Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metyl, kem. - Metylen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liebig den hypotetiska radikalen CH3, som förekommer
i ett stort antal organiska ämnen, t. ex. träsprit
CH3 . OH, ättiksyra CH3 . CO2 H.
P. T. C.
Metylen (se Metyl), kem., ett kolväte, sammansatt
enligt formeln CH2 och stående främst i kolvätenas
serie. Metylen är kändt endast i förening med
andra ämnen, så att det metylen, som för längre
tid tillbaka berömdes såsom anestetiserande
medel, var icke rent, fritt metylen. Det är
längesedan bortlagdt såsom döfvande medel.
O. T. S.
Metyl-propylbenzol. Se Cymol.
Metz [franskt utt. mäss], hufvudstad i
regeringsområdet Lothringen (Elsass-Lothringen)
och en af de starkaste fästningar i Europa, ligger
vid Seilles förening med Mosel och vid föreningen
af flere jernvägslinier (till Paris, Luxemburg,
Strassburg och Nancy). Staden är i allmänhet trångt
och oregelbundet byggd. Mosel flyter genom densamma i
flere armar, öfver hvilka äro byggda omkr. 15 broar. I
sydvestra delen af staden ligger Esplanaden, en
stor, öppen plats (med en staty af marskalk Ney),
från hvilken man har en präktig utsigt öfver M:s
omgifning (»le pays Messin»). Den intressantaste
af de nio stadsportarna är Deutsches thor (Porte
des allemands), en kastell-lik byggnad, uppförd
1445, som ännu bär spår från Karl V:s belägring
(1552). Staden har 7 katolska och 2 protestantiska
kyrkor samt 1 synagoga. Katedralen (påbörjad i 13:de
årh.) är i gotisk stil. Andra märkliga byggnader äro
stadshuset, justitiepalatset, teatern, två täckta
torghattar samt de olika byggnaderna för militära
ändamål (tyghus, kaserner, hospital). En underjordisk,
20 km. lång vattenledning lemnar dagligen ända till
20,000 kbm. vatten. M. är säte för en landgericht,
en amtsgericht, en biskop, ett reformert och ett
israelitiskt konsistorium, en fåstningsguvernör
samt kommandot för 30:de divisionen. Bland
undervisningsanstalter märkas gymnasium, realskola,
lärare- och prestseminarium, krigsskola, bibliotek
(omkr. 36,000 bd, däribland en rik samling arbeten
rörande Lothringens historia) samt naturhistoriskt
museum jämte tafvelsamling. På kyrkogården Chambière
ses minnesvårdar öfver de 8,400 fransmän, som
stupade vid M. 1870. M:s civilbefolkning, som 1869
räknade 48,325 pers., hade 1872 nedgått till 33,134
pers., men har sedan åter ökats samt utgjorde 1885
54,716 pers., deri inräknad garnisonen, som utgör
omkr. 13,000 man. Stadens förnämsta industrialster
äro läder, gröfre kläde och andra väfnader, hattar,
vapen, konstgjorda blommor samt papper. Flere stora
jernverk finnas i trakten. – M. (Lat. Divodurum)
var de galliske mediomatrikernas hufvudstad, äfven
kallad Mediomatrici och, från 5:te årh., Metis,
hvaraf den nuvarande namnformen bildats. Romarna,
som insågo platsens strategiska värde, befäste
den och försågo den med en vattenledning, hvaraf
lemningar ännu finnas. I början af 500-talet blef
M. Austrasiens hufvudstad. Vid delningen i Verdun
(843) tillföll det Lothar såsom Lothringens hufvudstad
och vid Lothringens delning (870) Tyska riket. Det
blef senare fri riksstad och en vigtig
handelsplats, 1552 föll staden genom förräderi i
fransmännens händer och försvarades af den unge
hertigen af Guise framgångsrikt i mer än 2 månader
mot Karl V. M. blef då en fransk provinsstad, och dess
folkmängd minskades från 60,000 till 22,000 (1698). I
Westfaliska freden (1648) afträddes det jämte Toul
och Verdun formligen till Frankrike och förblef
sedan fransk besittning i mer än två århundraden
(till 1871).
Frankrikes förnämsta ingeniörer, Vauban och
Cormontaigne, bemödade sig att göra M. till
en fästning af första rang. Före det refflade
artilleriets införande bestod fästningen af en
enceint, eller hufvudvall, som i bastionerade fronter
med mestadels våta grafvar tätt omslöt den gamla
staden. M. var uppfördt enligt bastionssystemet, men
omgafs dessutom på alla sidor af en mängd tätt utanför
fältvallen liggande utanverk, såsom fort Belle-Croix
(nu Steinmetz) och lynetten Cheneau i ö., redutteri
Paté, lynetterna d’Arcon och Rogniat samt ett af
Vauban uppfördt hornverk i s., fort Moselle (nu
Voigts Rhetz) i n. v. samt lynetterna Chambière och
Miollis i n. ö. Det refflade artilleriets införande
tvingade emellertid till nya befästningsanläggningar
i längre framskjutna ställningar. Så uppfördes under
de sista åren närmast före 1870–71 års
fransk-tyska krig 4 detascherade fästen omkr. 3,750 m. från
midten af staden, nämligen på högra Moselstranden
fort S:t Julien (nu Manteuffel) och fort Queuleu
(nu Goeben) samt på den venstra fort Plappeville (nu
Alvensleben) och fort S:t Quentin (nu Prinz Friedrich
Karl). På våren 1870 lades dessutom grunden till
fort S:t Privat (nu Prinz August von Würtemberg)
söder om staden på högra stranden. Dessa fästen,
som alla voro anlagda enligt bastionssystemet,
stodo under byggnad, då kriget utbröt 1870. Den 18
Aug. 1870 kastades marskalk Bazaine och hela franska
Rhén-armén, 150,000 man, tillbaka till M., der de
inneslötos. Staden föll genom kapitulation d. 27
Okt. s. å. i tyskarnas händer. (Om M:s inflytande
på krigsrörelserna i kriget se Fransk-tyska kriget
1870–71.) Tyskarna hafva omskapat M. till en af
Europas starkaste fästningar. De af fransmännen
påbörjade forten fullbordades, med användande af
alla nyare byggnadsdetaljer (traverser, hålrum
o. d.), hvarjämte ett nytt fort, Manstein, med
kaponierflankering anlades på venstra flodstranden,
v. om fort S:t Quentin. De f. d. franska forten hafva
fått byta om namn. O. A. B.
Metze (T., af messen, mäta), ett numera afskaffadt
spanmåls-mått, som brukades i flere tyska stater till
1872 och i Österrike-Ungern till 1876. En preussisk
metze (= 1/16 scheffel) motsvarade ungefär 3,4
liter, en sachsisk 6,5 l., en hessen-kasselsk 10 l.
I södra Tyskland var en metze ett vida större mått,
motsvarande i Bajern 37 l. och i Österrike 61 l.
Metzenheim. Se Hans Bogbinder.
Metzu. Se Metsu.
Meublement [möblema’ng], svensk förkortning af
Fr. ameublement (se d. o.).
Meuchen [möj-], by i preussiska regeringsområdet
Merseburg, straxt s. om Lützen. I dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
