Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1833–63), som på 1830-talet hade 80,000 abonnenter
och efter hand utkom på 12 språk, samt Das grosse
conversations-lexicon für die gebildeten stände (52
bd, 1840–55). M. kan sägas hafva infört bruket af
subskription i stor skala och af förlagsartiklars
utgifning häftevis. Han inlade äfven stora
förtjenster om befordrandet af inhemsk tysk
industri, i synnerhet jernindustri, samt om
jernvägsanläggningar. I politiken sympatiserade han med
1848 års rörelser. Död 1856. – 2. Hermann Julius M.,
den föregåendes son, f. i Gotha 1825, innehar efter
fadern bokförlagsaffären, sedan 1884 i förening med
sina två äldsta söner. 1874 flyttade han den till
Leipzig, der den utvidgats i flere riktningar,
i synnerhet på det lexikaliska området. Han har
utgifvit Neues konversationslexikon für alle
stände (15 bd, 1857–60; 3:dje uppl. under titeln
Meyers konversations-lexikon. Eine encyklopädie
des allgemeinen wissens, 15 bd, 1874–78, jämte
»Ergänzungen» i 1 bd, 1878, och »Jahres-supplement»
i 5 bd. 1880–84; 4:de uppl. började utgifvas
1885), Meyers handlexikon des allgemeinen wissens
(1870–72; 3:dje uppl. 1883) samt en serie Fachlexika
(1882 o. f.). Bland M:s förlagsartiklar märkas äfven
Reisebücher och Klassiker-bibliothek (omfattande de
flesta af verldsliteraturens mest framstående arbeten)
samt Brehms »Illustrirtes thierleben», till hvilket
arbete sluter sig verket »Allgemeine naturkunde»
(1885 o. f.). – 3. Heinrich August Wilhelm M., tysk
luthersk teolog, exeget, den föregåendes farbroder,
f. i Gotha 1800, var från 1841 konsistorialråd i
Hannover samt till 1848 tillika superintendent och
pastor vid Neustadt-kyrkan derstädes. Han befordrades
1861 till öfverkonsistorialråd och drog sig 1865
tillbaka till det enskilda lifvet. Död 1873. Bland
M:s arbeten märkas hans edition och öfversättning af
Nya testamentet (1829), hans edition af den lutherska
kyrkans symboliska böcker (1830) och framför alla
hans mycket värderade arbete Kritisch-exegetischer
kommentar zum Neuen testament (16 bd. 1832–59, i
fortsättningen med biträde af teologerna Huther,
Düsterdieck och Lünemann; enskilda band utg. i
en mängd nya upplagor, dels af M. sjelf, dels,
efter hans död, af Ritschl, Wendt, Weiss, Heinrici,
Beyschlag, Siefert m. fl.). M. var till sin teologiska
riktning supranaturalist, men bemödade sig om att,
fri från dogmatiska förutsättningar, gifva en strängt
grammatisk-historisk tolkning af bibelordet.
Meyer, Ernst, dansk målare, född i Altona d. 11 Maj
1797, kom 1812 till Köpenhamn för att utbilda sig i
målarekonsten, för hvilken han redan i gossåren
hade visat anlag. Han fick understöd af dåvarande
grosshandlaren, sedermera redaktören M. L. Nathanson
och åtnjöt K. A. Lorentzens handledning, men rönte
äfven inflytande af K. V. Eckersberg. Sedan M. vunnit
stora silfvermedaljen, började han 1819 att utställa
och täflade om guldmedaljen, dock utan att vinna
den. Efter en utflykt till München återvände han 1821
för att på nytt deltaga i täflingen. Men han uppgaf
snart all tanke på att blifva historiemålare. Derefter
tillbragte han 3 år i München, hvarest han målade ämnen ur
tyska skalders verk. I sällskap med sin ungdomsvän
H. V. Bissen reste han till Italien (1824) och slog
ned sina bopålar i Rom, hvars folklifs egendomliga
prägel länkade hans uppmärksamhet på en konstriktning,
i hvilken han dittills ej hade pröfvat sina
krafter. M. hade icke utställt någonting sedan 1819,
då han 1827 tilldrog sig uppmärksamhet genom Scen
vid en brunn i närheten af ett kapucinkloster. Prins
Kristian Fredrik köpte 1833 En neapolitansk
fiskarefamilj; men det var dock först i En offentlig
brefskrifvare i Rom (urspr. målad för hotrådet
Hambro), som konstnärens egendomlighet riktigt
kom till genombrott. Från denna tid utvecklade
hans föredrag sig mer och mer i riktning åt det
pittoreska och anslöt sig alltjämt närmare till den
humoristiska uppfattningen. Detta visar sig särskildt
på ett slående sätt i Sjöfolk sätter resande i land
på Capri, hans ryktbaraste tafla, hvilken han ofta
måste reproducera. Icke blott i Danmark, utan äfven i
Tyskland, England och Amerika spriddes hans arbeten
och med dem hans namn. 1843, efter 22 års frånvaro,
besökte M. å nyo fäderneslandet. Vid detta tillfälle
valdes han till medlem af konstakademien. Efter
en längre resa genom Sverige, Skotland, Frankrike
och Tyskland återvände M. till Rom, men gaf sig
snart igen ut på en ny färd (1848–52), med längre
uppehåll i Schweiz och Paris. Återstoden af sitt
lif framlefde han i Rom. Gikten, som på ett sorgligt
sätt hade sammandragit hans kropp, tvang honom efter
hand att upphöra med att måla i olja. I stället tog
han sig för att behandla liknande ämnen i akvarell
och utförde en mängd smärre taflor, som genom sitt
lif och sin friskhet buro vittne om att hans sinne
bibehållit sin ungdomskraft. Han afled i Rom d. 1
Febr. 1861. – Den sydländska och i synnerhet den
romerska allmogens glädtiga, måleriska lif var så
att säga M:s ständiga konstnärsuppgift, och med huru
mycken humor han än återgaf den gamle fiskaren,
den fete presten eller den svärmiske abboten, var
ändock den unga qvinnan det käraste föremålet för
hans pensel. I den tekniska behandlingen var han icke
fri från konventionalism, särskildt en viss böjelse
att se formerna alltför runda, men hans känsla
var sann och hela hans uttryckssätt själsfriskt,
vare sig han målade i olja eller aqvarell.
Ph. W.
Meyer [ma’jer], Christian Erich Hermann von, tysk
paleontolog, f. 1801 i Frankfurt a. M., d. 1869,
var sedan 1837 kontrollör och 1863–66 kassör vid
Tyska förbundets kassaförvaltning, men sysselsatte
sig tillika från ungdomsåren med naturvetenskapliga,
hufvudsakligen paleontologiska, studier och blef en
framstående auktoritet i fråga om kännedomen af de
fossila ryggradsdjuren. Bland hans till ett antal af
300 uppgående publikationer, dels särskildt utgifna,
dels intagna i facktidskrifter, märkas Palaeologica
zur geschichte der erde und ihrer geschöpfe (1832),
det med praktfulla teckningar försedda verket Beiträge
zur paläontologie Würtembergs (1844; tillsammans med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
