Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mendes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
versformerna, dels (på terziner) satiriska epistlar (cartas)
i horatiansk anda. Hans historiska arbete Guerra de
Granada (tr. 1610; många uppl.), i hvilket moriskernas
resning 1568–70 skildras och bedömes, utmärker sig för
frimod, sanningskärlek och stilens kraft; M. framstår
der såsom en af Spaniens bästa häfdatecknare. Hans
»Obras poéticas» utgåfvos senast 1877.
Mendoza. Se Alarcon y Mendoza.
Mened, jur., en medvetet falsk utsaga, som bekräftas
med ed eller afgifves på förut aflagd ed. Hvarje dylik
utsaga blir dock ej straftbar, utan strafflagarna
inskränka sina straffbestämmelser till sådana fall,
i hvilka det är fråga om en ed, som aflägges inför
offentlig myndighet. Vissa lagar medtaga ej ens
alla sådana eder. Enligt den svenska strafflagen
förutsättes edgång inför domstol eller annanstädes
efter domstols förordnande. Straffet för mened
är efter denna lag straffarbete fr. o. m. två
t. o. m. sex år jämte förlust af medborgerligt
förtroende för alltid. Detta straff skärpes, om
meneden bidragit till att en oskyldig person blifvit
fälld till straff, som han till fullo eller till
någon del undergått. Deremot nedsättes straffet,
om menedaren af egen drift återkallar sin falska
utsaga, förrän annan lidit skada deraf. Ett ringare
straff inträder ock, då den, som höres på ed, af
obetänksamhet förtiger hvad honom till upplysning
i målet är veterligt. Likstäldt med mened är det
fallet, då bekännare af sådan lära, som ej medgifver
edgång, på annat, i stället för ed vedertaget,
sätt bekräftat en falsk utsaga, eller någon vittnat
falskt inför rätta, då ed varit honom eftergifven.
J. H-r.
Menedemos (Lat. Menedemus), forngrekisk filosof
från Eretria på Eubea, lefde i senare delen af 4:de
och i början af 3:dje årh. f. Kr. Han egnade sig
först åt krigareyrket, men fick under ett besök
i Megara sin håg riktad på filosofiska studier och
anslöt sig i synnerhet till Stilpon, en af de ledande
männen inom den megariska skolan. Äfven säges han
i Athen hafva hört Platon. Men detta stämmer ej
öfverens med uppgifterna om hans lefnadstid. Efter
återkomsten till sin fädernestad grundade han der
den s. k. eretriska skolan, hvilken är att betrakta
såsom en utgrening af den megariska. Om innehållet af
hans filosofiska läror är för öfrigt intet närmare
bekant, då han ej efterlemnat några skrifter.
A. M. A.
Menekleidas (Lat. Meneclidas), en ärelysten och
ränksmidande talare och folkledare i det forngrekiska
Thebe, hätsk motståndare till Epameinondas och
Pelopidas. För lagstridigt tillvägagående dömd
till böter, sökte han åvägabringa en revolution,
hvilket dock misslyckades och troligen kostade honom
lifvet. A. M. A.
Menelaos (Att. Meneleos, Dor. Menelas, Lat. Menelaus),
Grek. hjeltes., son af Atrevs, herskaren i Mykenai,
och yngre broder till Agamemnon, ärfde genom sin
gemål, den sköna Helena (se d. o.), konungadömet i
Sparta. Då Helena bortröfvades af Paris, blef detta
anledning till det trojanska kriget, i hvilket M. var
en bland de mest framstående hjeltarna. Han
skildras af Homeros såsom tapper i striden, ståtlig
till utseendet och värdig i hela sitt uppträdande,
men för öfrigt af ett fridsamt lynne och gerna
underordnande sig Agamemnon. Under hemfärden från
Troja blef han med en del af sin flotta väderdrifven
till Egypten och irrade sedan länge omkring vid de
östra Medelhafskusterna, tills han omsider efter åtta
års irrfärder med Helena återkom till Sparta, der han
länge lefde lycklig och vänsäll. Såsom en gudarnas
älskling säges han till och med hafva undgått döden
och blifvit lefvande förflyttad till de elyseiska
fälten. Emellertid visade man på berget Therapne vid
Sparta hans och Helenas graf med en deröfver uppförd
helgedom (Menelaion), af hvars grundmurar man i senare
tider trott sig återfinna några lemningar. M. och
Helena dyrkades der såsom halfgudar (heroer).
A. M. A.
Menelaos, grekisk bildhuggare i Rom under
Augustus’ tid, lärjunge af Stefanos, som åter
hade studerat under Pasiteles, den romersk-grekiska
skolans hufvudman, hvilken arbetade åt Augustus. Af
M. finnes i behåll en mycket berömd marmorgrupp
i Villa Ludovisi, hvilken dock torde vara kopia
efter något framstående grekiskt original, att döma
af motsatsen emellan den utmärkta kompositionen
och det något torra utförandet. Gruppen, som i 2
figurer skildrar återseendet emellan en mor och
hennes son, har efter olika förklaringar blifvit
kallad Penelope och Telemachos, Thesevs och Aithra,
Elektra och Orestes, men benämnes numera efter Otto
Jahns tydning Aipytos och Merope, hvilken med sonens
hjelp vill hämnas på sin senare gemål, hennes förre
makes mördare. C. R. N.
Menelaos, grekisk matematiker i slutet af 1:sta
årh. e. Kr., författade en uppsats om sferiska
trianglar, hvartill det grekiska originalet
är förkommet, men som blifvit bevarad genom
öfversättningar på arabiska och hebreiska. Deri
förekommer bl. a. den vigtiga transversalsatsen,
som fastställer relationen emellan de sex segment,
i hvilka en sferisk triangels sidor delas genom en
storcirkel, och hvilken sats utgjorde grundvalen
för hela den grekiska trigonometrien. M:s uppsats
har flere gånger blifvit i latinsk öfversättning
utgifven; den bästa upplagan är den af Costard
(1758) föranstaltade: Menelai sphaericorum libri
tres. – M. författade äfven en numera förkommen
skrift i sex böcker om beräkning af kordor samt
behandlade enligt Pappos teorien för dubbelkrökta
kurvor. Han anställde för öfrigt i Rom åtskilliga
fixstjernobservationer, hvilka citeras af Ptolemaios.
G. E.
Menenius, namn på en romersk slägt, bland hvars
medlemmar märkes M. Agrippa (se denne).
Menerva. Se Minerva.
Menes (Fornegypt. Mena), det grekiska namnet på
Egyptens förste historiske herskare. M. är med
andra ord den första dynastiens (se Manetho)
förste konung. Han säges hafva härstammat från
staden Tis, en förstad eller grannstad till Abydos,
i öfre Egypten. Derifrån skall han hafva verkställt
föreningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
