningar
samt kunna derför ej med samma fördel nyttjas
som material for kulturhistoriska undersökningar.
K. P.

Memleben, by i preussiska regeringsområdet
Merseburg (Sachsen), vid Unstrut, hade fordom ett
benediktinkloster, hvars kyrka var ett präktigt
byggnadsverk från övergångsperioden från den
bysantinska till den gotiska byggnadsstilen. Nu
återstå af henne endast ruiner. Kryptan har delvis
restaurerats af preussiska regeringen.

Memling (Memlinc, Memlinck; förr oriktigt kallad
Hemling), Hans, flandrisk målare, den förnämste
bland van Eycks efterföljare i slutet af 1400-talet,
antagligen född före 1430, var lärjunge af Roger
van der Weyden, samt bodde och verkade i staden
Brügge, der hans namn första gången förekommer i en
urkund från 1478. (Hans härkomst är okänd, men den
nyaste tyska konsthistorien vill göra honom till
tysk på grund deraf att hans namn alltid tecknas
Hans, icke Jan.) Han dog 1495. – M. är den af de
äldre flandriske mästarna, som genom ett utveckladt
skönhetssinne står den moderna smaken närmast. Han
är i kroppsbildningen mera korrekt och harmonisk,
väljer ej så kantiga rörelsemotiv, gör icke uttrycket
så strängt asketiskt och bekymradt som de andre
målarna inom skolan, och han lyckas särskildt att
i dragen hos sina figurer få fram innerlig och varm
känsla samt kristlig ödmjukhet utan sentimentalitet,
ja äfven att skildra smärtan utan öfverdrift. Han
nöjer sig också hälst med enkla och lugna situationer
och undviker all våldsamhet. Äfven
i färgen är han klar och harmonisk samt gör ett
mildt och vänligt intryck. »Ingen af målarna
på denna sidan Alperna förstår som han att rent
fasthålla medeltidsstilens ödmjukt barnsliga sinne
och dock på samma gång närma sig så den fulländade
konstens frihet» (Woltmann). Af ingen flandrisk
målare finnas häller så många arbeten upptagna i
de europeiska museerna som af M., och dessutom har
forskningen i senare tid velat tillskrifva honom
flere stora verk, om hvilkas äkthet det likväl ännu
herskar tvifvel. Ett sådant verk är Yttersta domen,
triptychon (altarverk med midtbild och 2 flyglar)
i Danzigs Mariakyrka, hvilket 1473 skulle föras
från Brügge till England, men under då varande
misshälligheter emellan hanseaterna och England togs
af en kapare från Danzig. Bilden räknas bland den
flandriska skolans bästa verk. I Brügge, hvilken
stad kan betraktas som ett verkligt Memlingsmuseum,
möter man arbeten af honom, hvilkas härkomst från
honom icke är betviflad. De yppersta finnas i det
berömda Johannes-hospitalet. Ett större altarverk,
Johannes-altaret (sign. 1479), framställer madonnan
med helgon samt Johannes döparens och Johannes
evangelistens legender jämte bilder af stiftarna,
2 bröder och 2 systrar i hospitalet. Ett mindre
triptychon med Konungarnas tillbedjan och porträtt
af den knäböjande stiftaren är också signeradt
samma år. Ett diptychon med madonnan och en bild af
stiftaren, Martin van Newenhoven, efter hvilken verket
benämnes Newenhovens madonna, och som onekligen är
ett af M:s yppersta porträtt, är dateradt 1487. Men
främst bland dessa verk af M. står Den heliga Ursulas
helgonskrin
(1489), med formen af en liten gotisk
kyrka utan torn, på alla sidor, ja äfven på taket
uppfylld af bilder ur helgonets legend, de flesta
utförda på ett oförlikneligt sätt, hvad figurernas
uttryck, omgifvande lokaler och perspektivisk
anordning beträffar, så att det är blott sällan man
märker något spår af stelhet eller tafatthet. Hela
konstverket hör till de dyrbaraste minnena från den
gotiska konstens period. Brügge eger äfven i sin
akademi ett stort altarverk af M. med S. Kristofer
i midten samt på flyglarna borgmästaren Moreel med
fru och barn. I Bruxelles’ museum finnes ett par
ypperliga porträtt af hans hand, nämligen af det
nämnda äkta paret, och i Brügges Johanneshospital
en bild af deras dotter Maria (1480). För öfrigt
träffar man verk af M. i Paris, München, Turin,
Wien, Florens och London, och slutligen märkes hans
sist daterade arbete, ett ofulländadt stort altarverk
med dubbla flyglar (1491, nu i Greveraden-kapellet i
Lybecks domkyrka), framställande Korsfästelsen å
midtbilden. – M:s konst utgör höjdpunkten inom den äldre
flandriska skolan genom sin klara färg, sin riktiga
teckning, sin skarpa iakttagelse af verkligheten och
sitt derjämte utbildade sinne för verklig formskönhet.
C. R. N.

Memmi. 1. Simone M. Se Martino. – 2. Lippo M.,
italiensk målare af Siena-skolan, svåger till Simone
di Martino, utförde dels tillsammans med denne flere
arbeten, såsom ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free