Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messeniska krigen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blef 1647 adlad. 1648 äktade han, i 2:dra
giftet, Katarina Nilsdotter, rådmansdotter från
Nyköping, kusin till riksrådet Bengt Skytte och
enka efter Linköpings-biskopen Johannes Bothvidi,
men väckte skandal genom sin hårdhet såsom make
och styffader. Likaså uppträdde han despotiskt
mot sina underhafvande och mot sin egen syster,
hvilken först genom k. resol. utbekom sin andel i de
hemman drottning Kristina 1647 anslagit till vederlag
för dem, som Karl IX fråntagit M:s morfader, Arnold
Grothusen. Vreden öfver utgången af denna rättstvist
jämte M:s fäderneärfda oroliga lynne och minnet af det
bittra fängelselifvet torde icke mindre än omtanken
om fäderneslandets väl hafva verkat derhän, att M.,
från att vara drottningens lofprisare, kastade sig
öfver till deras läger, som under riksdagarna 1649
och 1650 stodo i spetsen för det dofva, men växande
missnöjet med styrelsen. Med det åtagna historiska
författareskapet gick det deremot trögare, ty faderns
snille och produktiva kraft hade icke i samma mått
kommit M. till del. I Dec. 1651 invecklades M. i sin
son Arnolds (se M. 3) högmålsprocess, förnekade –
säkerligen med fog – all direkt delaktighet i dennes
brottsliga skrift, men medgaf, hotad med pinbänken,
att han till sin son och andra fällt skarpa utlåtelser
om regeringen. Han halshöggs å Norrmalmstorg (nu
Gustaf Adolfs torg) d. 22 Dec. 1651. – I Riksarkivet
förvaras M:s handskrifna Historia. Begrijpandes
orsakerna til den oenigheet, som waret haffwer
emellan . . . Sigismund . . . och . . . Carl den
nijende (3 »böcker», 137 sid. fol.), omfattande tiden
1592–94.
3. Messenius, Arnold, politisk förbrytare,
den föregåendes son, f. 1629 å Keksholm, i början af
faderns fängelsetid derstädes, blef 1647 kammarsven
hos pfalzgrefven Karl Gustaf, följde denne i fält
under 30-åriga krigets sista dagar och kom derefter
i tjenst hos hertig Adolf Johan, pfalzgrefvens
broder. Sommaren 1651 vistades han en tid hemma
hos fadern i Stockholm. Der såväl som redan förut,
under det han på en resa tillfälligtvis låg sjuk hos
oppositionsmannen kyrkoherden Kristofer Siggesson i
Fors, hörde han bittra utlåtelser om tillståndet i
landet. Han företog sig då att till arfprinsen Karl
Gustaf, som uppehöll sig på Öland, afsända en anonym
rimmad skrifvelse, i hvilken han uttalade skarpt
klander öfver drottning Kristina och de styrande
riksämbetsmännen samt uppmanade prinsen att rycka
till sig kronan genom att undanrödja drottningen och
de förnämste stormännen. Saken kom till drottningens
öron, Karl Gustaf uppskickade sjelfva skriften till
henne, M. och hans fader häktades, och en ransakning
inleddes. M. erkände sig snart skyldig, men vidhöll
envist, att ingen annan haft del i författandet
af skrifvelsen. M. dömdes, d. 20 Dec., att mista
högra handen och halshuggas, hvarefter kroppen skulle
fyrskiftas och jämte hufvudet uppsättas på stegel samt
handen fastnaglas vid kåken å Stortorget. Straffet
verkställdes å afrättsplatsen utanför Norrmalm d. 22
Dec. 1651, samma dag som fadern afrättades. Flere
andra personer blefvo under »den messeniska
rättegången» komprometterade för oförsigtigt tal:
kyrkoherden i Fors, stadsskrifvaren Skunk, riksrådet
Bengt Skytte och borgmästaren i Stockholm Nils Nilsson
Silenius, men desse undgingo att direkt fällas för
delaktighet i sjelfva saken.
Messias är en grekisk omskrifning af Hebr. Maschiach,
arameiska Maschicha, af maschach, smörja, och
betyder »smord» l. »den smorde». Messias är ett
uttryck, hvilket förekommer två gånger i Nya
test. (Joh. 1: 42 och 4: 25) såsom det namn,
under hvilket judarna väntade Frälsaren. I
den s. k. Septuagintaöfversättningen af Gamla
test. äfvensom i Nya test:s grundspråk är på
alla andra ställen Hebr. Maschiach öfversatt med
Grek. Christos (»smord»). Såväl inom teologien som
i det vanliga språkbruket har från de två citerade
nytestamentliga ställena det grekiska uttalet Messias
upptagits och användes allmänt i st. f. det hebreiska
Maschiach. I Gamla test. förekommer detta ord på
några få ställen i mera vidsträckt betydelse användt
om hvar och en med helig smörjelseolja smord och
invigd israelit. Af detta skäl nyttjas ordet på ett
par ställen i 3:dje Moseb. om öfverstepresten och i
Ps. 105: 15 i andligt-symbolisk mening om Guds fromme
tjenare och vittnen i allmänhet, hvilka betraktas
såsom invigde till sin uppgift. Men på öfriga ställen
är ordet i en alldeles särskild betydelse, såsom ett
slags terminus technicus, användt om den teokratiske
konungen i Israel, »Herrens smorde», hvilken
benämning sedermera de kristna staternas konungar
öfverflyttade på sig. Då emellertid för Gamla tests
profetiska åskådning den teokratiske konungen blef en
förebild till den utlofvade och väntade Frälsaren,
så blef också i det profetiska språket, framförallt
i psalmerna, Maschiach en symbolisk beteckning för
denne Frälsare. I enlighet med profetians skaplynne
framträdde denna betydelse af ordet antingen mera
tydligt eller mera beslöjadt. Hufvudsakligen på grund
af Ps. 2: 2 och Dan. 9: 25, det senare ett af de
yngsta profetiska ställena, var namnet Maschiach vid
slutet af Gamla test:s tid den bland judarna gängse
benämningen på den väntade Frälsaren, hvilken både
de skriftlärde och folket föreställde sig såsom en
af Gud smord konung öfver ett stort, hela jorden
omfattande verldsrike, Messiasriket. Såsom grund
för denna föreställning åberopades löften i Gamla
test., Messiaslöftena, i hvilka den frälsningsidé,
Messiasidén, som genomgår Gamla test., gifvit sig
uttryck. Om såväl dessa gammaltestamentliga utsagor
som den judiska tolkningen af dem se vidare art
Profetia. Jfr dessutom Gamla testamentet, Judendom
och Kristus. – Alldenstund namnet Messias småningom
för tanken nära nog antog betydelsen »frälsare»,
»befriare», använder språkbruket stundom ordet såsom
satirisk benämning på personer, hvilka anspråksfullt
framträda med förkunnelsen af nya, förment
lycksaliggörande religiösa eller sociala frihetsläror.
J. P.
Messias, titel på en dikt af skalden F. G. Klopstock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
