Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metylen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla, 1875 reparerade och omändrade kyrka bisattes
Gustaf II Adolfs lik omedelbart efter slaget vid
Lützen.
Meudon [mödå’ng], stad i franska
depart. Seine-et-Oise, nära Seine och vid jernvägen
emellan Paris och Versailles. Omkr. 6,000 innev. Der
låg förr ett af Ludvig XIV för dauphin (Ludvig XV:s
farfader) uppbygdt och af Napoleon I restaureradt
lustslott, omgifvet af härliga trädgårdar. Under
andra kejsaredömet var det Jerôme Bonapartes och
efter dennes död (1860) hans sons, prins Napoleons,
sommarresidens. Under belägringen af Paris (1870)
sköts slottet i brand af de franska batterierna på
Mont Valérien och förstördes.
Meulen [mölen], Adam van der, flandrisk bataljmålare,
f. i Bruxelles 1632, d. i Paris 1690, lärjunge
till Peeter Snayers, arbetade först i Bruxelles,
sedan förnämligast i Paris, dit han kallades
af Colbert för att i målning föreviga Ludvig
XIV:s kampanjer. Han utförde först kartonger för
gobelinsfabriken, men sedan följde han konungen
och afbildade hans bataljer alltifrån infallet i
Spanska Nederländerna (1667) till intagandet af
Charleroi (1693). Dessa bilder, utförda efter på
valplatserna tagna teckningar, ega stort värde ej
blott genom den historiska troheten och de många i
dem införda porträtten af berömda personligheter,
utan äfven genom utförandets lätthet, den kraftiga
färgen och behandlingen af landskapet. 1673 blef
M. ledamot af franska konstakademien. I Louvre finnas
mer än 20 taflor af hans hand. I Berlin ser man af
honom ett arbete, i Stockholm två (skärmytslingar).
C. R. N.
Meulen [mölen], Cornelis van der, målare
från Holland, lärjunge af Samuel van Hoogstraten,
vistades i Stockholm åtminstone 1678, då han signerat
ett gossporträtt (i Hammers samling). Han sökte
och fick förening med stadens målareämbete 1679,
ehuru han var »frimästare», såsom anställd i
kunglig tjenst. Han målade bl. a. fönsternischerna i
drottningens audienssal å Drottningholm (1683, efter
Tessins utkast), men utförde äfven porträtt, t. ex. af
ett par af konungens söner såsom små marmorbyster
i nischer (1685, 1686, å Gripsholm). Antagligen
lemnade han kort derefter Sverige.
–rn.
Meum Tournef., bot., ett örtslägte inom
nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L.,
stående nära Ligusticum L., men skildt från detta
slägte genom de hela, elliptiska, spetsade och mot
basen afsmalnande kronbladen, hvilka hafva hvitaktig
eller rödviolett färg. På bergen i mellersta och södra
Europa förekomma sex arter af detta slägte. Två af
dem, M. athamanticum Jacq. och M. mutellina Gaertn.,
lemna rötter, som fordom varit officinella och på
grund af sina bittra och aromatiska beståndsdelar
använda mot maglidanden. O. T. S.
Meung [möng] l. Mehun-sur-Loire, stad i
franska depart. Loiret, vid floden Loire och
Orléansbanan. Omkr. 3,500 innev. Den 7 Dec. 1870
egde en fäktning rum derstädes emellan fransmännen
under Chanzy och tyskarna under storhertigen af
Mecklenburg-Schwerin.
Meung [möng], Jean de, med binamnet Clopinel
(den halte), fransk medeltidsskald, född inemot 1280
i Meung, död i Paris omkr. 1318, tillhörde en gammal
ansedd familj och åtnjöt en lärd uppfostran. Han var
författaren till större delen af den berömda dikten
Roman de la Rose (se Franska literaturen, sp. 251) och
skref dessutom Les loys des trespassez (tr. 1481–84),
Le miroir d’alchymie (tr. 1612), Vie et epistres de
Pierre Abailard et d’Héloise m. m.
Meurice [möri’s]. 1. François Désiré Froment
M., fransk guldsmedskonstnär, f. 1802 i Paris,
d. 1855, frambragte i sitt yrke arbeten af en teknisk
fulländning och konstnärlig rang, som ställde honom
främst bland nutidens ciselörer. Man kallade honom
»den nye Benvenuto Cellini». – 2. François Paul
M., fransk skriftställare, den föregåendes broder,
f. i Paris 1820, slöt sig, sedan han afbrutit sina
juridiska studier, med hänförelse till V. Hugo och
den romantiska skolan. Stor beundrare af Shakspeare,
utarbetade M. efter dennes »Henrik IV» versdramat
Falstaff (1842, i förening med Th. Gautier och
A. Vacquerie), efter »Slutet godt, allting godt»
Le capitaine Paroles (1843, med Vacquerie) och
1847 en öfversättning af »Hamlet» (på vers,
i förening med A. Dumas d. ä). Ensam skref
M. bl. a. dramerna Benvenuto Cellini (1852; uppf. i
Sverige 1854), Paris (1855) och L’avocat des pauvres
(1856), sedermera flere i medarbetareskap med
George Sand. Derjämte har M. författat dikter
och några romaner. Han sattes
1848 af V. Hugo till ansvarig utgifvare af dennes
organ »L’événement» och fick 1851 undergå 9 månaders
fängelse för en deri införd artikel af Ch. V. Hugo om
dödsstraffet. 1869 tog M. äfvenledes verksam del i
grundandet af »Le rappel» (se Hugo, 1, 2 och 3).
Han redigerar sedan 1880 V. Hugos samlade skrifter,
på uppdrag gifvet af den gamle skalden sjelf.
Meurling [mör-], Alexander, porträttmålare,
f. 1730, blef 1761 målare vid hofkonditoriet
(»hofdesertmålare»), en befattning, som fordrade lätt
hand och mycken smak. Derjämte öfvade han egentlig
konst såsom porträttmålare, dels i pastell, dels i
miniatur. I enskilda samlingar träffas någon gång verk
af honom, tecknade med hans initialer eller utan namn,
hållna i den traditionella ljusa tonen med grönaktiga
skuggor, men ej utan en viss förtjenst. M. afled i
Stockholm 1771. -rn.
Meurman [mör-], Agathon, finsk skriftställare
och politiker, föddes i Kangasala d. 9 Okt. 1826,
blef student 1844 och var 1847–49 elev vid Mustiala
landtbruksinstitut. Sedan han efter fadern ärft
Liuksiala f. d. kungsgård och sålunda kommit i en
ekonomiskt oberoende ställning, egnade han sig med
ifver åt offentliga värf. Stort uppseende väckte
hans väl affattade skrift Om finska folkskolans
organisation (1857), och ej mindre uppmärksamhet
fäste M. vid sig genom sitt verksamma deltagande i
oppositionen emot militiechefens i landets senat,
den beryktade baron v. Kothens, egenmäktiga försök
att reorganisera det militära roteväsendet i
landet. Derefter blef M. ofta använd i komitéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
