- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1409-1410

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merovingerna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adalgisl. Då Dagobert kort derpå fick ännu en son,
Klodvig, bestämde han denne till sin blifvande
efterträdare i Neustrien och Burgund samt lät de
austrasiske stormännen med ed förbinda sig att hålla
denna anordning i helgd. Man förebrår Dagobert liksom
hans fader svaghet för qvinnor och det inflytande
på regeringen han lemnade dem under sina senare
år. Jämte sina tre hustrur hade han ett harem af
frillor. Med de andlige stötte han sig genom att
taga en del af kyrkornas och klostrens rika skatter i
anspråk för statens trängande behof, men grundlöst är
påståendet att han företagit en reduktion af kyrko-
och klostergods. I likhet med sin fader, Klotar II,
har Dagobert gjort sig känd som lagförbättrare. –
Vid hans död (638) gick den af honom anordnade
delningen af riket emellan hans båda söner i
verkställighet. Men som båda då ännu voro minderåriga,
Sigibert II (638–656) nio, Klodvig II (638–656) sex
år, kom regeringen i händerna på rikshofmästarna,
hvilkas makt derigenom ytterligare växte, och som
genom de städse återkommande minderårigheterna och de
bristande regentegenskaperna hos de fleste af desse
konungar (rois fainéants) slutligen lyckades förvandla
konungamakten till en tom skugga. Rikshofmästaren
Grimoald i Austrasien lät efter Sigibert II:s död
(656) viga dennes son Dagobert till munk, sände
honom till ett irländskt kloster och sökte sätta
sin egen son på tronen. Företaget kostade Grimoald
hans lif (656), och Klodvig II blef konung jämväl i
Austrasien. Denne fråssare, drinkare och utsväfvande
vällusting afled samma år och efterträddes af sin
äldste minderårige son, Klotar III (656–670), under
förmynderskap af modern, Bathildis (d. 680), och major
domus Ebroin. Redan 660 afsöndrades Austrasien och
gafs åt hans yngre broder, Childerik II (d. 673),
under major domus Wulfoalds ledning. Vid Klotars
död lät Ebroin utropa hans yngste broder, Teoderik
III,
till konung i Neustrien och Burgund; men ett
stormansparti inspärrade Ebroin i ett kloster och
hans konung i ett annat samt kallade Childerik II af
Austrasien till konung (670). Genom sin godtycklighet
och sitt tyranni ådrog han sig snart de neustriske
stormännens hat. De mördade honom och hans gemål samt
förjagade hans major domus Wulfoald. De framdrogo
Teoderik III (673–691) ur hans kloster och upphöjde
honom åter på tronen. Ebroin, som under den allmänna
förvirringen lemnat sitt kloster, tilltvang sig i
spetsen för ett austrasiskt motparti af Teoderik
rikshofmästareskapet i Neustrien och Burgund samt
ville, sedan han med hänsynslös stränghet befäst
sitt välde i dessa land, tvinga äfven austrasierna
att erkänna Teoderik. Detta lyckades också, sedan
Dagobert II (674–678), Sigibert II:s son, som från
sitt irländska kloster kallats till Austrasiens
tron, blifvit mördad. Den verklige konungen var dock
Ebroin. Han nedslog med jernhand hvarje motparti och
de stores sjelfrådighet samt lät t. o. m. prägla mynt
i sitt namn. Då en af Ebroins (d. 681) efterträdare
i major-domus-ämbetet, Berthar,
försökte regera i Ebroins anda, blef han vid
Testri 687 slagen af ett missnöjdt neustriskt
stormansparti och den austrasiske hertigen Pipin af
Heristal. Denne erkändes derefter för rikshofmästare
äfven i Neustrien och Burgund och var dermed hela det
frankiska rikets beherskare till sin död (714). I
denna maktställning efterträddes han af sin son
Karl Martel (d. 740) och dennes söner Karlman och
Pipin den lille. De merovingiske konungar, Klodvig
III
(691–695), Childebert III (695–711), Dagobert
III
(711–715), Klotar IV (717–719), Chilperik II
(715–720), Teoderik IV (720–737) och Childerik III
(742–752), i hvilkas namn desse rikshofmästare
regerade, hade af konungavärdigheten endast namnet
och det yttre skenet samt voro viljelösa redskap i
rikshofmästarnas hand. Deras regeringsverksamhet
inskränkte sig till att intaga försätet i den
kungliga domstolen och infinna sig vid marsfälten,
enligt urgammal sed, i en vagn, dragen af oxar. Den
siste af dem, Childerik III, afsattes af Pipin
den lille, som lät viga honom till munk och hylla
sig sjelf såsom det frankiska rikets konung, år
752. Sålunda utslocknade den merovingiska ätten i
obemärkthet inom ett klosters murar. Man känner
icke ens den siste merovingiske konungens dödsår.
S. F. H-d.

Merrimac, flod i Nord-Amerika, upprinner på White
mountains i New Hampshire, flyter till större delen,
i sydlig riktning, genom denna stat och derefter
med nordostligt lopp igenom nordöstligaste delen
af Massachusetts samt faller ut i Atlanten vid
Newburyport. Den är segelbar endast ett kort stycke.

Merry old England [märri åld i’nggländ],
Eng., »glada gamla England», en sedan äldre tider
gängse nationel belåtenhetsfras (i hvilken merry
egentl. har sin forna betydelse: angenäm, treflig).

Merscheid, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), 4 km. v. om
Solingen. 11,345 innev. (1880). Jern- och stålfabriker
(tillverkning af knifvar, saxar o. d.), sidenväfveri,
färgeri m. m.

Merseburg. 1. Regeringsområde i preussiska
prov. Sachsen, består af 17 kretsar samt har en areal
af 10,207 qvkm. med 1,027,030 innev. (1885). –
2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde, vid Saale
och linien Berlin–Halle–Bebra af preussiska
statsbanorna. 15,205 innev. (1881). Staden
har ett ålderdomligt utseende samt är illa och
oregelbundet byggd. Intressanta minnen af medeltidens
byggnadskonst äro domkyrkan, tillhörande tre olika
byggnads-perioder, samt slottet, förr biskoparnas
residens, nu säte för förvaltningen. Liflig industri,
särskildt tillverkning af öl, som exporteras till
aflägsna orter. – M., en af Tysklands äldsta städer,
var på 900-talet hufvudort i markgrefskapet M. (se
M. 3) och ofta tyska kejsarnas residens. 973–1302
höllos der ej mindre än 15 riksdagar. 1656–1738 var
det residens för hertigarna af Sachsen-M. – 3. Fordom
tyskt markgrefskap emellan Saale och Mulde, på ömse
sidor om nedre Weisse Elster. Trakten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0711.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free