Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arten vanliga biätaren, M. apiaster (se Biätare),
C. R. S.
Merops. Se Biätare och Meropidae.
Merostomata, zool., paleont., uppfattas vanligen
såsom en hufvudafdelning af kräftdjuren af samma
systematiska värde som Malacostraca och Entomostraca,
ehuru innefattande endast några få former. Hithörande
djur, som mestadels äro af betydlig storlek och i
sin byggnad i vissa fall erinra om skorpionerna,
hafva ett par antenner, två slags fötter, nämligen
gångfötter under hufvudet, hvilkas basaldelar tjena
såsom tuggredskap, och bladfötter under thorax. Ögonen
äro af två slag: facetterade ögon vid sidorna och
punktögon l. biögon (ocelli). Dessa djur kunna delas
i två ordningar: Xiphosura och Gigantostraca. Till den
förra ordningen höra den enda lefvande representanten
för merostomaterna, Limulus (se d. o.), samt några
få fossila, hufvudsakligen paleozoiska, former,
hvilka sammanfattas under familjen Hemiaspidae. Till
den senare ordningen hör den hufvudsakligen
paleozoiska familjen Eurypteridae. Enligt
en annan uppfattning utgöra Merostomata jämte
Palaeadae (se Trilobiterna) två grupper, bildande
underordningen Paecilopoda bland Entomostraca.
B. L-n.
Merovaeus, frankisk konung, som regerade 448–457 och
var stamfader för den merovingiska konungaätten. Se
Merovingerna.
Merovingerna (Fr. les mérovingiens), frankisk
konungaätt, som uppgifves härstamma från och fått
sitt namn efter en konung Merovaeus. Enligt
de frankiska historiekällorna skall denne Merovaeus
hafva efterträdt Klodio, den förste historiskt
kände konungen öfver de saliske frankerna, men
han var antagligen icke dennes son, såsom senare
häfdatecknare uppgifva i strid mot frankernas äldste
historieskrifvare, Gregorius af Tours. Sannolikt var
Merovaeus stamfader för en yngre gren af samma ätt,
till hvilken Klodio hörde. Den sistnämnde bör således,
strängt taget, ej räknas till merovingerna. Klodio
(omkr. 428–448), hvilken en senare tradition
gjort till son af en eljest okänd konung Faramund,
skall hafva utvidgat de saliske frankernas område
från Kolskogen (Silva carbonaria) till floden
Somme. Sannolikt var det under hans regering, som
den saliska lagen tillkom, om den också först långt
senare, antagligen på Klodvig I:s tid, skriftligen
upptecknades och erhöll åtskilliga tillägg. (Jfr den
skarpsinniga undersökningen hos P. E. Fahlbeck: »La
royauté et le droit royal francs durant la première
période de l’existence du royaume». Annex II. Lund
1883, hvartill vi i hufvudsak ansluta oss.)
Klodios efterträdare Merovaeus (omkr. 448–457) känna
vi blott såsom den merovingiska ättens stamfader och
namngifvare. Möjligtvis har redan Merovaeus måst dela
konungadömet öfver de saliske frankerna med flere
anförvandter. I alla händelser synes detta hafva
varit förhållandet med hans son och efterträdare
Childerik l. Hilderik I (457–481), som residerade
i Tournay, der man 1653 återfann hans graf. Denne
kämpade såsom romarnas
bundsförvandt mot vestgoter och sachsare. Enligt en
sägen skall han för sitt utsväfvande lefnadssätt hafva
blifvit förjagad af sina undersåtar och flytt till
konung Bisin af »Thoringia» (Thüringen), men efter 8
år återkommit. Med Bisins gemål Basina, som öfvergaf
sin man, blef han fader till Klodvig l. Chlodovech I,
som regerade 481–511. Genom sina eröfringar grundade
denne det stora frankiska riket samt lyckades genom
list och våld förena samtliga franker, såväl salier
som ripuarer, under sin spira (se Klodvig). Vid hans
död delades riket emellan hans fyra söner. Den äldste,
Teoderik I (d. 533 l. 534), fick hela Austrasien samt
vissa delar af Neustrien och Aqvitanien, med Metz
till residens. Det öfriga Neustrien och Aqvitanien
skiftades emellan Klodemir (d. 524), som residerade i
Orléans, Childebert l. Hildebert I (d. 558) i Paris
och Klotar l. Lotar I (d. 561) i Soissons. De tre
sistnämnde voro Klodvigs söner med den burgundiska
konungadottern Klotilda (Chrotildis). Teoderik hade
att bekämpa ett infall af danska vikingar, som under
konung »Chochilaik» (Hugleik) seglade in i Rhen och
plundrade trakten kring dess nedre lopp. De besegrades
dock (515?) af Teoderiks unge son Teodebert,
och deras konung stupade i striden. Tronstrider i
Thüringen gåfvo sedermera Teoderik tillfällen till
inblandning, som slutades dermed att 531 större
delen af detta rike införlifvades med Teoderiks
välde. Ungefär vid samma tid synes Bajern frivilligt
hafva underkastat sig den austrasiske konungen. Under
tiden hade Childebert af Paris, ehuru förgäfves,
sökt frånrycka honom hans besittningar i Aqvitanien
och derefter vid Narbonne besegrat vestgotakonungen
Amalarik, som anfallits till hämd för den barbariska
behandling han låtit öfvergå sin gemål Chrotechildis,
Childeberts syster. Sannolikt var det först då,
som frankerna kommo i besittning af det vestgotiska
området emellan Garonne och Pyrenéerna. Kort derpå
dukade äfven det burgundiska riket under för de
frankiska vapnen. Klodemir, Childebert och Klotar
besegrade gemensamt 523 de burgundiske konungarna
Sigismund och Godemar. Den förre togs med gemål och
barn till fånga; den senare lyckades fly och kort
derefter komma i besittning af riket. Klodemir lät då
grymt mörda Sigismund. Han stupade 524 vid Véséronce,
då han sökte fördrifva Godemar. 532–534 besegrades
denne af Childebert och Klotar. Kort derefter (536)
eröfrade de merovingiske konungarna Provence från
östgoterna. Klodemir af Orléans hade efterlemnat
tre minderåriga söner. Två af dessa mördades af sina
omenskliga farbröder Childebert och Klotar, som sins
emellan delade Klodemirs rike. Den tredje, Klodevald,
som man lyckats rädda undan, blef munk och stiftade
det berömda klostret S:t Cloud (monasterium S:ti
Chlodovaldi). Likaledes sökte Childebert och Klotar
vid Teoderiks död bemäktiga sig dennes rike, men detta
omintetgjordes af austrasiernas tillgifvenhet för
hans son Teodebert I (533 l. 534–548). Denne, som 539
drog i härnad mot östgoterna uti Italien, efterträddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
