Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messeniska krigen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramatiska effekters frambringande, ja han kan
emellanåt med synbar omsorg förbereda dem. Som
komiska figurer brukar han, i likhet med de
tyska förebilder han säkerligen känt, gerna
personer ur de lägre stånden. Men de scener, i
hvilka de uppträda, äro merendels löst påhängda
och ega föga samband med hufvudhandlingen. Och
denna åter är väsentligen episkt ordnad, ett slags
dialogiserad historia. Händelserna äro knapphändigt
sammanlänkade, motivering och karaktersteckning mycket
ursprungliga. Synbarligt är författarens bemödande
att iakttaga historisk kostym, ehuru denna, på grund
af hans samtids okunnighet i dithörande stycken,
tager sig mycket egendomligt ut. En lyrisk fläkt
drager då och då fram genom den eljest skäligen
torra och knaggliga dialogen, och ibland bryter
den t. o. m. fram i visor, hvilka otvifvelaktigt
höra till det bästa M. frambragt. Dessa visor
äro ock nyligen särskildt omtryckta (1879). Föga
kända äro deremot M:s handskrifna båda stycken
Christmannus och Gustavus (den senare äfven tillagd
hans son), ett slags dialogiserade sammanfattningar
af Sveriges kyrkohistoria. Trots sina svagheter är
det inesseniska dramat »det mest originela och mest
nationela inom vår äldre literatur, liksom det äfven
synes hafva varit det enda, som haft att fröjda sig
åt ett allmännare bifall» (Ljunggren). Detta visas
både af de många upplagor flere af dessa stycken
upplefde och af de efterföljare M. fick, en Prytz,
Holgeri, Brask m. fl. – Emellertid träffade ett
svårt afbrott M:s verksamhet och en djup olycka
honom sjelf, då han 1616 anklagades för hemliga
och brottsliga förbindelser med kon. Sigismund och
jesuiterna. På tämligen svaga skäl fälldes han ock,
sedan han ej kunnat skaffa tolf edgärdsmän, som kunde
intyga, att han icke förehaft några stämplingar,
och dömdes till lifstids fängelse. Sjelf påstod M.,
att han endast brefvexlat med slägtingar i enskilda
angelägenheter. Man har ansett, att han förklarades
skyldig hufvudsakligen på grund af den mäktige
Tegels fiendskap, som han ådragit sig genom att
göra anspråk på sin svärfaders, Arnold Grothusens,
indragna egendomar, hvilka Tegel slagit under sig. I
alla händelser sväfvar ännu ett visst dunkel öfver
de orsaker, som så plötsligt afbröto M:s bana. Han
fördes ända till Kajaneborgs fästning, 16 mil
öster om Uleåborg, nära ryska gränsen. Der, i en
ogästvänlig omgifning, men under en jämförelsevis
mild behandling, som dock med tiden försvårades
på grund af den oenighet, i hvilken M. råkade med
ståthållaren Erik Hara, sysselsatte han sig med
historiskt författareskap och forskningar i Sveriges
häfder. Tid efter annan insände han till konung
Gustaf Adolf och sedan till förmyndareregeringen
böneskrifter, i hvilka han bedyrade sin oskuld
eller omtalade sina arbeten som bevekande skäl till
befrielse. Omsider flyttades han 1635 till Uleåborg
och fick sitt underhåll fördubbladt. Ungefär samtidigt
sände regeringen till honom dåv. translatorn Erik
Schroderus för att taga kännedom om hans stora arbete
Scondia illustrata (skildrande Sveriges
historia från syndafloden till M:s tid), om hvilket
han mycket talat, och hvars första del var
färdigskrifven 1620 samt 15:de (sista) 1632. Men då
M. misstänkte, att regeringen sjelf ville utgifva
verket, fordrade han för dess fortsatta afskrifvande
frihet för sin son, som satt fången, och för
sig sjelf att resa hvart han önskade. Anspråken
stötte förmyndareregeringen, som hotade att å
nyo sända honom till Kajaneborg. Kort derpå afled
M. i Uleåborg, i början af Nov. 1636. Förgäfves
bjöd regeringen enkan 500 daler smt för »Scondia»;
hon begaf sig ur riket med handskriften, som först
af hennes son förvärfvades åt fäderneslandet. –
Med det flere gånger ifrågasatta utgifvandet af
det vigtiga arbetet uppsköts länge, möjligen på
grund af Rudbecks ovilja mot detsamma, då det »i
fäderneslandets historia kullstötte, hvad man med
så mycket arbete uppfört». Omsider såg »Scondia
illustrata» dagen, genom J. Peringskiölds försorg
(1700–05). I betraktande af tiden för dess tillkomst
och de omständigheter, under hvilka det skrefs, måste
detta jätteverk anses synnerligen framstående. »När
man besinnar huru litet före M:s tid var vidgjordt i
svenska historiens kritiska behandling, så kan man
ej annat än beundra hans omsorg och flit, t. ex. uti
hans Chronicon episcoporum, der han hade få eller inga
pålitliga vägledare. Sjunde tomen af hans Scondia,
skildrande de liturgiska stridigheterna under Johan
III, är ett mönster i sitt slag.» Också hafva senare
häfdatecknare, t. ex. Lagerbring, gjort rättvisa
åt M:s forskaremöda och framställningskonst. Utom
»Scondia» författade M. under sin fängelsetid en mängd
arbeten, hufvudsakligen af historiskt innehåll, hvilka
mestadels ännu finnas i behåll i författarens egen
handskrift i Riksarkivet och Kongl. biblioteket. Af
dessa hafva sedermera utgifvits Berättelse om några
gamla och märkvärdiga Finlands handlingar (1774) samt
hans rimmade Chrönika om Stockholm (i »Historiskt
bibliotek», I, 1875) m. m. -rn.
2. Messenius, Arnold Johan, rikshistoriograf,
den föregåendes och hans hustrus, Lucia Grothusens,
son, föddes i Danzig d. 9 April 1608. Från faderns
fängelse å Kajaneborg, dit familjen fått medfölja,
hemtades M. 1621 till Stockholm för att skild från
föräldrarna erhålla en rent luthersk uppfostran,
men flydde 1623 till Danzig. Sedan han fått veta,
att hans flykt förvärrat faderns belägenhet, återvände
han genast till fäderneslandet, men fick der stanna i
fängelse två år i Stockholm och 1626–40 å Keksholm. På
förord af Finlands generalguvernör grefve Per Brahe
erhöll han 1640 tillåtelse att vistas i Åbo. Derifrån
kallades han s. å. till Stockholm samt fick i uppdrag
att i Polen söka åt fäderneslandet förvärfva faderns
handskrifna historiska verk »Scondia illustrata»,
hvilket arbete modern efter dennes död medtagit till
utlandet. Sedan detta uppdrag lyckats, hvarvid M. från
Polen äfven hemförde vigtiga svenska handlingar,
tilldelades honom underhåll af kronan och riksamiralen
Gyllenhielm mot åliggande att skrifva dels Sigismunds,
dels Karl IX:s historia. 1646 utnämndes han till rikshistoriograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
