Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merovingerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son Joram hemsöktes med ett förhärjande krig
(2 Kon. b. 3). Från denne konung M. härrör den
ryktbara Mesa-inskriften, den utan all jämförelse
äldsta och största hittills funna, både i historiskt
och i språkligt hänseende lika vigtiga hebreiska
inskrift. Dess hufvudsakliga innehåll är att M. låtit
rista inskriften till guden Kamos’ ära, sedan han
krossat det ok, som pålagts Moab af israeliternas
konung Omri, och eröfrat en mängd af Israels
städer. I språkligt afseende visar det sig, att i
öfverensstämmelse med den judiska traditionen, enligt
hvilken moabiterna egentligen vore en utgrening
af den abrahamitiska invandringen, deras språk är
att anse som en dialekt af hebreiskan, liksom ock
inskriftens bokstäfver likna den äldre hebreiska
skriften. Den sten, i hvilken inskriften (34 rader) är
ristad, Mesastenen, ett 113 cm. långt och 70 cm. bredt
basaltstycke, påträffades i Aug. 1868 af pastor Klein
vid ruinerna af Diban på andra sidan Jordan (den
först gaditiska, sedan moabitiska staden Dibon, Mesas
hemort). Efter en mängd underhandlingar af tyskar
och fransmän med de kring ruinerna nomadiserande beni
hamide om inköp af stenen, blandade sig de turkiska
myndigheterna i saken, hvilket ledde till att araberna
genom upphettning och afkylning sprängde stenen i
flere bitar. Den franske arkeologen Clermont-Ganneau,
som förut lyckats taga ett aftryck i papper från
stenen i oskadadt skick, inköpte styckena för
Louvres räkning, der Mesastenen sedan hopsattes och
uppställdes. Ett litet stycke med sex i en rad felande
bokstäfver anträffades 1876. En egendomlig följd af
Mesastenens försäljande har blifvit att alltsedan dess
hafva årligen stora massor af med inskrifter försedda
fornlemningar (mest lersaker) af beduinerna från
andra sidan Jordan försålts i Jerusalem, hvarifrån
de sedan afyttrats till preussiska staten under namn
af moabitiska fornsaker. – Jfr Clermont-Ganneau: »La
stèle de Dhiban» (1870); Schlottmann: »Die siegessäule
Mesas» (1870; jämte en mängd »Additamenta» dertill
i »Zeitschr. d. deutsch. morgenl. gesellschaft»,
bd XXIV och XXV). H. A.
Mesa-inskriften. Se föreg. art.
Mesallians (-a’ngs; Fr. mésalliance, af försämrande
prefixet mes och alliance, förening), i allmänhet
någons giftermål med en person af ringare
samhällsställning än hans (hennes) egen.
Mesan (Ital. mezzana, af mezzo, i midten), sjöv., det
gaffelsegel, som föres å mesanmasten, d. v. s. den
aktersta masten på ett tremastadt fartyg äfvensom
på en galeas. På ett fregattskepp kallas mesanmasten
äfven kryssmast och på ett barkskepp barkmast. För
mesanens förande finnas mesangaffeln, vid hvilken
mesanens gaffellik på ett eller annat sätt är fäst,
samt mesanbommen, till hvars yttre ände mesanen är
skotad (se Gaffelsegel). På ett barkskepp får mesanen
särskildt namn af barksegel, hvarför ock på ett sådant
fartyg gaffeln och bommen till ifrågavarande segel
få namn af barksegelsgaffel och barksegelsbom, –
Mesanstång, svåra stången till en mesanmast. På ett
fregattskepp kallas denna stång äfven kryss-stång
och på ett barkskepp barkstång (se Kryss).
– Mesanstagsegel, det stagsegel, som föres å
mesanstaget (se Apa, sjöv.). J. G. B.
Mesarna, Parini. zool., bilda en underfamilj inom
mesfoglarnas familj (Paridae), tättingarnas ordning
och foglarnas klass. Näbben är ganska kort, konisk,
kullrig och oftast något trubbig; näsborrarna
äro runda och täckas af täta fjädrar. Vingarna
äro icke kupiga, och stjerten är lång (stundom
betydligt). Benen äro medelmåttiga, yttertån föga
eller icke längre än innertån, klorna krökta,
hoptryckta och spetsiga. Dithörande foglar äro
små, högst lifliga och oroliga, men icke skygga,
samt listiga, modiga och trätgiriga. De angripa och
döda sjuka foglar äfvensom i fångenskapen stundom
hvarandra. Under fortplantningstiden lefva de
parvis i skogarna, men draga, sedan ungarna blifvit
fullvuxna, i spridda flockar och under oupphörliga
skrik omkring, hvarunder de flesta arterna besöka
lundar, trädgårdar och parker. Om vintern komma
några arter fram till boningshusen. Alla bidraga
i hög grad till utrotandet af skadliga insekter,
hvilka de uppsöka i barkspringor o. d. på grenar och
qvistar. Äggen, som äro många till antalet, läggas
ofta i hål. Några arter bygga konstmässiga bon. Till
denna underfamilj räknas skäggmes-slägtet (Panurus),
pungmes-slägtet (Aegithalus), stjertmes-slägtet
(Acredula) och skogsmes-slägtet (Parus).
C. R. S.
Mesa-stenen. Se Mesa.
Mesdag, Hendrik Willem, holländsk marinmålare, f. 1831
i Groningen, en tid lärjunge af Alma Tadeina, utmärker
sig för sina framställningar af luftperspektivet
och korrekta detaljer i fartygens teckning, såsom i
Fiskarebåtar vid Scheveningen (1871), Räddningsbåt vid
Scheveningen, Fisktorget vid Groningen (1879) m. fl.
Mesdjid (Mesdschid). Se Moské. – M.-el-haram. Se
Kába.
Mesembryanthemum L. (rättare Mesembrianthemum,
af Grek. mesembria, middagstid, och anthemon,
blomma), bot., ett företrädesvis i Kaplandets torra
trakter växande slägte af buskar, halfbuskar eller,
mera sällan, örter, utgörande typen för en egen
nat. fam., Mesembryanthemeae Endl., och af Linné,
som i »Systema naturae» (Ed. XII) redan beskref 45
arter, fördes till kl. Icosandria. Omkr. 300 arter
af detta slägte äro numera kända, och många odlas
såsom prydnadsväxter för sina vanligen stora,
glänsande, oftast röda och rödvioletta (eller
hvita), praktfulla blommor, som öppna sig endast
under fullt solljus vid middagstiden. Blommorna se
ut, som om de hade en stor mängd smala, jämnbreda
kronblad och en ännu större mängd ståndare. Alla
dessa blomdelar hafva dock uppkommit genom klyfning
af blott 5 (eller 4), med de 5 (eller 4) foderbladen
afvexlande ställda, ståndareblad. Af hvarje sådant
bildas ytterst kronbladslika kransar och innerst
ståndaresträngar. Hvad som i blomman liknar och
gör tjenst som kronblad är alltså i morfologiskt
hänseende icke kronblad, utan egentligen kronbladslika
ståndare. Fruktämnet är flerrummigt och bildadt af 5
(eller 4) med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
