- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1367-1368

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meno ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är den om kyrkan såsom ett samfund af idel
heliga. Nära sammanhänger härmed förkastandet af
barndopet. Mennoniterna tilläto ej häller edgång eller
stats- och krigstjenst, i hvilka frågor friare åsigter
dock snart gjorde sig gällande. Frågan om kyrkotukten
söndrade dem redan under Mennos lefnad i ett strängare
parti, de s. k. »fina» (flamingarna), och ett mildare,
de s. k. »grofva» (waterländarna), af hvilka det
senare fick framtiden för sig. Arminianismens
inflytelser vållade ytterligare söndringar. De
arminianskt sinnade kallades galenister, efter sin
lärare, Galenus, eller »lammister» efter lammets
tecken; de calvinskt sinnade hette »apostooler»,
efter läraren Apostool, eller »sonnister» efter solens
(T. sonne) tecken på deras kyrkor. I början af vårt
årh. hafva mennoniterna gifvit vackra prof på endrägt
i den praktiska kristendomens tjenst. Någon bestämd
trosbekännelse vilja de ej mera veta af. De finnas
i flere land; talrikast äro de i Nord-Amerika. G. R-l.

Meno, Ital. (af Lat. minus), musikt., mindre
(m. forte, m. allegro o. s. v.).

Menobranchus lateralis, zool., hör till
fiskgroddjurens underordning (Ichthyodea)
inom amfibiernas klass. Hufvudet är bredt och
plattadt, med stor munöppning och tjocka, köttiga
läppar. Fötterna hafva fyra tår. Gommen är försedd
med en lång, böjd rad af tänder. Färgen är brungrå,
här och der svartfläckig och mörkare marmorerad. Ett
mörkt streck går långs kroppssidorna. Undre
kroppsdelarna äro blekt köttfärgade. Längden
stiger till 60 cm. På halsens sidor finnas yttre,
till färgen röda gälar. Detta djur, som förekommer
sparsamt i Nord-Amerikas Förenta stater i vatten,
träffas af mycket skiljaktig storlek och har på grund
deraf tagits för en sjelfständig art. På samma ställen
finnes äfven ett amfibieslägte vid namn Batrachoseps,
hvaraf den här förevarande arten ansetts vara en
utvecklingsform. C. R. S.

Menoikevs, Grek. hjeltes. 1. En förnäm theban,
fader till Kreon, Iokaste och Hipponome. – 2. Den
förres sonson, Kreons son. Då Thebe hotades
af »de sju hjeltarna», dödade han sig sjelf
för att sålunda till fäderneslandets räddning
hembära ett af Apollon äskadt försoningsoffer.
A. M. A.

Menologium, Grek. menologion (af Grek. men, månad,
och logos, förteckning), ett slags kyrklig kalender,
upptagande i månatlig ordning den grekisk-katolska
kyrkans samtliga åminnelsedagar till helgons och
martyrers firande under hela det grekiska kyrkoåret
(hvilket börjar d. 1 Sept.). Till helgonens och
martyrernas namn äro fogade korta underrättelser
om deras lefnad och dödssätt. De förnämsta
upplagorna äro det s. k. »Menologium basilianum»
(1727) och »Menologion ton evangelon eortastikon»
l. »Calendarium ecclesiae constantinopolitanae»
(2 vol. 1788). Det sistnämnda anses härstamma
från tiden mellan 741 och 775. Menologierna
hafva i den grek.-katolska kyrkan samma betydelse
som »martyrologierna» i den rom.-katolska. Jfr
Martyrologium och Menaion.

Menon, forngrekiskt mansnamn, i synnerhet vanligt
inom vissa förnäma tessaliska slägter. –
1. Herskare (dynastes) i Farsalos, stod under
peloponnesiska kriget (431–404 f. Kr.) på athenarnas
sida och bistod dem vid deras krigsföretag i
Tracien. – 2. Likaledes en tessaler, hvilken
såsom befälhafvare (strateg) öfver 1,500 grekiska
legosoldater deltog i den yngre Kyros’ fälttåg mot
hans broder Artaxerxes. Efter slaget vid Kunaxa (401
f. Kr.) umgicks han med förrädiska stämplingar mot
sina medfältherrar, men blef det oaktadt tillika
med desse försåtligt gripen af Tissafernes och
sedermera afrättad. Xenofon skildrar honom såsom
en hersklysten, bakslug samt i hög grad samvetslös
och dålig menniska. – 3. En sofist, samtida med
Sokrates, efter hvilken Platon uppkallat en af sina
dialoger. Denne M. anses af någre vara samma person
som M. 2. A. M. A.

Menopaus (af Grek. men, månad, och pavsis,
upphörande), menstruationens upphörande. Se
Klimakteriska år och Menstruation.

Menorca, den mindre af de båda stora Baleariska
öarna
(se d. o.) har enligt Strelbitsky en areal af
640 qvkm. och hade 1877 34,173 innev.

Menorragi (af Grek. men, månad, och rhegnynai,
sönderslita). Se Menstruation.

Menou [mönou], Jacques François de, baron, fransk
militär, f. 1750, blef 1789 maréchal de camp och
ett af adelns i Touraine ombud i den inkallade
ständerförsamlingen, der han slöt sig till tredje
ståndet. 1793 kämpade han mot rojalisterna i
Vendée. 1798 följde han Bonaparte till Egypten
och blef efter Klébers död (1800) öfverbefälhafvare
för den franska hären derstädes, men nödgades 1801
kapitulera. Han vardt senare guvernör i Piemont och
slutligen i Venezia, der han dog 1810. I Egypten
hade han gift sig med en dotter till innehafvaren af
baden i Rosette och under namnet Abdallah Jakub
M
. öfvergått till islam.

Mens agitat molem, Lat., anden sätter materien i
rörelse. (Virgilius’ »Aeneis», VI, v. 727).

Mensale, strandsjö i östra Nildeltat, mellan
Nilens Damiette-mynning i v. och Sues-kanalen i
ö., är genom en sandbank af 2 km. bredd skild från
hafvet, men tillika förenadt med detsamma genom flere
mynningar. Under Nilens högvatten har M. en ytvidd af
omkr. 1,200 km. Djupet är i medeltal 1 m. Sjön har en
mängd öar och är mycket fiskrik. Endast under Nilens
öfversvämning har den sött vatten, andra tider är
det lindrigt salt. I forntiden var M., Taniticus,
betydligt mindre än nu, och större delen af dess
område var den bördigaste åkerjord.

Mensalhemman, kamer., jordlägenheter, hvilka,
liksom annex- och stomhemman, under den katolska
tiden anslogos åt sockenpresterna till underhåll
bredvid prestgårdarna. Namnet har uppkommit af det
på detta slags hemman syftande latinska talesättet ad
mensam pastoris,
»till pastorns bord». Andra, mindre
allmänna, benämningar på samma slags lägenheter
äro bl. a. predikstolshemman, kanikehemman,
fästa
. Mensalhemmanen tillhöra de forna danska och
norska provinserna samt behandlas i kameralistiskt
afseende lika med annex- och stomhemman. Många af
dem blefvo vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free